måndag 16 maj 2011

träningstankar

Idag har jag drabbats av Tröttheten med stort T. Känner mig helt färdig. På alla plan. Orkar inte ens gå till Konsum och jag är i normala fall inte direkt den som tackar nej till att gå och handla mat. Framförallt inte med Marcus kort.
Gäsp alltså.
Sov hyfsat bra så jag vet inte vad skylla på. Vädret? Det regnade visserligen tidigare och så har det hållt på att växla en del fram och tillbaka, så det är säkert vädret. Vi säger så.

Ska förresten börja träna snart igen. I Rom fick jag naturligt motion hela tiden av alla promenaderna, men här hemma blir jag lätt lite av en potät i soffan. Fast jag orkar inte riktigt än slå slag i saken (va, säger man så?) utan väntar snällt till månadskiftet då mitt kort ska aktiveras igen. Då blir det till att lyfta skrot. Kanske jag så småningom vågar testa dans med igen. Borde ju ha stärkt de där slappa inre musklerna något genom vandringarna? Hoppas. Min rygg har onekligen varit mycket bättre på sistone (tjohoo), men fortfarande hamnar bäckenet ibland i ett låst värkande läge om jag inte är försiktig, så helt 100 är jag inte. Kanske aldrig blir.
Men bättre är det och bättre är bra.
Ja eller i alla fall bättre.

1 kommentar:

elin sa...

hej jonna!

jag vill på detta sätt bara skriva ett STORT tack för din artikel i mama nr 7.
jag fick genom den artikeln för första gången känna en längtan att få träffa mitt 3:e barn som jag nu väntar.
samma dag som jag skulle sätta in en spiral (oss mammaor emellan :))fick jag avboka för att jag hade fått ett + på stickan. hela min värld rasade samman och all livsgnista försvann.
jag har haft turen att ha 2 helt fantastiska graviditeter och förlossningar och har änglar till barn men kände verkligen att jag var klar.
när + visade sig...tårarna strömmade och och kudden fick ta både skrik och slag.
genom att läsa din story landade något i mitt hjärta. en frid av att det är ett mirakel som växer inom mig och han/hon är full av liv.
jag kände hur hjärtat hoppade till och det var både tårar av din sorg jag kände blandat med tårar av min nyfunna glädje.
tack för att du delade din story och fortsätt göra det.
du kommer beröra så många människor genom att vara ärlig och uppriktig om vilket helvete du/ni har fått gå igenom. ni är ett levande bevis på att tillsammans är man stark!
tack från en annan bloggande mamma till en annan.
må så gott!! love elin