Och visst känns det bättre så här efteråt!
Det var ett jobbmöte jag hade. Inget mer dramatiskt, men för mig som varit borta från den svängen ett bra tag, ett tag då massor har hänt som jag inte fått information om mer än på ryktesväg, var det en hyfsat stor sak ändå.
Och det gick väl bra. Typ.
Kändes så nyss, nu vet jag inte.
Vet heller inte riktigt vad eller om ens något jag ska, kan eller vågar skriva om detta just nu.
Kommenterade och reagerade häromdagen på ett kritiskt blogginlägg som i stort (eller en hel del iaf) handlade om mig och min framtida tjänst och det var inte bra. Visade därmed illojalitet mot arbetplatsen och utåt måste man vara lojal sin förening, företag och kollegor. Jag kanske inte håller med där helt och framförallt inte om arbetsplatsen och kollegor inte visat lojalitet till den enskilde arbetstagaren. Och faktum är att det är väldigt mycket så jag känner att det har varit. (Oj kanske var jag illojal nu igen, måste lära mig veta hut någon gång.)
Det var hursom en reaktion, jag reagerade, kanske lite över, var väl även möjligen lite löjlig, barnslig sådär, men allvarligare var det inte.
Enligt mig.
Men andra tycker annat och det med besked tydligen vilket gör att jag inte är helt bekväm med mycket som har med saken att göra.
Mest är jag helt slut.
Tar på kraften att ladda och sedan, ja vadå?
Känns sorgligt.
Jo faktiskt, jag är ledsen.
Ledsen för att jag egentligen är så taggad på att börja jobba, har varit det i flera år, längtar riktigt. Har verkligen älskat och brunnit för mitt jobb, verksamheten, människorna där. Fast det jag längtar efter känns avlägset, kanske helt borta.
Jag vet inte.
Och hatar det faktum att jag går emot mig själv och konstant just nu försöker vakta min fingertunga så jag inte skriver något som kan tolkas stötande eller kritiskt.
Nu ska jag mata Mimmi.
7 kommentarer:
Kan inte företaget/föreningen eller vad det nu är ta debatt och eller kritik så har man inte mycket självkännedom. Men jag känner ju vare sig till anledning eller kommentarer. Men man måste ju i allafall få försvara sig. Lycka till. Hur det än går.
Du, jag tror att det är många som känner igen sig massor i det du nu skrev -jag gör det i alla fall!
Jag funderar på om det är våra svenska "platta" maktstrukturer som inte riktigt fixar kritik som sägs utan förmildrande "snurra-runt-pilla-i-naveln-formuleringar" utan bara rättfram.
Folk verkar vilja förändra skvallervägen och inte stå för det de säger ordentligt.
Jag hejar på dej!
:-)
Det är livsfarligt nuförtiden att yttra sig det minsta negativt om arbetsgivaren, just för att allt blir publikt när man skriver det på sin blogg eller Facebook. Innan sociala medier fanns så kom ju kritik mot företaget sällan fram. Men stå på dig! Kram
Håller fullständigt med. Lojalitet går åt båda hållen. Livet är ingen enkelriktad väg, lojalitet går åt båda hållen.
Kram
Att yttra sig negativt om en arbetsgivare är väl alltid helt okej. Dock kanske man inte ska göra rubriker av det. Och många glömmer att Internet är riktigt stort, det är större än vilken tidning som helst, för precis alla kan komma åt informationen, var som helst ifrån, och det kommer att ligga på nätet för all framtid. Så om de är så att du skrivit något på nätet så kan jag förstå grejen. Internet har blivit sådan "vardagsmat" för alla idag, så folk tänker inte på hur stort det är, och hur många som kan läsa det.
Hoppas att det löser sig och blir bättre på jobbet :) Aldrig roligt att gå och jobba när man känner såhär! :( Ta gärna en titt på min blogg, startade den förra veckan så blir jätteglad för nya läsare och kommentarer :) Kram!
Det du beskrivit tror jag förekommer väldigt ofta, men ingen vågar sätta ord på det utan "lider" i sin ensamhet och är ledsna. Ingen vågar stå för vad de känner och vågar inte heller tala om det för den/de det berör.
Lojalitet är ömsesidig, ärlighet är ömsesidig, vilja att samarbeta och kanske också förändra är ömsesidig - eller borde åtminstone vara det.
Stå på dig Jonna, du har så sunda åsikter och utan att i detalj veta vad som varit, så är det viktigt att både ge och ta och detta gäller även arbetskamrater och arbetsgivare gent emot annan enskild anställd.
Kram Maggan1
Skicka en kommentar