Har sedan en tid en pakt med mig själv om att inte klaga när solen skiner. Har hållit mig till den rätt bra om man bortser från några jobbiga veckor i juni då allt övergick i gnäll oavsett väder. Men det fick vara så då. Helt säker kan jag inte vara om jag ens såg solen även om den var framme glänste.
Men nu är jag desto mer bestämd att följa min idé. Skiner solen, då är det en bra dag.
En regnig dag kan vara ok och bättre till och med, spontanglädje är underskattat och något att eftersträva. Men idag skiner solen och valet är inte riktigt mitt, väljer jag att tycka.
Sedan skulle jag ju kunna muttra om att det antagligen kommer börja regna senare. Men det tänker jag inte göra. Det handlar om inställning! Och den till stor del väljer man också själv.
Att se molnen eller att känna solen.
Jag känner solen och mår... bra!
3 kommentarer:
Hej Jonna!
Jag har hittat hit via Marcus - er historia är stark och omöjligt svår att läsa om, men så oerhört viktig. På så sätt är ni, föräldrar utan barn, omistliga för alla andra som inte kan eller vågar sätta ord på sina känslor. Jag har fyra egna barn och rädslan för att mista någon av dem lever jag med sedan jag kände den första sparken från det första barnet. Nu, när han är 24, räds jag helt andra saker. Det är baksidan av den oerhörda kärleken.
Jag kommer att komma tillbaks hit, men så länge önskar jag dig många lyckliga dagar.
Regniga dagar kan också vara bra dagar. Då kan man vara inomhus tillsammans med en kopp te utan att få dåligt samvete. Men om tre veckor när min semester börjar så får det ju naturligtvis inte regna något alls. Har hört att det ska vara fyra regnfria veckor då...eller?
Ha en bra dag.
tack ann christin! önskar dig massa lyckliga dagar och välkommen tillbaka!
anna: jo faktiskt det ska vara regnfritt just de fyra veckorna! hoppas vi...
Skicka en kommentar