film-spoilervarning om någon mot förmodan inte sett eller läst historien förr

Förväntningarna var skyhöga.
Män som hatar kvinnor- svenska ursprungliga filmen- var enastående bra i mitt tycke och även om Fincher är en i den absoluta toppen av regissörer vad gäller samma tycke framförallt med en våldsam historia som denna i händerna, så kändes det som att -vad mer kan man göra?
Och det kan man nog inte.
Inte så mycket mer.
Men en till otroligt bra, rent enastående ytterligare film har kommit fram ur den Stig Larssonska skattkistan det måste jag medge!
Lisbeth Salander var verkligen i och kom rakt ur Rooney Mara liksom hon tidigare gjort i Noomi R.
Noomi har lite försprång då hon var först men gårdagens Salander var grymt trovärdig i sin liksom vilsna kraftfullhet och jag känner mig mycket nöjd efter att ha varit något oroad innan om Hollywood skulle kunna göra en kvinna av den kalibern, sårad, rå och hämndlysten, utan push up och önskan om att behaga rättvisa.
Men det kunde de alltså.
Daniel Craig var mycket stabil, trygg och lagom hunkig, precis så dom jag ville ha Mikael Blomkvist.
Och Stellan sen.
Kung Skarsgård.
Makalös som den vänlige skurken. Jag har läst boken, sett filmen och visste precis hur det skulle sluta, ändå hoppades jag in i det sista att nån annan var monstret, ville så gärna att han skulle få förbli vänlig. "Äh skoja bara" typ "...och så kramas vi lite" eller nåt, men nej. Stellan var skurken med enormt skur.
Introt till filmen är bland det läckraste jag sett och musiken ramade in allt perfekt.
Så visst. Det hade inte behövts en remake för min del, men nu när det ändå blev det är jag glad att det blev gjort i David Finchers händer med de nämnda skådespelarna i sina essen.
Mycket bra och väl värd att ses!
Premiär 21 december.

Buffén på berns efteråt gick inte av för hackor den heller. Lax i stora lass under vackra kristallkronor.
Synd stjärnorna flugit sin kos, hade varit klart häftigt att få lite mer glans att sola sig i.