finnjonna till nödslakt

I väntan på transport.

Mycket eländig låg jag i morse på mammas och pappas köksgolv. Längre kom jag inte. Inte ens dit, hade det inte varit för pappas starka armar. Fast därifrån var det definitivt stop.
Min rygg sa plötsligt pang och andningen upphörde.
Så här en stund efter tur till sjukan kan jag andas utan smärta och tom gå tack vare medicin. Ryggskott och låsning i bröstkorg konstaterad. Jihaa och hurra, bra med gammal goding även om skott i just korgen aldrig testats förr, för ett tag trodde jag någon kommit för att hämta mig hem.
Hem till Norrköping kom vi hursom inte idag, så som det var tänkt. Päivi och Jesper fick åka själva och Marcus kom hit för att senare en annan dag ta oss dit när väl detta ryggfanskap ger lite mer med sig.
Blä för ont.
Men snart går det över.
Säger vi.