Inte den senaste kvarten, men en under natten, då jag inte sov.
158 år, ungefär, äldre i ett nafs.
Vaknade med ett hårstrå av silver.
Händer inte varje dag. Bara de efter nätter man åldras. 158 år.
Rätt gammal idag alltså.
Tittade på mina fötter efter att jag provat fina nygamla skorna och tillbaka glodde två gammeltantsdito. Ådriga och bleka. Lite skrynkliga och lätt dammiga.
Tittar man uppåt (varning! gör inte det!) fortsätter vader breda som stockar, bleka de med och dammiga, dessutom prydda med fantastiskt tydliga och mörka porer ur vilka långa spindelben kikar fram. Inte ur varje, bara här och där, tillräckligt dock för att det ska se allmänt hårigt och ovårdat ut.
Inte så jag tycker hårigt på någon annan är det ena eller tredje (fortsätt bär hår, vart du vill, så länge det är ditt om du så önskar) men på mörka mig, då jag alltid dessutom misslyckas med rakningar och vaxningar ser det... ja bara liksom ofräscht ut.
Fast vadå. Jag är bra ändå. Den bästa jag kan vara.
Så det så!
Bäst. Bäst. Bäst.
Det är bra det.
Men mina ben kunde lätt vara snyggare.
He he.
2 kommentarer:
...och ändå, på en sån dag när du känner dig så, så strålar du tusen gånger mer än vad en annan gör på sin bästa dag. ;)
Du är härlig Jonna! Gillar din torra humor. Tror dock inte det är nån fara varken med dina ben eller fötter. Vem och vad, ser inte hemskt ut i nattljus eller blek gryning? Nej, du är så bra du kan vara, det var klokt sagt, och något man ska påminna sig själv om ofta!
Skicka en kommentar