onsdag 24 oktober 2007

fördelen med papphus

Varje månad bygger jag väldigt tunna väggar av hopp runt mig, som ett bräckligt hus av papp.
Varje månad faller dessa väggar ner. De tål inte mycket. En vindpust från fel håll och huset och hoppet med det ligger platt.
Fördelen är att det är relativt lätt att sätta ihop det igen.
Och jag gör det, har inget annat val.
Varje månad blir det lite större, lite tjusigare men fortfarande är det av papp och fallet som följer gör ont.
Men efter fall reser man sig.
Och till helgen börjar jag bygga igen.

3 kommentarer:

Anonym sa...

kom osökt att tänka på Ior när jag läser detta, hoppas det var okey.
Nalle Puhs svårmodige vän som alltid får sitt nybyggda hus raserat.
Sitter på jobbet och känner mig lite nere, en alkoholist jag känner kom in för en timme sedan alldeles blodig och nerpissad, han bad om hjälp och jag ringde 112. De skickar inga ambulanser när folk e packade så polisen kom istället, vi hann sitta 10 minuter och snacka innan de kom och hela tiden tänker jag att det lika gärna kunde varit jag, jag är Christer Pettersson jag också...
M har så rätt.
Fyllot ville in på akutpsyk och få 20mg stesolid i röven, jag nickar och förstår...
När polisen kommer är dom i min och fyllots ålder och jättetrevliga, de frågar hur han mår och plockar fram galonskydd till sätet utan att håna honom för hans nerpissade byxor...
Jag kände ett hopp tändas, kanske lär de sig lite empati på polisskolan numer, eller så söker sig en annan sorts människor till yrket... hur som helst känns det bra.
Hoppas du mår bättre snart Jonna, det hoppas jag innerligt. Kram från Småland.

Anonym sa...

Du skriver så bra om ditt liv, det blir till poesi, allt det hemska, mörka. Jag är glad att du och Marcus har kärleken till varandra, annars vore det outhärdligt. Jag tröstar mig själv med det, när din smärta kryper in under mitt skinn.

För övrigt, apropå fyllon och poliser: varje berättelse om empati och mänsklighet ger hopp. Vi bygger ett papphus av hopp lite varstans...

Anonym sa...

Jag önskar att pappersväggarna blir till stadig betong, och inte faller ihop denna gång. Kram AnetteJ