torsdag 5 mars 2009

trögtänkt månadsdag

Idag har vi firat Milo Santinos månadsdag. En fyra veckor ung liten kille har vi i hemmet som varje skund, hela tiden förgyller vårt liv och vår tillvaro. Eller liten och liten, han väger numera 3 890 gram och är hela 53 cm lång. En stor liten kille alltså. Helt sanslöst egentligen att han gått upp nästan ett kilo sedan födseln, en tredjedel av det han startade med. I och för sig föds väl många i hans nuvarande storlek och tom i ännu större varianter, men med hans lena, lilla nyfödingskropp så färskt i minnet känns han nästan som en minijätte just nu och bara större ska han ju bli. Mammas duktiga kille.

Var tidigare och inhandlade en babysitter (och en näsfrida) medan pappa äntligen fick lite ensamtid med sonen. Som de båda har längtat. Det blev en babyseat lyx som han både kan sitta och ligga i. Hoppas den blir lika populär som babyskyddet de senaste dagarna har varit.

Nu och här skulle jag skriva om någonting som jag tydligen helt tappat bort. Fan. Bara för någon rad sn tänkte jag att jag måste skriva det dära. Men inte en tillstymmelse om vad det kan tänkas ha varit för något finns längre. Säkert inget viktigt, eller kanske det för en gångs skull var just det. Ett viktigt inlägg. Om något annat än mig. Typiskt i så fall att tappa bort det.
Herre min, vad är det som händer mellan öronen?
Vindstilla?
Eller storm?
Kanske bara ett vinande sus?
Inga tankar blir i alla fall färdigtänkta. Ett bzzz-ljud har tagit över verksamheten. Nästan läskigt att vara i detta vakuum. Kommer jag någonsin ikapp mig själv igen? Jag får lita på att det ordnar sig med tiden. Just nu behöver jag väl inte de grå små, så låt de vila.

Ja ja. Jag återkommer, om det gör det och det känns värt att sätta på pränt. Tills dess ska jag med mitt bzzzande försöka vila lite jag med.

Kram.

19 kommentarer:

Naisen blogi sa...

Hihi...ja, låt de små grå vila! Nån dag i framtiden kommer dom jobba igen;)

Anonym sa...

Hormonerna ;-) Du är för närvarande en vandrande mjölkmaskin för lille herr Milo Santino, och han är ju det viktigaste som finns :-) Då behöver du inte tänka och komma ihåg något annat :-)
(Gud vad jag saknar den tiden)

Sabina sa...

Amningshjärna.. Visst är det roligt! Man känner sig så smart. Lika bra du kapitulerar och bara gillar läget! Du kommer tappa trådar, glömma vad du skulle påbörja, namnet på saker o ting men ingen fara. Det blir bättre!

:)

Trevlig Helg till hela Familjen

Annicapannika sa...

Något helt normalt som kallas amningskoma har infunnit sig :-)

Så härligt och roligt att få läsa om hur allt blivit nu efter att Milo fötts.... det märks verkligen att ni njuter av livet nu, med en liten kille hemma.

Hoppas ni får en skön dag!
Kram, Annica

Anonym sa...

Haha, blir så full i skratt eftersom jag känner så väl igen den där "amnings-hjärnan"...
Såg en läkare på tv som pratade om att kvinnors hjärnor krymper när man får barn och sedan ammar - det var helt naturligt men sedan ska den växa igen och då var omega-fetter bra för att hjälpa till så jag har ätit omega-kapslar :-) Ett tips alltså!!!

Kram kram

Anonym sa...

Hej! Tiden rusar iväg o lillkillen växer så det knakar. Roligt att han äter o hoppas förkylningen har försvunnit, även om han har lite nästäppa. Jag hoppas du inte stressar på - hormonerna - kan stöka till det. Jag försökte tänka - lugn - lugn - lugn det brukade fungera. Egen tid kommer du få så småningom.Ha en bra dag med familjen!

Anonym sa...

När barnet kommer in i den frågvisa åldern är det definitivt helt kört att få tänka färdigt en egen tanke från början till slut. ;-)

Kram

Livet på Citronodlingen sa...

Hej Jonna,
jag lämnar sällan kommentarer här inne, men läser hur det går för er i stort sett varje dag. Jag har 2 månader kvar på graviditet nr 2, den första slutade illa i vecka 22...
Jag har fått en fin utmärkelse som jag gärna ville ge till dig... För att du så öppenhjärtligt delar med dig av sorg och glädje! Du hittar den här: http://pysen73.blogspot.com/2009/03/utmarkelse.html

Mira sa...

Det är väl visst viktigt att skriva om dig! Det är minsann inte så bara. Jag har funnit mycket tröst av dina inlägg sedan allt det dåliga hände med våran lille pojke i magen!

Men vi var hos läkaren igår och fick veta att det inte var något genetiskt fel i alla fall....det känns ju skönt!

Kramar

Anonym sa...

Typ nu, när han är två månader, börjar min hjärna funka lite smått igen. Så jag hoppas kunna komma i håg portkoden när han är tre månader ungefär.

Millan sa...

Du kommer ikapp. Tids nog. Låt det ta tid. För just nu är Milo Santino allt du behöver tänka på och bry dig om!

Var glad att du har förmågan att släppa allt annat. Att du kan låta allt susa förbi. Det är många som är avundsjuka på dig för att du kan det. För de också skulle vilja.

Många tror att det finns så många MÅSTEN. Utöver det att skydda, omhulda, ägna sig åt, bry sig om, älska, fascineras av och titta på; sitt nyfödda barn! Så, var glad för att du är precis som du är. Det andra ordnar sig. Jag lovar.

Önskar er en riktigt mysig helg!
Kram från Trollhättan!

Anonym sa...

Tror att du skulle gilla en av mina favorit bloggar.
metrobloggen.se/falkman
sjukt kul och välskriven blogg.

Anonym sa...

Visst surrar det!!! Och snurrar! Idag har jag gått omkring i min boobtröja med en tutte ute på vift minst en timme...här hemma alltså! Märkte ingenting. Min treåring sa till mej att jag skulle stänga in tutten!! snurr!!!! Helt befriad liksom! Nej, det går inte över...det blir värre och värre=) Linda

Anonym sa...

När jag själv ammade upplevde jag samma sak, ibland helt tom i huvudet... Som ett blankt papper..
Man såg att folk talade men det ville inte fastna.. Skumt
Kallade det för "amningshjärna" :-)

Anonym sa...

Heh hee, det där känner jag igen! Hormoner, hormoner, hormoner, dessa underbara ting som får hjärnan att bli alldeles tom!

Kram: Sonja

Anonym sa...

Haha, vad jag känner igen mej från när jag fick min första dotter! (23 år sedan) Kommer ihåg att jag sa att vad som än händer i världen nu, t.o.m. världskrig (!), så kan jag inte ta in mera än just babyn! ;) Lycka till med ljuvliga sonen! Hälsa Marcus. Kram Lill

Anonym sa...

När jag ammade var det enda jag tänkte på, denna frasen...

"När mjölken rinner till rinner vettet ut"

Stämmer så bra, men det var det enda jag gick runt och tänkte på. Förutom blöjor och bebis då. ;)

Anonym sa...

jag hörde någonstans att när en kvinna är gravid krymper hennes hjärna med 8% för att så mycket energi går till barnet för att det ska kunna bygga upp hjärna m.m, och det tar antagligen ett tag för kvinnan att bygga upp hjärnan igen, därför kan kvinnor som just fött barn tappa bort ord som dom alltid har använt annars :P Lite rolig information :)

Anonym sa...

mer bilder på den lilla söta snälla!