Då var första delen av denna dag avklarad och jag måste nog stolt konstatera att den klarats av galant. Mötet gick väldigt bra. Marcus envisades med att följa med som stöd och det kändes tryggt. Chefen verkade vara en bra chef. Han påpekade upprepade gånger om hur mån han var om att företaget skulle lära sig något av detta misstag för att bli bättre och det lät både uppriktigt och lovande, för att inte tala om uppfriskande. Inte varje dag man hör en myndighetsrepresentant tala om egna misstag. Min handläggare bad om ursäkt också och vi ska börja på ny kula. Tror det blir bäst så, att ge honom en chans till. Men en miss till och han får sitta på bänken.
Jag ifrågasatte som planerat deras regler och rutiner vad gäller anteckningar av personlig karaktär, eller bristen av dessa, eftersom just de anteckningarna enligt mig många gånger har väldigt mycket med det faktiska ärendet man har där, dvs arbetssökandet, att göra. Dessutom är det ju den personliga informationen som gör oss till människor, enskilda individer och det får inte glömmas. Någonsin. Chefen höll väl med om att rutinerna inte riktigt höll och skulle se över dem. Så ja, vad ska man säga. Jag är rätt nöjd. Kanske kan detta, mitt möte, resultera i att någon annan blir behandlad på ett bättre och värdigare sätt än denne hade utan mitt lilla bidrag. En svindlande och vacker tanke.
Men man kan ju hoppas.
6 kommentarer:
Jag hoppas. Och faktiskt tror. :-)
O ja det hoppas jag! Och att det kommer gå som smort för dig den här gången och att du hittar ett jobb som passar som handen i handsken!
wow, en ursäkt från "de högre makterna". jag är lite chockad måste jag säga. ;) otroligt bra att de kan göra det och förhoppningsvis ta hänsyn i framtiden till fler.
Blir glad av att läsa att det gick så bra, att du verkligen fick de ursäkter du förtjänade och att det verkade komma fårn hjärtat på de inblandade, MEN kan inte låta bli att undra om det till störst del berodde på att du är den du är och att du lever tillsammans med den du gör?
Förstå mig rätt, är absolut inte så att jag missunnar er ursäkterna och att bli behandlade bättre, men jag undrar om t.ex chefen gjort sig ansträngningen för en "vanlig svensson"?
//Elvina
ingela: Ja jag hoppas det kan bli så. Mer hänsyn alltså!
elvina: Det kan man ju undra. En "vanlig" svensson hade kanske inte härjat på bloggen och/eller dags och kvällstidningen heller iofs.
Vad än anledningen var till att de tog det här på allvar hoppas jag att det leder till en förändring/förbättring. Något som i princip utlovades.
Ja jag hoppas och tror det och det är ju som sagt huvudsaken! :-)
//Elvina
Skicka en kommentar