otrevligt välkomnande fast skönt ändå

Hemma.
Mamma följde med oss från Stockholm och bra var väl det. Vet inte riktigt alls hur det skulle, om det skulle, gått annars. Behöver heller inte veta, för nu är vi ju här och det mesta är i ordning.
Fast alltså, vilket jobb att komma hem.
Visste att det skulle bli till att packa upp allt och att bara det i sig är ett jobb, men sen sortera post och tidningar, städa och fixa, vattna blommor, kasta döda, tvätta det smutsiga och bara försöka landa när man fortfarande är helt resstinn och fullständigt slut. Så där som man motsägelsefullt nog alltid är efter semester. Jag i alla fall.
Sen har det varit rätt kaotiskt på sina håll de sista dagarna, vilket tagit musten ur alla oss och för att inte tala om... nej är inte riktigt redo att tala om det än kände jag nu.
Men hemma är vi och det efter en alldeles helt fantastisk och underbar resa! Vilka månader det har varit! Rom är så vackert och jag kommer sakna hänförelsen man kände där så fort man rundade ett hörn, människorna som ler och börjar prata om allt och inget, nyper barnen i kinderna, lyfter upp dom och ger spontankomplimanger om just det man sekunden innan var lite osäker om.
Norrköping är något annat. Fast inte helt fel och faktiskt och efter mellanlandningen och hetsen i Stockholm andas jag just nu mycket lättare.
Konstigt. Rom är stort, större än Stockholm, men det finns få ställen som jag upplevt så stressig, fullt av folk och just hetsigt som vår otroligt vackra huvudstad. Knappt någon ler. Ingen möter ens blick eller säger något trevligt bara sådär rent impulsmässigt.
Eller jo, det gör dom. Eller hon gjorde det. En mycket trevlig tjej, ung kvinna, kanske i min ålder, frågade mig -när jag ensam i söndags eftermiddag med båda barnen plötsligt sovandes letade efter en plats i solen att sitta på under ett andetag- ifall jag skulle äta eller dricka.
Hon satt själv och åt, pekade på ett litet ensamt bord och sa leende -Passa på. Det gör jag. Är mamma själv.
-Tar gärna nåt att dricka faktiskt, svarade jag och vips hade hon hämtat en flasköl åt mig (brukade jobba där visst) och bara sådär satt jag sen på bästa solplatsen och drack lite spontanbärs, läste tidning och tankade kraft. Precis lagom lång var tuppluren efter vilken vi skyndade till hotellet bara två kvarter bort och var där mycket gladare allihop. Den lilla pausen gjorde mycket av min dag. För min dag. Hon den trevliga tjejen gjorde så mycket. Hade precis innan trängts på Hemköp under Åhlens och mött så många sura miner och suckar att jag nästan blivit gråtfärdig.
Så jo, det finns faktiskt pärlor även i Stockholm och staden är ju som sagt himla vacker. När det är solsken. Fast Norrköping är bra det med. Lugna, gamla härliga stad.
Idag skiner solen och jag tänker just nu gå ut med Milo på vår balkis och lapa lite. Rätt fett bra om jag får säga det själv ;)!