att banta katt

Tycker så synd om de små älskade liven när de kretsar kring mina ben och försöker vara sina sötaste jag för att mamma ska ge en extra skinkbit eller annat gott från kylen. De tittar på mig med sina katt-hundögon och det är svårt att inte ge med sig. Dåligt samvete får jag när jag sedan själv mumsar macka och mina håriga bebisar sitter på bordet och tittar på. Usch vilken hemsk kattmamma jag är! Men det är ju för deras skull, men försök förklara det för en katt.
Nu är det torrmat i lagom doser som gäller ett bra tag. Båda killarna har lagt på sig lite under semesterveckan, men nu ska hullet försiktigt tonas ner.
Stora killen Stella har sedan tidigare haft lite för "kraftig benstomme" och på sommaren då han ogärna rör sig (han är mer av den tänkande sorten) blir benstommen lätt lite kraftigare ändå. Våran Kelly Bundy, Akilles, som alltså inte tänker, har inte riktigt samma problem men det är svårt att ge honom gott framför Stella, så då får han strategiskt lite mer i skålen varje gång det är torrmatsutdelning i lägret istället. Men även han börjar odla något som närmast kan liknas vid en hängbuk.
Jag uppmanar till lek och rörelse så mycket det går. Jag får själv min motion av att springa runt med dom och det finns ju några kvadratmeter att röra sig på här, men att tvinga en katt att jogga, nej inte det lättaste.