Idag har jag vaknat upp till en solig och vacker men ack så svullen, ur ögonsynvinkel, sett dag.
Det känns bättre. Tårarna är för nu torkade.
Hade det inte varit för känslan av en uppsvälld ballong nånstans i luftstrupen så skulle jag nästan ha hävdat att det är en alldeles vanlig dag.
Jag kommer säkert gråta mig ett par floder senare idag också. Men det är ok. Fram till och med måndag ska jag gråta, älta och ömka mig. Jag ska titta på bilder av mina små, bilder av min vackra gravida mage från tiden då det för ett år sen fortfarande begav sig. Sen ska jag fälla några tårar till över allt som är och inte är just nu. Och det får vara så.
Det finns så många ogråtna tårar som vill ut.
Men jag vet att på tisdag blir det bättre igen.
Tack för att ni lyssnar.
2 kommentarer:
Jag tror och hoppas att du kommer att bli mamma snart,och jag tror att du blir en toppenmamma,sköt om dig.Kram Sanna.
Det var så jag menade i förra inlägget, att du ska "gråta ut" och sedan försöka må liiite bättre. Vill inte att du ska missförstså mig och tro att jag tycker att du ska sluta sörja. Det gör man aldrig.
Kram!
Skicka en kommentar