Milo är en konstnär.
Det ska ritas och målas på precis allt, exakt hela tiden. Något som såklart är kul och gör en mamma mycket stolt. Framförallt när ritandet sker på papper något vi försöker vara väldigt tydliga med, att det är BARA på papper man ritar.
Jag tror förresten inte att han bara ritar, ibland skriver han med. När han ser mig klottra rader på mina otaliga 2do-listor sätter han sig bredvid, tigger ett papper och börjar lista han med. Och det verkar vara mycket han har på gång.
Men. Sen har vi ett men. Och mennet kommer när man hittar oidentifierbara figurer som plötsligt uppenbarar sig på väggarna, bordet, stolarna eller när han tagit favoritboken och ritat järnet så det måste ha slagit gnistor om det eftersom inte ett ord längre är urskiljbart. Eller när han som idag tagit försäkringspapper (de är iofs just papper och vad ritar man på? Jo papper...) som väntade på att skickas in och såklart signerat med speciella Milotecken över hela alltet, ja då kan man hålla sig för skratt.
Fast vad häftigt ändå. Att han har en passion, för en sådan eld har jag aldrig förr skådat. När han greppar pennan och börjar skapa ja då glöder det. Helst ska det enligt mamma glöda på papper och papper endast (dock ej viktiga, men det är överkurs).
6 kommentarer:
Jonna, jag måste få skratta åt din berättelse här om Milo och hans konstnärskap! Jag känner igen det från min egen son, som ritade och skrev på allt som gick att använda, böcker, papper, väggar, möbler - ja allt! Försäkringspapper hittade han dock inga, så där är Milo ett strå vassare!
Men du - min son kom på efter ett tag att man kunde skicka iväg det man ritat eller "skrivit", så han rev ur sidorna ur ett antal böcker och hämtade kuvert och stoppade ner papperen(sidorna) i. Detta bara som ett tips att vara lite uppmärksam på.
Han blir nog kanske författare, han har ju ärvd talang både från Marcus och från dig. Och jag som trodde han skulle bli musiker och tonsätta Marcus poesi, men än är ju kanske inte det kört ;-)
Kram till er från Maggan1
Har en tös med speciella behov. Finns icke ett rum i denna lägenhet som har en oritad vägg. När hyresvärden var inne i ett annat ärende så påpekade han att man får betala varenda tapet där det finns ritat på väggarna. Även om tapeten var sliten når vi flyttade hit. Så jättekul. Vi kommer aldrig att ha råd att flytta kan jag säga. :-( Hjälper inte att vi ritar endast när mor och far är i närheten. hon hittar alltid en glömd pennstump någonstans. Så visst. Jättekul med skriviver. Men vår familj tycker inte längre att det konstnärliga är så himla kul. Men, men. Det går väl över tills hon gifter sig. Annars får hon väl bli grafittimålare.
Åh, så underbart du beskriver Milo!
Men hade du väntat något annat,med en skrivande far och en mycket verbal och skrivande mor? Skrivande och tonsättande, kan mycket väl gå hand i hand.
Fick en teckning för många år sedan,sparad, inramad. I dag är denne givare en erkänd konstnär, med utställningar i hela världen, så var rädd om Milos alster! Krama din lille konstnär. Ha en bra dag♥
Haha underbart beskrivet :) ja det sägs ju att februari människor har sinne för konst !
Hittade din blogg nu av en slump. Är så ledsen att du inte fick behålla dina två små. Har själv en liten Alfons i himlen. Kanske dina två leker med honom där uppe nu.
Ett litet tips: det finns en jättesmart sak att köpa på leksaks affären!!
Det heter AQUADOODLE och består av en matta av tyg och pennor som fylls med vanligt kranvatten!
Vattnet gör att tyget ändrar färg så det blir det man ritar!
Sen torkar det och försvinner och det är bara att börja om!
Vatten är ju betydligt ofarligare än pennor om det kommer på fel ställe!
Finns olika varianter även en för resor kanske något för Rom resan?
Stora kramar Tess W
Skicka en kommentar