vår baby lever!

Mini lever! I det svarta ligger h*n, med huvud, armar och allt! Jag vet inte om det bara var jag men tyckte att h*n vinkade till oss. Armarna viftade till som för att säga hej, här är jag. Hjärtat slog precis som sist snabbt, stabilt och tryggt. Det var nästan så man kunde höra slagen, de där underbara dudunk dudunk dudunk... Allt såg bra ut. Mini är ca 2 cm från huvud till stjärt och har på en vecka gått från klump till babyform. Läkaren vi träffade var ny för oss och väldigt bra, empatisk men effektiv, så där som man vill ha dom. Bra att veta ifall de blir fler turer till US, även om vi för nu är klara där. Provrörsbefruktning genomförd och graviditet konstaterad.

Jag kunde inte sluta skratta efteråt. Att le räckte helt enkelt inte till. Var så lycklig att jag trodde jag skulle gå i bitar. Det var en sådan lycka som sprider sig till alla celler vilka, är jag övertygad om, börjar vibrera av känslan och hotar lösgöra sig från resten. Något de såklart inte gör, men ett tag känndes det så mycket att jag verkligen inte hade blivit förvånad om delar av mig svävat iväg. Stannade i Linköping och åt en god lunch i solen. Väl hemma efter lång dag var jag så utpumpad att jag fick lägga mig och sova några timmar. Lycklig fortfarande med Mini tryggt i magen.