Barnen och jag har haft en mycket fin dag ihop, men oj vad jag längtar tills imorgon när Marcus kommer hem igen för detta mycket fina och roliga (vi har lekt väldigt mycket -jag är oftast häst eller packåsna och det vänner, kräver sin kvinna) har verkligen tagit på mina krafter.
Hela tiden måste man vara fullt fokuserad och lika ofta är det någon som ska äta, badas, någon som har bajsat eller ramlat. Eller både och.
Snacka om att ha det lyxigt så som vi har haft det i ett par månader. Hela familjen samlad. Alltid två stora på två små. Kan inte förstå hur jag fixat det (man fixar allt) tidigare ensam när Marcus varit på jobb flera dagar rad för just nu är jag fullständigt fallfärdig och bara längtar till det blir sovdags och lite lugn i huset.
Nu äter de välling så rätt snart är vi där.
Förresten noterar jag i Aftonbladet idag att skadeglädjen är den enda sanna.
På framsidan kan man läsa hur Saade krossade Finska Axel i gårdagens Eurovision.
Sverige -185 poäng, Finland -57.
Det är storseger det, men att det var finnkamp redan igår hade (kanske bara) jag missat.
Ikväll ska vi visst krossas igen.. Och jo. Risken är stor och även om jag kommer heja och tokhålla så mycket jag bara orkar på Lejonen, kan jag inte titta. För det blir lättare att låtsas att det inte hände, ifall det händer, ja ni vet vad. Genial taktik om jag får säga det själv. För jag planerar bo kvar i vackra Sverige, bland er fina svenskar (ni är ju faktiskt ändå i majoritet) och det är enda sättet känner jag :-D.
Dessutom kommer suveräna britdeckarn Brottet och Straffet på ettan och den har jag missat länge nog nu.
Nu är vällingen uppdrucken på båda håll.
Höres.
3 kommentarer:
Hehee, vilken revans vi fick!
Oj vad jag känner igen din beskrivning av hur det är att vara både mamma och lektant på samma gång! Men det är en härlig tid som man sedan har att se tillbaka på. Och ta tiden till vara, den går så himla fort!
Aftonbladet och skadeglädje, jaa du. Jag tror inte rubriken varit så stor om siffrorna varit tvärt om, vilket jag tycker dom borde varit.Axel var jättebra jmf m Saade. Men det är min musiksmak. Jag gillar heller inte "storvulna" aktiviteter som att spränga glasburar etc, det är INTE musiktävling utan någon annan slags behov av att hävda sig.
Har precis kollat av resultat av VM-slutspelet, GRATTIS Finland!
Kram från Maggan1
Oj, oj, att vara packåsna åt små barn minns jag! Det var jättekul när systers två små barn satt på min rygg och jag var en bångstyrig åsna/häst. De skrattade hela tiden, underbart! Det var värt ryggvärken, dessa små stunder. När barnen blev tre fick morfar ta över. Han var stark som en oxe, smidig som en katt och alltid villig att leka med barnen. (Då fick jag chans att fotografera dem). Härliga tider var det. För två år sedan tog den äldsta av de "små barnen" studenten, så visst går tiden fort. Men fotona är för evigt.
Kram Louise
Skicka en kommentar