julefrid

Vad välbehövligt mitt besök hos terapeuten visade sig vara. Ilskan som jag visserligen trodde mig trivas med var som bortblåst efteråt. Han påminde mig bland annat om att inte låta saker eller personer som irriterar mig få för stor betydelse i mitt liv. Och med det in minnet är ett antal personer, åtminstone för just nu som bortblåsta ur min värld.
Det hade faktiskt inte funkat alls att befinna sig på stan med alla aggressioner inombords. Det var fullt av människor som likt mig släpade sig runt runt runt. Jag tog turerna mest av rent terapeutiska skäl eftersom själva handlandet inte tilltalar särskillt och som det gjorde mig gott. Ibland bubblade det till lite oroväckande när en barnvagn eller annat kördes in i min sida, men jag lät det bubbla och sedan passera. Kronan på verket blev besöket till systemet som i Norrköping alltid på fredagseftermiddagarna är fullständigt vidrigt att visstas på. Men jag gick lugnt in, trängdes lite i all vänlighet, log åt en annan som tydligen inte besökt någon terapeut tidigare och plockade på mig glöggen Tindra, utan tillsatt socker, som jag ska mysa med ikväll. Det tog sin lilla tid men var hade jag bråttom? Nu väntar brasan på att tändas och pepparkakorna står redo att hoppa i munnen.
Blir en skön kväll trots allt.