ändrade planer

Byggstopp. Stod med ritningar i princip redo i går när jag fick beskedet att ännu en gång bråkar mina celler med mig. Så istället för ett litet hus av hopp blir det mer provtagningar och sen ett par veckor av outhärdlig väntan på bra eller dåligt.
Jag kom undan i somras, kan jag ha samma tur nu?

Känner att jag inte orkar det här. Är för trött. Annat kräver min energi.
Men valet är inte mitt, jag måste orka. Måste ta det här nu och lägga annat åt sidan.
Jag tänker tillbaka och undrar när det blev bestämt att jag ska leva med ett ständigt vilande hot över mig. Vem bestämde och varför fick inte jag veta nåt? Minns inte riktigt. Minns inte heller vad det är jag kan ha gjort för att reta någon så?
Att jag har otur, det visste jag. Kanske är det här ett utspel av det? Det bådar ju inte gott i så fall. Fast någong gång borde väl även det vända?
Jag får be om tur. Igen. Lova bot och bättring och hoppas att någon lyssnar.
Hoppas o:et ramlar av och turen kommer ridande, springande, släpande min väg.
Jag behöver den.