Jag är fortfarande väldigt stolt över hur fin artikeln i tidningen Mama blev!
För det är en fin berättelse, min fast också vår, den om barnen som inte blev men framförallt de som sen efter en del kamp kom och stannade. Kärlek! Sorgligt är det såklart och bitvis ganska så tungt om jag får säga det själv, men ändå fint, hoppfullt och kanske tröstande.
Och så bilderna. Fotona där jag ser ut just så som jag vill se ut!
Ceen Wahren -fotografen, vilken pärla! Inte för att jag suttit framför många proffs men hon måste vara nåt väldigt mycket utöver, för stela rätt kroppsnojiga jag blev plötsligt modell och hur bekväm i mig själv och de tighta kläderna som helst (hade ju bara gått i mys tills då). Tänk om man hade råd att ta med henne till Venedig för att fota bröllopsbilderna (när det nu blir, hoppas på hösten fortfarande) och då får gärna sminkös-Linda hänga med för hennes sminkning, ja mina ögon har inte sett så vackra ut någonsin.
Milo såg tidningens översta del sticka ut igår på hyllan i affären, pekade och sa -Mammai, mammai.
Jag blev mycket glad att han kände igen mig bland alla andra där i smeten, för då måste jag ju nånstans se ut så.
Puss och god natt.
6 kommentarer:
Du är jättevacker. Tro inget annat. Du kommer att bli en jättefin brud. ir venedigLycka till med plnaerna. Så det blir Venedig. Kram Eva
Den artikeln gjorde att jag hittade till din blogg. Jag blev så tagen av din berättelse, så oerhört tungt att behövt gå igenom denna smärtan. Jag har nu ett nytt favoritcitat och det är från dig. "Jag kommer aldrig över det. Men jag har valt att inte tänka på det dagligen, jag väljer att tänka på glädjen." SÅ fint sagt och så mkt hopp i orden.
Bilderna är väldigt vackra så jag förstår att du är nöjd och i min värld är det precis så du ser ut. :)
Åh jag håller med. Bilderna i Mama är verkligen vackra! Du berättar så öppet och naturligt om hur DU upplevde det sorgliga i att mista två barn. Så plötsligt. Så nära inpå. Så orättvist mot din kropp. Men den är stark, och det är också ditt psyke. Du klarar livet bra.
Min mamma var 26 år första gången hon födde barn (i slutet av 50-talet). Men pojken dog en vecka innan förlossningen, men hon var tvungen att föda fram honom ändå. Efter många timmar kom han ut, sköterskan virade in honom i ett lakan och försvann ut ur rummet. Mamma fick inte se honom ens. Sedan rullade de in henne i en sal med 3 nyblivna mammor (!) med sina små underverk vid brösten. Så grymt! Inget stöd, tröst eller förståelse på den tiden.
Vartefter kom vi 3 flickor.
Oj, det blev visst en liten historia. Fast det kan bli så. Du berör Jonna, med dina ord. Tack för att du delade den hemska historien i Mama för alla. Modigt.
Kram Louise
Det är så du ser ut!Vackra,vackra!Och galet vackra barn <3
Hej! Hittade också hit efter att ha läst om dig i Mama. Jag har en son på 6 månader och det plågade mig att ens försöka sätta mig in i din situation. Vad stark du är som tagit dig igenom det här! Du är så oerhört vacker också, fastnade väldigt länge på bilderna och önskade att jag kunde vara en sån snygg mamma själv ;)
Det var verkligen en jättebra artikel och du är superfin på bilderna. :)
Skicka en kommentar