lördag 5 januari 2008

längtan efter baby

Lite kanel- och kardemummakryddat kaffe och allt är bra igen, med viss modifiering. De bra tankarna leder klart överlägset i alla fall och det är det är gott så.
Jag ska ju detta år (och fler år därtill om det funkar) med hjälp av min tanke förändra min verklighet, eller åtminstone tolkningen av densamma. Ska gå så långt till och med som att tänka till mig det jag mest önskar och för att det ska lyckas måste jag orubbligt tro på det.
Jag styr min tanke och min tanke styr mitt liv. Mitt liv är mitt ansvar men inte min ensak, och så vidare. (Japp terapin går bra, tack för att du frågar.)
Jag hade en idé om hur jag ska konkretisera min önskan på ett för mig positivt sätt och frågade min terapeut om detta igår. Ville ha lite feedback och en försäkran om att jag inte är helt knäpp. Han sa -Testa. Känns det bra är det bra. Annars låter du bli nästa gång. Så jag gick på stan och i affärer efteråt och till sist in på babyavdelningarna. Dessa är områden som jag sett som närmast minerade tidigare men nu gled jag alltså in som vem som helst. Och det kändes obeskrivligt bra. Jag kom på mig själv att skratta till högt ett par gånger medan jag gick omkring där och tittade och tog på de minimala klädesplaggen. Så fina de var. Och mjuka. Det pirrade till i magen när jag till sist hittade den sötaste bodyn i minsta storleken. Jag gick leende till kassan och betalade som om det vore den självklaraste saken i världen. Den fina lilla bodyn ska vår baby ha! Jag gick lika leende ut och kände mig nästan oförskämt lycklig. Så förväntansfull har jag inte varit på evigheter.
Min tanke är alltså att varje månad köpa något litet som symboliserar min högsta önskan. Jag ska inte på ett lätt rubbat sätt börja inreda någon barnkammare på ett bra tag utan bara köpa eller göra något litet som jag tänker mig att vår baby ska ha när h*n behagar komma till oss för att sedan stanna här, för jag måste tro h*n är på väg.
Vi köpte aldrig något till Dante. Vi vågade inte. Inte än, sa vi. Så det blev aldrig. Och som jag i efterhand har gråtit över allt det vår lille kille inte fick. Liten fick en minimal pyjamas tidigt och inte för att det hjälpte, hon förlorades liksom Dante, men hon lämnade i alla fall pyjamasen, ett hopp, efter sig. Något för mamma att torka sina tårar med.
Nu ska jag på ett helt nytt sätt tänka positivt och fylla vår baby-låda med små söta ting inför det som komma skall. För det kändes bra och är därför också rätt och något för mig att fortsätta med. Förhoppningen är att det inte hinner samlas så mycket förrän det på riktigt blir dags. Men tills dess har jag något att se fram emot.
Tror och hoppas detta mitt egna lilla optimistprojekt kommer ge mig lite välförtjänt ro från kampen äggbefruktningen blivit till. Nu får det ske i sin egen takt, medan jag i min fixar och donar med mitt.
Optimist-javisst.
Idag i alla fall...

15 kommentarer:

Anonym sa...

Det var jättefint. Du är bäst. Älskar dig. M.

Sabina sa...

Vill bara lämna en kram. Tycker din tanke, din plan e hjärtevärmande o helt rätt!!

Håller tummarna för er..
Det e Er tur nu! Hög tid för er båda att få bli trebarnsföräldrar.

Tankar o Kramar

Sabina sa...

Glömde fråga.. Kanel o kardemummakaffe.. Blandar du i kryddorna sj när du brygger (som jag brukar med kanelen) eller e det färdigsmaksatt? Jag älskar kardemumma/kanel o kan tänka att kaffe med det borde vara mumma.

finnjonna sa...

sabina: Tack för tummarna! Jag häller på både kanel och kardemummapulver (eller var för sig funkar också) direkt på kaffet i bryggaren. Det blir jättegott och de passar ihop verkligen! Kram!

stoltkatarina sa...

Oj, vilken härlig känsla du förmedlar... Jag blir varm inombords. :-)

Lilla J sa...

Hej Jonna!

Har läst din blogg ett tag men aldrig skrivit ngt.

Jag kan inte på långa vägar påstå att jag gått igenom ngt som ens närmar sig det du gått igenom, men jag vet hur det är att längta efter ett barn så att man tror att man ska gå under. Jag och min sambo har försökt i "bebisverkstan" i snart två år nu utan resultat.

Ditt inlägg inspirerar mig att plocka fram optimisten i mig också! Jag har inte heller vågat köpa bebisgrejer tidigare, men nu ska jag följa ditt exempel och hoppas att det för tur med sig!

Önskar er all lycka i bebisverkstan och hoppas verkligen att det är slut på svårigheter för er del nu!

Hälsningar från Lilla J

Tisalen sa...

Jag vet att det inte är meningen att jag ska gråtta när jag läser det här inlägget...men det gör jag...för du skriver så fint...så känsloladdat...och jag önskar att jag kunde ha samma synsätt på minimala bebiskläder, men för mig är det nu minerat område...Jag skulle säkert må bra av en teratept jag med...märker jag

Kram

malin sa...

Jag tror på din strategi, Jonna! Jag ångrar att jag inte gorde det också, att tillåta sig själv att glädjas och hoppas gör ju alltong tråkigare. När jag ser tillbaka på bebislängtanstiden nu, så ser jag år av tårar, istället för att se också perioder av hoppfulhet och förväntan eftersom jag inte tillät mig själv att hoppas.

Malin Bengtsson sa...

vilken fin body, den kommer sitta perfekt på er efterlängtade lill* vän som förhoppningsvis flyttar in snart


varm kram / malin

Små fötter sa...

Läser här då och då, och jag måste säga att det här inlägget fick mig verkligen att gråta. Det känns så skönt att du försöker med det här "optimist-projektet" :) Jag tror stenhårt på det och den där lilla bodyn kommer att sitta som en smäck på er lill* älskling en dag! Varma kramar!

ger74/Angela sa...

Det är så rätt och så bra med Optimistprojektet!! Detta är ert år!!
På tal om den fina lilla bodyn...jag köpte världens goaste mjukisnalle som fått namnen Busen vid förra månadens plus..Nu får vi förhoppningsvis någon som vill använda den!! Fram tills dess så sover busen mellan oss i sängen...och liksom värmer upp platsen;) Jag bestämde mig, som du har gjort nu, för att nu jäklar ska det gå och det gick...vi är hoppfulla i varje fall..Så fortsätt vännen, det är er tur nu!! KRAM

Madde (maddepladder) sa...

Tycker det låter som en superbra "taktik"! Alla har vi ju hört om par som försökt få barn i en evighet, ger tillslut upp och bestämmer sig för att adoptera ett barn och DÅ blir dom gravida! Det är ju ingen skröna på något vis utan det har gått till så i flertalet fall. Jag tror definitivt att kroppen kan ställa in sig och känna sig mer motaglig om man har en positiv och hoppfull inställning!

Kram och lycka till! :-)

Madde (maddepladder) sa...

Ser att det jag skrev kan tolkas som nåt negativt mot att adoptera eller så, som att inte det också skulle va ens egna barn men det menar jag självklart inte. Bara att jag tror att kroppen kan va mer mottaglig för att bli gravid om man känner sig glad, positiv och redo inombords...

Ljuvligaa sa...

Jag tänker att ja, det är ju så att man är sin tanke...*ler* Tänker på mig, som jag gjort och tänkt att inte skaffa, handla vagn eller göra för mycket för tidigt. Vad tusan jag tror inte sorgen blir mindre för att man glatts och festat i sitt sinne för det underbara som ska komma om något skulle gå snett.... Jag tycker det var en fin gest att handla bodyn som tyder på en längtan en kärlek och visst är väl det bara mänskligt och hurra för människan...

Emmama. sa...

Du har en jättefin blogg med många viktiga tankar! Lycka till med lilla mini som du samlar fina saker till! KRAM.