Det är inte kul vad denna kyla gör med min kropp.
Igår som resultat av lite travande ute i Kolmården slutade mitt vänstra ben att fungera, det blev verkligen helt obrukbart och jag fick hasa mig fram och sen ligga och vänta tills tablett verkade, vilket den som tur var gjorde hyfsat snabbt, för att sen fungera ett tag igen tills jag inte gjorde det längre och ja så fortsatte det.
Imorse var det bra (en natt med rätt många timmars sömn gjorde visst susen -älskade barn vad mamma är glad ni sov samtidigt och rätt bra båda två, tjohoo!) men rätt snart efter en tur i iskalla, för fy i 17 så kallt det var, fast ändå inte i närheten av de 34 minusgraderna mina släktingar uppe i Finland stred emot. Eller stred förresten, de är helt klart bättre rustade för vinter både i kropp och själ än jag, min vekling, som ojar mig vid -4.
Note to self -långkallingar!
Kanske skulle jag inte vara en sån gnällapa om min kropp höll och inte betedde sig som en gammal skruttig bil så fort temperaturen letade sig neråt, men nu är det som det är. Benen sviker och humöret bajsar ner sig.
Hade tid till sjukgymnasten idag och han tror att det är mitt bäcken som är boven i dramat. Det är antagligen så att jag fortfarande har foglossning. Ja! Nej. Kan ju tydligen vara så att det luckras upp i området ett bra tag efter förlossningen av alla hormoner som sipprar och inte fattar att sluta sippra och med alla mina graviditeter och besvär under under dom är det ju inte så konstigt det hela. Och inte heller ett dyrt pris alls att betala. Fan, rena rama rånet om man tänker efter och ser på vackraste barnen som fick stanna hos oss.
Det enda jag kan göra är att stärka upp, sakta men säkert, kropp och de aktuella områdena och det gör jag. Heja mig.
Det känns på många sätt mycket bra att det är upp till mig att bli bättre, för då fixar jag det. Klart det är eländigt med ont, rätt jobbigt faktiskt och jag gråter- kakelugnarna till trots ;-) när det värker som mest, men jag ska fixa det. Kroppen ska bli som ny. En ny bil ska köras i sommar (eller nästa, ja någon gång). Och tills dess ska jag ju få andas vår på varmare håll, något som kommer vara bra för maskineriet.
Nu blir det film.
6 kommentarer:
Hej! Det brukar ta upp till 1 år efter graviditet och förlossning innan kroppen är helt återställd. Har man haft besvärlig foglossning som du har, kan det ta längre tid. Jag har 3 barn och har också haft det mycket besvärligt vid alla graviditeterna. Efter sista barnet, som nu är 5 år är det vissa rörelser som jag inte kan göra, tyvärr. Det märks mest när jag tränar och då får jag undvika det som gör ont. Kämpa på! Tack för en trevlig blogg!/ Anna, 3- barns mor och barnmorska.
Stackars dej.....inget bra alls när du har ont! Visst är det värt att kroppen får lite "stryk" efter barnafödande, men du har ju fått utstå så mycket mer än oss med "vanliga" graviditeter. Hoppas det ordnar sig med kroppen framöver!
Jonna ,du ÄR verkligen en liten gnällapa som du skriver just nu känns det som. Du tycks verkligen behöva VILA,vila,vila och det är sannerligen inte det lättaste med två små. Tips,ta ledigt från bloggen,åk för fan till ROM,njut av dina barn och man.Menar så väl....
Du känner nog till Jussi på Massageakademin här i Norrköping? Han har fixat bla ryggskott och ischiasnerven som var i kläm på mig. Fy fabian vad ont det gjorde i benet då. Och ännu ondare gjorde hans behandlingar. Men efter några gånger fixade han det! Det var definitivt värt smärtan under behandlingarna OCH pengarna. Nu vet jag ju inte dina problem riktigt, men def värt ett besök. Som han själv säger att "här får du en ÄKTA finsk massagebehandling"(och laser m.m). Nu går jag 4 ggr per år för "underhållning", och för att undvika smällarna.
Ja heja du Jonna! Du fixar det här också.
Kram Louise
Den här kylan och blåsten gör inte gott på kroppen. Och speciellt inte efter en rundtur på, i ditt fall, Kolmården! Tur att tabletterna hade effekt iaf av och till. Värme och vila är modellen i steg 1, sedan måste det ju till lite träning. Och läs nu rätt LITE träning, som successivt ska ökas! Men tänk dig för noga, ta inte för stora steg utan träna upp muskler och skelett i lagom takt, men det har säkert sjukgymnasten också sagt till dig. Du är ingen gnällapa! Man måste ha rätt att beklaga sig när det känns för jäkligt, och på din blogg är det du som bestämmer när, om och hur mycket du vill beklaga dig. Sen när man betänker vilket enormt utbyte du fått av dina graviditeter i form av Milo och Mimmi, så är ju det mesta onda värt resultatet.
Du är fantastisk Jonna! Jag hejar på dig och din mjuka, successiva uppträning av kroppen! Visst fixar du detta! Man får gråta när det är som värst, och sedan får man både le och skratta när det onda ger med sig! Träna nu lugnt och försiktigt och njut av tillvaron i Italien. Undrar lite över när ni sticker iväg, men det berättar du säkerligen framöver!
Ha det gott och hoppas du/ni får sova gott i natt! Kram från Maggan1
Hej goa Jonna! Det är inte roligt när man har haft foglossning,vet själv och jag kan fortfarande känna av att mitt bäcken inte uppför sig som det borde,framförallt när jag suttit länge och då är det väääldigt länge sedan sista ungen kom (fem stycken + mitt änglabarn).Låt hormonerna lägga sig och träna sedan försiktigt,simning o cykling har hjälpt mig litegrann,det får man själv känna efter vad som passar.Sömnen är ett kapitel för sig med två så små barn,man drömmer om att få sova det är prio ett men man får ta sig små microsovpauser när tillfälle ges,skaffa barnvakt sov på hotell eller låna någons lägenhet en eller två nätter(och ha inga skuldkänslor)barnen mår inte bättre av en zoombiemamma.Kram på dig och se fram emot Italien Margreth
Skicka en kommentar