måndag 30 juli 2007

krasch

Besvikelsen är stor när ännu en baby-förhoppning kraschlandar som en stor röd ilsken pöl.
Fan och skit. Så trist det är. Eller trist, att missa ett tv-program är trist, det här är nåt helt annat. Varje månad som går stiger värdet på misslyckandekontot ytterligare, just nu i samma takt som mina fonder sjunker, vilket inte är en trevlig kombination.
Men jag ska inte klaga. För mycket. Jag är faktiskt frisk. Har söta om än lite tjocka katter och en underbar man som pussar hopp i mig!

Fast ändå, det känns, gör ont. En sömnlös natt var ett omen på det som komma skulle. Jag vet så väl när kraschen är på gång, men försöker låtsas som nåt annat, beställer en drink till, känner för säkerhets skull efter att flytvästen är där den ska, blundar och hoppas...

6 kommentarer:

Tovan tycker sa...

Så fruktansvärt tråkigt! Jag har inte ord...men mina varmaste tankar går till dej. Massor med kramar.

Helena sa...

Åh så tråkigt! Känner igen besvikelsen så och det värsta av allt är att man lär känna sin kropp allt för väl. Många varma tankar.

Jessica sa...

Åh jag känner med dig. Är på första (åter)försöker efter att vår första graviditet slutade i missfall. Helt nervös är jag. Väntar på en mens som jag hoppas uteblir. Lycka till Jonna och Jessica :)

finnjonna sa...

Det var alltså ännu bara en förhoppning om en bebis så inget hade hunnit liksom bli, men tråkigt ändå.
Tack för kramar Tokan och Helena!

Lycka till Jessica! Hoppas innerligt det blir ett stort I i BIMet. Kram.

Helena sa...

Men förhoppningen kan vara nog så stor. Tummarna hålles!

finnjonna sa...

Tack Helena! Jo förhoppningen var stor. Och så länge man har hoppet så finns det just det, hopp!