söndag 6 januari 2008

på måndag...

Från imorgon ska jag bli lite gladare. Eller åtminstone jobba på det, också. Även om jag ler rätt mycket så märker jag att nästan all min kraft går åt att tänka bra saker kring babylängtandet och det andra får kvitta liksom. Inte bra. Jag måste till exempel sluta svära åt automatiska hissrösten som meddelar med fruktansvärt irriterande stämma vilken våning man är på. En fullständigt onödig sak att slösa energi på. Så från imorgon är vi kompisar, den enerverande rösten och jag. Inga mer finska utbrott på sånt som faktiskt inte är nåt jag kan ändra på.
Förhoppningsvis kommer mina ÄL(ägglossnings)-test imorgon med så jag äntligen får börja kissa på sticka igen. Kanske en konstig sak att sukta efter men det känns alltid lika bra att få bekräftat att ett av de små äggen lossnar (om nåt lossnar), det är som en liten delseger på väg mot högvinsten. Sen gäller ju att att ägget hittas i tid av en av de som söker det och att tycke uppstår och om så att sedan den befruktade miniklumpen lyckas fastna därinne. Det är mycket som ska klaffa innan det blir dags att testa igen och hittills har det ju inte klaffat särskilt bra alls så jag tänker inte börja fundera i odds- eller annan väg heller, bara luta mig tillbaka och låta hända det som hända vill. Men först vill jag ha mina stickor och en liten vi-är-på-rätt-väg-framgång.

2 kommentarer:

Tisalen sa...

Exakt så...så ser jag på stickorna åxå...så att man vet att man är på rätt väg och inte missar tåget som går liksom...

Fia sa...

Håller tummarna allt vad jag kan!!!