Skulle ju köra min m mellan norrköping-kungälv-örebro-stockholm i helgen men den omtänksamme jäkeln låter mig inte göra det. Jag är för trött tydligen. Och behöver ta det lugnt. Och visst har han ju rätt min älskling. Hur mycket det än svider att erkänna. Det hade faktiskt varit rent idiotiskt av mig att sitta bakom ratten i över 100 mil på ett dygn just nu. Är inte i form. Varken i psyket eller i det jag släpar omkring på. På ett sätt hade det varit så otroligt skönt att få fokusera på annat, säg vägen, i ett antal timmar men nån bra idé var det aldrig. Så nu blir jag hemma igen. Ensam. Eller så åker jag till mamma och pappa i gävle? Bror fyller ju år och det är gott med tårta, så varför inte egentligen? Vi får se vad kroppen säger i morgon. Klarar jag kvällen utan minsta antydan till svimning får det bli gävle.
Vi säger så.
2 kommentarer:
Du är alltid välkommen ner till Lammhult om du skulle känna för det någon gång, vännen. *ler*
klok m du har. Och klokt av dig att inse dina begränsningar!
Skicka en kommentar