fredag 19 oktober 2007

duktiga flickan

Det var en fredag förra året. Fredag den 20 oktober.
Jag var så glad då. Väldigt trött, då som nu, men ändå lycklig och full av bra tankar.
Jag hade mot bättre vetande börjat jobba igen några veckor tidigare (graviditet är ingen sjukdom! jobba på du duktiga flicka) och de veckorna var inte roliga. Mycket jobb, väldigt mycket jobb och alldeles för många onödiga konflikter. Jag var så trött, men vad duktigt jag stretade på. Tog tag i allt. Jobbade undan och rensade luften. (Varför alltid jag?)
Den där fredagen kändes det ändå lite bättre. Jag var trött men glad. Jag fikade med en vän som försökte övertyga mig om att denna gången skulle det gå bra, jag hade ju kommit så långt redan. Och som jag ville tro på det! Men det gick inte, det kommer aldrig gå, inte efter besöket nere i helvetet en gång tidigare det året.
Hemma gjorde jag sedan överraskningstoast till min M som skulle komma hem sent från nåt jobb. Jag såg idol och gjorde lite slingor som inte blev bra. Städade undan och fixade. (Varför vilade jag inte?)
Jag lade mig som en hjälte. Så duktig jag var!

Nästa morgon vaknade jag slagen efter en natt då något hade hänt. Jag visste inte riktigt vad. Men något var fel.
Medan jag kokade gråtande min gröt ringde Marcus till "vår" överläkare.
Och just där, just då mitt i gröten började färden ner igen.

Men på fredagen innan var allt bra. Jag var så trött men ändå glad!

Det är fredag nu igen ett år senare och jag trött, nu som då,
och så ledsen för jag minns så väl hur glad jag var då.

10 kommentarer:

Fertilitetsturist sa...

Blir så ledsen för din skull när jag tänker på det... Kramar från mig

Stefan sa...

Ja du Jonna...det är inte stor tröst...men vi är många här ute som känner med er...
Kram

Anonym sa...

Älskar dig! M

stoltkatarina sa...

Jag brukar inte krama någon jag inte känner, men nu gör jag det för jag vet inte vad jag ska säga. Kram.

Anna sa...

Mina tankar går till dig och Marcus!
Kram.

Linn sa...

Var och kollade på din M ikväll...och blir lika ledsen som alltid då han är sina texter om era barn.Det gör ont och berör...Jag skulle vilja ta ett allvarligt snack med Gud och banka honom på smalbenen med en bandyklubba tills han uppfyller ditt hopp med ljus. Skickar många kramar till dig och hoppas som alltid...

Fia sa...

Tänker på er och önskar er allt gott. Kram

Macke F sa...

kramar av omtanke och kärlek.

finnjonna sa...

tack alla! Det betyder så mycket, bara en liten rad så här, när man känner sig som ensammast.
God natt!

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Kramar!!

/Från en okänd läsare.

(Du och jag trängs ständigt om placeringarna på bloggtoppen, så därför var jag tvungen att se vem du var. Och nu har jag följt din blogg ett litet tag.)