Oj då. Har fått min första negativa kommentar på bloggen. Och därmed var smekmånaden ett minne blott...
Hon vill att jag ska sluta vara småsint och gnälla för att jag är ensam på kvällarna, för min man kommer ju hem sen. Och visst, hon har rätt, han kommer hem och jag är evigt tacksam för det och mycket annat därtill. Men nog måste jag väl få gnälla om vad som helst på MIN blogg? Är det inte det bl. a den är till för?
Konsulterade genast min blogg-guru, tillika halväkta hälft om sakernas tillstånd och fick rådet att strunta i det och bara köra min grej. Min vana trogen struntade jag först i vad han sa och började under några svaga sekunder tänka att en skärpning kanske nog ändå var på sin plats. Kanske hade jag under dessa mina bloggande veckor förvandlas till en småsint gnällspik, en otacksam liten sak som upplever att halvt glas som halvtomt istället för halvfullt, som inte längre ser skogen för alla träden eller vad det nu är man ska se där bakom?
Sen slappnade jag av, andades, tänkte att så mycket gnäll kommer det faktiskt inte från dessa fingrar, läste min bloggs rubrik och kände att nej, ingen skärpning blir det hos finnjonna idag.
Så om ni är flera som finner mig småsint i mitt (enligt mig själv tämligen sällan förekommande) suckande över tillvaron, så kan ni hålla för ett antal av era ögon från och med nu och ett tag framöver. För nu ska det GNÄLLAS!
Jag är såååå otroligt himla uttråkad i min tillfälliga ensamhet ikväll IGEN och för lat för att orka göra nåt åt det, mitt hår är smutsigt och shampot är slut, katterna verkar vara trötta på mig och TV:n visar bara skit! Hungrig är jag också men bara sugen på glass... GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL GNÄLL.
Så där ja. Färdig! Pust.
Men oj vad mycket lättare det känns så här efteråt. Värt varenda gnällkänslig potentiell läsare!
Smekmånaden är slut men det här har bara börjat. Ho ho ho.
15 kommentarer:
Jag gillar din blogg. ;)
/Katarina
furan: ingen ska spärras in här! yra på du! He he.
katarina: Tack! Kul att höra!
heja finnjonnas gnälliga underbara mänskliga blogg
På sin egna blogg får man gnälla. Ingen annan ska bestämma om man får skriva och inte skriva. Jag sitter ju här även ikväll och är tidiningsänka. Titta, nu skrev jag det igen...;-)
Ingen ska tystas!
Känner igen mig när du skriver att man bara sitter och glor när man är ensam hemma. Tvn skulle man kunna slänga ut genom fönstret. Bara skit ikväll. Datorn är den samma vännen ikväll och olika bloggar och bröllopstorgets hemsida får besök av mig.
Jag har mest min blogg till att gnälla, ett sätt att skona min familj, funkar jättebra och alla är nog evigt tacksamma jag gör det så gnäll på du Jonna! :-)
Har dock tänkt på det lite, du är ju mer utsatt som älskad sambo till en man som upprör många och skulle kunna bli så att människor kommer låta det gå ut över dig när de nosat reda på dig, hemska tanke men människan är hemsk! :-(
Såg när jag skulle kommentera på annat ställe att jag inte kunde det som anonym så verkar gå att ställa in??? Menar inte att du ska ta ut någonting i förskott men kan vara något att tänka på...
//Elvina M
Är din man Marcus Birro? Tack för en superbra blogg och jag tycker du ska gnälla precis hur mycket du vill!
Poängen är väl bara att man måste få vara ledsen/gnällig över både små och stora saker i livet. Även fast det sker misshandel, övergrepp o krig överallt, dagligen, måste man ändå få känna sig ledsen över petitesser. Dock kan det ju vara bra att få lite distans till sina egna problem.
Gnäll på du... Själv är jag alla dagar i veckan lastbils"änka" och ser honom bara på helgerna (men brukar oftast gnälla när han är hemma! *ler*)
anna: ja visst är det bra med kompisen datorn när man inget annat orkar ta sig för. och tv:n ja... dont get me started. Alla kanaler och inget att se...
evelina: jag är beredd att ta till den funktionen om det skulle bli otrevligt här. fast det hoppas jag inte behövs. jag är ju så trevlig och lite neg får man ta.
Tack alla, fortsätt gnäll ni också! ;-) tror bloggen är en väldigt sund och bra ventil för mycket. om ett tag kommer sjukskrivningarna att minska som en följd av bloggboomen! sanna mina ord. he he.
Och jag har mina riktiga bekymmer/problem och garanterat en distans även till dom.
I ens känsligaste stunder kan man självklart ta illa upp för vad andra "gnäller" om, om det man själv genomgår känns som 18 resor värre. Jag kan själv känna så i mina känsligaste stunder. När människor gnäller till mig öga mot öga! Detta är ju en blogg, DIN blogg och självklart får du skriva sida upp och sida ner av inget annat än gnäll om du skulle känna för det, det är ju väldigt enkelt för läsaren att sluta läsa och gå vidare till nästa blogg!
Vill bara säga att jag gillar din blogg!!
Läs någons dagbok och recensera innehållet...
Vore det ett hån mot dina barn att jag i min blogg sörjer ett ynka litet plus? Äh... Gnäll på du bara - gnäll och le och skoja och gråt.
Fördelen mot en dagbok är att man kommenteras - det är också nackdelen när man får neggiga kommentarer. Jag är själv en självisk kvinna som borde inse att barn inte är hundvalpar som kan köpas... Den kommentaren kom och borttogs EFTER att jag misslyckades - hundvalpar brukar liksom komma efter att man tingat dem, så om jag inte visste det förr visste jag väl de då.
Din blogg är underhållande och stundtals hjärtskärande och du har en förmåga att använda dig av orden så att de kliver ut från dataskärmen och in i livet. Vad mer kan man begära av sitt bloggläsande?
du vill tydligen bara ha lissmande svar och medhållare som avgudar dig och dina tankar , tyvärr kan jag inte ta till mig det du skriver, det mesta är snömos. Vakna upp i verkligheten någon gång. Är du avundsjuk på Marcus som verkligen är en skribent?
anonym: Jag vill ingenting, tycker bara det är trevligt med snälla och uppskattande kommentarer. Vem gör inte det?
Finner du "snömos" här är du välkommen att gå annanstans, så enkelt är det.
"Vakna upp i verkligheten" vadå? Är där varje dag. Gå och lägg dig du!
Och nej är inte ett dugg avundsjuk på Marcus. Bara oändligt stolt över honom och hans författande. Jag är en helt vanlig köksbordbloggare och har aldrig hävdat nåt annat!
Anonym: Det här skriver jag mer som en medmänniska än som pojkvän: Jösses vilken avundsjuk liten människa du måste vara när du känner ett behov av att (anonymt givetvist) attackera en människa som väljer att lämna ut sig själv och sitt liv, som förlorat två barn, som aldrig attackerat någon, som medvetet valt att ine gå i polmeik med något eller någon. Hur känns det?
Jag har alltid undrat hur småsintheten, bitterheten, den totalt felriktade lilla avundsjukan känns. Varför kändes det viktigt för dig att skriva som du gjorde? "Vakna upp i verkligheten." Vad betyder det? Vad menar du med det?För övrigt behöver finnjonna inte mitt försvar, hon klarar sig utmärkt själv. Men någon jävla måtta på fegheten får det fanimig vara. Marcus.
Skicka en kommentar