borta bäst

Att åka bort en sväng är som att lämna den där fula stickiga rocken av väntan och oro härhemma. Jag får nog vara glad att jag lyckas skaka av mig den precis innan avfärd och att den inte fattar smita ner i resväskan. Att den sedan smyger sig på igen när jag väl kommit hem är jag mindre nöjd med. Det tar oftast ett dygn innan knapparna börjar knäppas och inom två är den färdigknäppt och jag fullt påklädd. Än så länge dröjer doften av balsamet som är Rom kvar men långsamt byts den ut mot den blöta lukten av ull. Skit också. Trodde en kort stund att denna kanske var gången som rocken irrat sig vilse och aldrig skulle återkomma, men nej. Som en trogen gammal hund väntar den flåsande på mig och attacken blir som vanligt ett faktum när jag som minst anar det.