tisdag 24 februari 2009

babyspår




Han lämnar redan små spår efter sig våran älskade Milo Santino. Små spår om att det är en ny liten människa som gjort entré i vår värld och vårt liv.
En strumpa här, två där och kräklappar överallt.
Vi vägrar städa undan.
De små högarna påminner oss om att det här verkligen är på riktigt nu, att det händer oss, hela tiden och för alltid (får vi hoppas).
Snart ska en liten kläs. Det blir mammas gamla bruna sparkdräkt och en ny vit tröja under ytterkläderna.
Sedan ska vi ut.
För första gången.
Alla tre.
Kameran är redo.


13 kommentarer:

Anonym sa...

Vad mysigt med familjepromenad och lika mysigt med bebisspår i lgh.

Fortsätt att kämpa med bärsjalen och med sovandet i gene säng. Det komer att lösa sig. Skulle Milo känna sig klämd i sjalen skulle han nog ge ifrån sig ett skrik, kanske satt han helt perfekt trots att du kände att den satt för hårt. Skriv snart och berätta vad BVC sa, nyfiken såklart!

Kram Kicki

nacka-nads sa...

Underbart och märkligt detta med spår av baby! Ser dem också överallt och kan inte fatta att de sakerna ligger här i mitt hem, då måste det ju vara på riktigt, eller?

Vill skriva att det gläder mig så mycket att läsa om hur mycket känslor och kärlek du har för ditt barn, så tidigt.

Det kan vara svårt att våga släppa fram sina känslor och sin kärlek och bonda med barnet efter alla tidigare trauman och all oro, men du verkar lyckas med det iaf, det är så bra!! Låt känslorna flöda på!!

Ha en underbar familjedag ute i vinterlandet!

Helena sa...

Mhmmm... Charmfaktorn i kringströdda barnspår minskar drastiskt i takt med åldern på barnen är jag rädd... ;-)

Helene sa...

Vilka söta babyspår! Vänta bara tills han blir lite mer rörlig, då kan vi snacka om spår...

Anonym sa...

Glöm inte att köpa semlor idag :)

Nhea sa...

Hej!

Jag hade en sovstrejkare tills jag vände över henne till mage... Om än nervöst & pirrigt till en början pga av alla "spädbarnsdödsvarningar" men lugnare sedan då jag prata med både BVC tant & BM + läkare, OCH sov det gjorde hon - i sin egen vagn i vårt sovrum till att börja med & var llätt att flytta över till spjälsängen vid 4 mån + eget rum.
Så mitt tips, mage & andnindlarm!

Kramis & Lycka till!

Therese sa...

Vilka underbara spår! Jag blir alldeles varm. Och nästan lite tårögd.
Vill säga ett jättestort, om än lite sent, grattis!!! Jag kan ana något av den kamp ni gått igenom för att komma dit ni är idag. Jag har själv förlorat ett barn, i vecka 27 av grav.

Kramar

Therese

Anonym sa...

Goa Jonna. Bry dej inte om henne (Katarina)hon är så korkad. Njut av lille sonen hur mycket du vill. Sanningen är ju att det finns små änglasyskon till honom. Hur ska dom kunna glömmas. Har hon problem med det så är det hennes. Ni är så fina med lille pojken.Ha det nu så gott. Kram till er alla.Monika.

ranjana sa...

Gud vad mysigt, att se små tecken. Låter som ni har en underbar son och att ni lever på moln.. kramar

Naisen blogi sa...

Den där nappen är så cool! :)

Evelina sa...

Det där med spår..underbart! vill verkligen inte förta det underbara för det är verkligen underbart i början med spåren..som Helena och Helene skriver de liksom bleknar en aning med åren..eller kanske runt året.
Spåren blir bara för stora för deras skor, ialla fall för min Milo och Bastian som lever hemma hos oss.
Kram

Anonym sa...

hej "Monika".jag är inte det minsta korkad,däremot är jag kanske lite mer realist än tex dig, och dessutom törs jag kritisera,inte bara mjäka med o tycka att allt är ok.och jag är jättenyfiken på hur tidigare trauman kommer att läggas fram till bebis nån dag.vad säger man?
hur tänker man kring detta?
nä,korkad var nog fel ord.prova rakt på sak.och finnJonna-bli inte ledsen/upprörd/arg!det var inte min mening.
Katarina

Anonym sa...

http://ingendocka.blogspot.com/

hej
Ovanstående adress är en inspirationsblogg för nyblivna föräldrar.
från en mormor.
Som älskar din blogg Jonna!