lördag 14 maj 2011

drömfinal för en finnjävel?

Sverige-Finland på söndag i hockeyn. En dröm? Jo kanske, men av vilken sort återstår att se. Ångest känns det mest som när jag tänker ditåt just nu, så jag påminner mig om att jag inte längre bryr mig.
Går så där.

Under min uppväxt var det inte alltid lätt att vara finne mitt i Sverige, lite som finnen i röven ni vet, ej helt välkommen i alla lägen.
Om någonsin.
Ok. Kanske, om den sätter sig på höften, lite på sidan sådär, där den inte syns eller känns när man sitter ned. Då kanske, kanske kan den få va. Men jäklar i min låda vad en finne får skit om den dyker upp i skåran. Liksom mitt i. Då blir det inte skoj...

Min lågstadieskola var (o)charmigt och väldigt ickepedagogiskt nog indelad i svensk och finsk sida. På mitten gick gränsen.
Där var svennarna och där -------------> finnarna. Vi hade egna sidor där vi lekte på under rasterna om rasterna ens råkade vara samtidigt och det var inte direkt så man gärna trampade på den svenska framförallt inte med flit.
Det ordnades tävlingar, snöbollskrig och annat och alltid var det finska mot svenska sidan. Helt sjukt när man tänker på det.
Och jag tänker på det ganksa ofta.
Vi, små 7-9 åringar lärde oss att det är skillnad. Dom är där och ni är här.
Vi och dom.
Dom och vi.
Det var inte uttalat att någon skulle vara bättre. Såklart. "Alla är lika mycket värda". Men som finne i svenneland kände man sig nog ändå oftast som dom.
Framförallt när det kom till sport eller andra tävlingar, då skulle dom få höra. Vi. Spelade ingen roll vem Finland förlorade mot, i vad eller hur, finnen skulle få höra om det.
Om och om och om igen.
Finnjävlar, det var vi och visst, vi var ett gäng stolta små barn i vitt och blått men som aldrig fann oss i att svenska barnen kallade oss finnar, jävlar eller annat gärna kniv eller alkoholrelaterat. Då skrek vi tillbaka, slogs om det ville sig illa eller bara började nästan hata lite lätt.

Senare blev det mer uppblandat och det hände att vi till och med lekte ihop på skolgården. Men förlorade en finländare i något mot någon i vadsom fick vi fortfarande höra det.
Om och om och om igen.

Ännu lite senare var och också är man ju med, sida vid sida, och på precis samma villkor. Men även nu, varje gång, får man höra det.
Om och om och om igen.
Det är på skoj. Såklart. Och man skojar ju -ha ha. Jag skojar tillbaka -he he och så vidare -ho ho.
Men nånstans sitter ett litet jävla finnbarn och hör något annat än skoj.

Det är svårt för mig att hålla på Sverige. Jättesvårt. Ens mot tyskar, tjecker. Vill så gärna! Vill vara med. Bor ju här, gillar Sverige, svenskarna. Jättemycket ju! Så jag försöker.
Men misslyckas.
Varje gång misslyckas jag.
Skyller en del på skolan och uppväxten där och jag tror jag gör rätt i det.

Så drömfinal på söndag? Kan bli.
Eller så vinner Sverige och man får höra det HÖGT om och om och om igen...

Finnjonna. Jodå. Är fortfarande stolt (dock inte vad gäller en hel del av den finska invandringspolitiken och lite annat) och också finne.
Mitt i.
Faktiskt så är jag precis där det kan klia som mest. Men skiten om den behagar komma, borstar jag numera lätt av mig.

God natt.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Har under åren funderat mycket på vad du skriver då jag själv som svensk alltid kännt mig utanför,hur ska det då inte vara för de ickesvenska? Du är ju andra generationen finnar.Nu är du vuxen så var så jäklans mycket finne du vill.

Helene sa...

Jag tycker väldigt illa om att bli kallad svenne. I mina öron är det lika diskriminerande som neger, svartskalle eller för den delen finnjävel.

Gråa musen sa...

Bara för din skull ska jag hålla på Finland. Faktiskt. Fy. hur kunde de göra så när du var liten. Vill bara påminna alla om att sverige skrek efter arbetskraft under tiden de flesta Finländare invandrade. Så. Vi hade inte klarat biffen utan er finnar. Vi ska inte tacka svenskarna för sverige. Vi ska tacka alla invandrare för sverige. Tänk vad mycket god mat och dryck vi skulle få varit utan om inte invandringen funnits. Svenska köttbullar gärna, men också en finsk koskenkorva till det om det är lördag. Ska banne mig söka upp den där affären du pratat om och kolla in det där rågbrödet du pratat om också. För visst är det så att även jag vet alldeles för lite om vår kära granne i öst. Men det ska jag banne mig råda bot på. Kram och heja Finland

Särla sa...

*uppenbarelse!* Helt plötsligt förstår jag min exmake som är finsk. Han tog kategoriskt sida med vem som helst som inte var Sverige- det retade mig till vansinne! Han förklarade det som du gör här ungefär men inte lika tydligt.. sorgligt tycker jag.. den här maktkampen men Sverige-Finland..

Anonym sa...

Ingen speciellt kul uppväxt där man även "då" ( är ju inte sååå länge sedan) delade upp människor/barn i olika grupper. Men du, stå på dig idag, du är ju både svensk, finsk och så en liten touch av italienska också. Jag lekte med en finsk flicka en sommar, men vi förstod ju inte varandra så bra med "pratet", gick mycket bättre med att peka, och använda fantasi och egen-hopknåpat teckenspråk. Jag lärde mig några finska ord och hon några svenska, men hon bodde hos en finsk-svensk familj, så dom pratade ju mest finska med henne.
När det gäller drömfinalen i hockey i morgon, så säger jag som så - må bästa lag vinna!
Kram Maggan1

Anonym sa...

Som finlandsvensk är det otroligt sårande när endel förutsätter att man hejar på sverige.. Eller hur arg jag kan bli när jag far toill Åland, och vissa gör det :)

Anonym sa...

Min man har en liknande historia om Sverige vs. Finland som du har. fast för honom har det "gått över", så det finns hopp! Han hejar numera på Sverige utan problem. Förutom i hockey ;-)

För övrig var jag i veckan på en arbetsplats och så något beklämmande. Det fanns två lunchrum och det var så tydligt uppdelat i svenskfödda - inte svenskfödda. Ni kan ju själva gissa vilka som satt i lunchrummet utan fönster som luktade fukt.

Eva O sa...

jättetråkigt att du känner så, för egen del tycker jag så mycket om Finland att jag blir glad för deras skull om de vinner,

mrsjanuary sa...

Sitter här och kollar runt på din blogg för första gången. Det du skriver om din skolgång och hur det var att vara finne på den tiden skulle lika gärna kunna vara mina erfarenhter du beskriver! Helt galet! Är själv finne, och det var alltid finnar VS svennar i allt. Och nej, jag kan än idag inte hålla på Sverige;) Ska fortsätta kolla runt här och återkommer säkerligen fler gånger. Hyvää iltaaaa!