laddad och klar?

Har en mycket jobbig grej, ja vad blir det, jo idag. Klockan är visst precis så sent som det känns.
Och blä för det.
Kommer du kunna sova?
Frågade Marcus.
Nä, ungefär lika mycket som sista tiden, alltså inte alls.
Blev svaret.
Tjo tjim, sniffa lim.
Eller inte.
Sniffa lim är dåligt har jag hört och inget någon ska testa. Men rimmet blev ju bra.
Nja.
Så bra jag kan få till det vid den här tiden -trött, bitande på en tandborste och med ågren inför morgondagen.
Har man förresten fortfarande ågren eller dog det uttrycket när vi bakfyllelidande festprissar (ha ha ett annat uttryck som väl förhoppningsvis hamnat i slasken?) från mitten av 90 (och en bit framåt) började nyktra till? Hoppas det. Ågren är inget att ha. Ångest däremot är väl lika vanligt och minst lika trist.
Jag har båda.
Gillar inte morgondagen alls. Än mindre grejen jag ska på.
Fast samtidigt.
Vad fan!
Hannah Graaf skrev något om att hon av respekt för barnen inte använder svordomar i sin blogg. Fint så. Men av samma anledning säger jag just skit och perkele. Och så fan då. För så känns det just nu och mina barn läser inte den här spyan.
Än.
(Och gör dom det sen har jag förklarat att mammor också är människor som ibland av yttre omständigheter bara måste få fana sig på annat håll för att inte låta det trista kladda på det fina och bra som ju är dom)
Så här kommer, igen. Ifall någon missade. Har ågren, men vad fan. Perkele. Jag är laddad. Som en finsk hagelbössa. Avbruten, men jäkligt kraftfull.
Jävlas med mig, så jävlas du med mig.

Ni lär höra mer om detta.