onsdag 16 juli 2008

nervös nu

Imorgon är ännu en sådan där dag då klockan kommer att för ett tag stå stilla. 11:30 är det dags att kika in hos Mini igen. Efter att förra måndagen ha sett lilla hjärtat slå borde jag vara lite lugnare och kanske till och med förväntansfull inför morgondagen men så funkar det inte. Inte jag. Vi. Jag önskar jag gjorde det. Önskar jag hade lite mer lugn i kroppen och tro inför allt det som händer. Jag hoppas, det gör jag. Tror även ibland, men mest är jag nervös.
Det fungerar dagarna efter ett lyckobesked och stunderna då jag inte hinner gräva ner mig i tankar, men sen när det åter närmar sig en kontroll hispar jag ur och nervositeten och oron med den lägger sina kalla händer över mig.
Tänk om det inte är bra? Tänk om Mini inte rör sig. Tänk om världens vackraste lilla hjärta inte längre slår? Tänk om, tänk om, tänk om...
Jag vet, tänk inte om, tänk positivt. Vilket jag också gör. Och gjorde (mycket det hjälpte då..). Jag har inte makten i det här. Tänker inte ta på mig ansvaret. Inte nu, inte än. Mini är där inne, växer och mår bra om det nu är så. Att jag tänker om gör varken till eller ifrån. Jag hoppas just nu. Ber en bön. Tror ibland.
Och tänker om... hur skulle jag kunna låta bli livrädd som jag är.

4 kommentarer:

Elin i Björken sa...

Det borde finnas en gudomlig rättvisa som tycker att ni fått er beskärda del av hemskheter nu.

Mini är nog redan nu lycklig att få komma till er.

Fertilitetsturist sa...

Livrädd är nog högst naturligt, och det finns ingen anledning att skuldbelägga sig för det. Det ska gå bra idag, så är det bara, och jag tänker på er! Kram!

Annicapannika sa...

Visst är det märkligt att man känner igen sig så väl i allt det du skriver om dina hoppfulla tankar om mini men också den djupa oron. Det verkar som att alla änglaföräldrar alla har liknande tankar... oron inför ul var stor hela graviditeten, även v.28 märkligt nog.

Men denna gången bara måste det går bra! Det är verkligen er tur nu.... och någon rättvisa måste det ju faktiskt finnas. Märkligt vad en del får kämpa för att få sina små, men tänk vad älskade och efterlängtade de är!

Lycka till idag! Kramar!
Annica

Anna sa...

Håller tummarna att allt är bra med Mini!!
Kram.