lördag 28 juli 2007

att banta katt

Tycker så synd om de små älskade liven när de kretsar kring mina ben och försöker vara sina sötaste jag för att mamma ska ge en extra skinkbit eller annat gott från kylen. De tittar på mig med sina katt-hundögon och det är svårt att inte ge med sig. Dåligt samvete får jag när jag sedan själv mumsar macka och mina håriga bebisar sitter på bordet och tittar på. Usch vilken hemsk kattmamma jag är! Men det är ju för deras skull, men försök förklara det för en katt.
Nu är det torrmat i lagom doser som gäller ett bra tag. Båda killarna har lagt på sig lite under semesterveckan, men nu ska hullet försiktigt tonas ner.
Stora killen Stella har sedan tidigare haft lite för "kraftig benstomme" och på sommaren då han ogärna rör sig (han är mer av den tänkande sorten) blir benstommen lätt lite kraftigare ändå. Våran Kelly Bundy, Akilles, som alltså inte tänker, har inte riktigt samma problem men det är svårt att ge honom gott framför Stella, så då får han strategiskt lite mer i skålen varje gång det är torrmatsutdelning i lägret istället. Men även han börjar odla något som närmast kan liknas vid en hängbuk.
Jag uppmanar till lek och rörelse så mycket det går. Jag får själv min motion av att springa runt med dom och det finns ju några kvadratmeter att röra sig på här, men att tvinga en katt att jogga, nej inte det lättaste.

4 kommentarer:

Anonym sa...

HE HE roligt inlägg ju, akilles är verkligen en kelly bundy
älskar dig.
/m

Kantarellkisse sa...

Om du vill ha extra roligt så kan du kolla din katts BMI... Tamlin - som alltså är kraftigt överviktig - har ett BMI på 24 ;-)

Men nog är katter ena svårbantade jävlar. Tamlin lyckas, trots sin överväldigande "benstomme" (det syns ju rejält på honom, han är ju rätt pälslös) ändå en mästare på att imitera en svältande gatukatt... Ibland tror jag baske mig att han kan dra in kinderna och se riktigt utmärglad ut...

Men, nu ska han få göra det andra han gillar - sova. Helst under mattes täcke... Lilla knodden.

finnjonna sa...

Kaki: BMI, det måste jag kolla. Ha ha. Tror inte de är nån fara än men Stellas benstomme växer på ett knepigt sätt lite hela tiden... samtidigt som han också bemästrar konsten att spela utmärglad gatukatt. Så vad gör man?

Elin sa...

Å, jag försöker banta min lilla.. inte så liten längre förresten, tiger jag med. Det är inte det lättaste, och jag har så dåligt samvete som låtit det gå så långt :(

Men han gillar när jag smyger på honom, då hoppar han runt och springer fram o tillbaka med svanstoppen krökt :) Så det försöker vi sysselsätta oss med så ofta det hinns med :)