adventsvår

Denna adventsstake stod på köksbordet när vi kom hem. Det är tydligen ett tag sen vi lämnade boet för ett annat för den går inte riktigt ihop med värmen som just nu råder och därför blir jag lite förvirrad. Den står förresten kvar och det minskar ju inte direkt förvirringen och jag kan önska att tummen inte satt så djupt i röva på oss och att jag (eller Marcus) tog ner den i källaren där andra stakar ligger.

Milo tycker det är roligt att vara hemma, ja han älskade Rom med, men nu har han alla sina leksaker och massa yta att kuta runt med lilla sulkyn på. Mimmi trivs hon med. Tutar och kör med gåstolen, eller tutar inte, bara kör, och jagar Milo som springer och hoppar undan för det har gjort aj när Mimmi ett par gånger råkat köra på hans fot.
Härliga barn vi är välsignade med!
Dygnet runt har vi hängt ihop i ett par månader och ändå får man inte nog. Fast visst smakade långfikat med Jess gott igår. Sitta ledigt och med två händer dricka kaffe på Waynes uteservering, Wayne som för övrigt (och som vanligt) får tummen upp för deras goda kaffe. Har ju blivit lite kräsen efter massa god java nereborta i Rom, men kände mig mycket nöjd igår alltså. Och ensamma fikastunder blir det fler av för ännu härligare kändes underbara barnen när jag sen väl kom hem och först möttes av Milo akas mammai, akas mammai! (Akas som i rakas = älskade). Snacka om ett fyrverkeri av lycka, glädje och tacksamhet i en och samma känsla när man lyfter upp en kille som borrar ansiktet i halsen och säger heeeeej akas.