söndag 22 augusti 2010

familjeliv och kräks


För att åtminstone två fjärdelar av familjen ska få sova i natt, sover jag och vår underbara lilla dotter i vardagsrummet. Världens bästa Milo och storebror sover med papps i sängen och vi kan väl alla hoppas att den här natten blir lite trevligare än föregående för vår (läs vardagsrumspinglornas) del. Sen är det så att jag måste få sitta i soffan och amma om det blir så där hysteriskt ofta som hittills varit vår melodi. På översta bilden ser ni mig med barnen (ti hii) i favvohörnet med sköna nackkudden.
Har ju hela tiden sagt nöjt att Plutt verkar ha ärvt sovgenerna från morfar och morbror framförallt och det stämmer visserligen fortfarande, ty hon är väldigt glad i att sova och det på dagen, men sen inte alls på dygnets mörkaste halva dvs natten. Då är hon hungrig eller har knip i magen eller något annat för sova blir det inte jättemycket av. Tänkte att jag skulle testa tanka i henne massor av mat inför kommande natt för att få henne mätt och belåten en längre stund, men så har hon börjat att kräkas och plötsligt känns inte alls mattankning som en klockren idé.
Hur mycket kan en spädis egentligen kräkas utan att det är farligt?
Överallt står att det är vanligt med kräkningar och att de kräks ut överflödet, men nu kan det gå timmar efter mat innan något kommer upp så jag tror knappast det är något överflöd. Fast vad är det då då? Får avvakta och se hur det utvecklar sig. På fredagens bvc-hembesök konstaterades att hon redan gått upp 400 gram och nu vägde 3 690! Vilket är kanonbra. Mat har hon ju iaf hittills i så fallfått i sig en bra mängd.
Älsklingen.
All denna oro. Det börjar med graviditeten och så övergår det i något annat när bebis är utanför magen och så fortsätter det i all evig tid. Lär ju inte bli mindre när barnen blir äldre, oron bara ändrar sin form, så vad annat kan man göra än att lära sig leva med den.

18 kommentarer:

Miia sa...

Så söta!
Våran lilla Melwin har varit en liten kräknisse sen han föddes, han är nu ett halvår.
Han kan äta och kräkas direkt efter han ätit, eller så sover han någon timma och sen kommer det värsta kaskaden när man tar upp honom. Eller små-drittlar han hela dagen.
Läste någonstans att så länge det inte verkligen sprutar rakt ut och är extremt mycket hela hela tiden så är det ingen större fara.
Man får ju givet hålla koll på vikten och prata med någon om man känner sig väldigt orolig.
Men precis som du säger så är man ju konstant orolig, fast visst är det ändå härligt att få oroa sig över det finaste i ens liv!
Stor kram till er alla.

Anonym sa...

HEJ,och lycka till i natt! Hoppas ni får sova.
MILO och MIRA !!? Hur låter det.
Kram

Anonym sa...

HEJ,och lycka till i natt! Hoppas ni får sova.
MILO och MIRA !!? Hur låter det.
Kram

Anonym sa...

Först – tack för fina bilder av familjen Vanhatalo/Birro!
Sen det här med sovgener är ju tudelat; bra på sitt sätt att lilla Plutt sover mycket på dagarna för då har du tid för Milo, sämre på annat sätt eftersom du då inte får den sömn du så väl behöver. Men det rättar till sig ganska snart. Kräkningarna tror jag inte du ska fundera speciellt mycket över, då du säger att hon ökat fint i vikt sedan födelsen trots kräkningar. Jag tycker du ska försöka ”tanka i henne” så mycket mat hon vill ha inför natt-timmarna, men å andra sidan så är hon ju inte 2 veckor riktigt än, hon måste få lite tid på sig att acklimatisera sig till livet utanför livmodern, då hon tog det hon behövde när hon behövde. Var glad att du har mat så det räcker och som det verkar även ”blir lite över” som kommer upp efter ett tag.
Oro är något en förälder aldrig kommer ifrån, men den varierar över tid. Jag som är en hel del äldre än du har lärt mig, att oron förändras OCH man lär sig leva med den. Oro är inte alltid negativ, den är ofta väldigt positiv! Det får man inte glömma. Det finns så mycket positiv oro för barnen (och barnbarnen) och i den så mycket glädje. Och vet du, Jonna, jag tror att den positiva oron är större än den negativa. Självklart ska man oroa sig för hur ens barn mår och har det, vid sjukdom etc, och det absolut viktigaste är barnen och all vår omsorg och kärlek till dom! Våra barn kan aldrig få för lite av kärlek och omsorg från oss (men kanske för mycket), vi föräldrar måste också lära oss att ibland dölja vår oro så att vi inte ”stör” våra barns trygghet.
Vi som föräldrar växer hela tiden i vår roll, vi lär oss leva med vår omsorg, oro och kärlek för våra barn och kommer alltid att göra det!
Hoppas ni får en god natts sömn i vardagsrummet för den kvinnliga delen av familjen och i sängen för den manliga delen!
Kramar från Maggan1

Vera sa...

Så fina ni är!

Dock blev jag lite full i skratt när jag såg att marcus har en blöt fläck mitt på kallingarna... Kanske inte dagens gulligaste men det priset går i stället till era bedårande ungar!

Anonym sa...

Hej Jonna!
Min lilla dotter som nu är 2,5 år var en spyis. Efter 2 mån, massa spyor o jävligt mkt tjat konstaterades att magnunnen var glapp å infekterad av alla spyor som glappat igenom. Hon kräktes 15-30 ggr efter varje måltid, kunde inte sova på rygg för kräket bara gurgla i halsen på henne. Hon fick Lozec i 3 mån å blev bra! Nu mår hon finfint, lite lättare än andra att kräkas, men det blir mindre o mindre! Lycka till !!

Anonym sa...

Små barn har ingen ringmuskel vid övre magmunnen än. Och diafragman (muskeln som håller magsäcken på plats och som vi andas med) är heller inte riktigt utvecklad hos spädbarn. Dessutom är vinkeln mellan matstupen och magsäcken hos små barn utformad så att maginnehållet lättare kommer upp – möjligen som ett skydd mot att barnet äter för mycket, till exempel om mamman har mycket mjölk.
Så länge barnet är nöjt och verkar må bra, trots kräkningarna, samt går upp i vikt och utvecklas väl brukar man inte behöva oroa sig. Jag har själv en dotter som varit värsta "kräkbarnet". Vet hur jobbigt det kan vara och hur orolig man blir. Byta kläder minst 3 ggr om dagen och på natten svårt med sömnen då man efter amning låg vaken och väntade på kräkningen som inte alls kom efter rapningen... Vad man kan göra är att lägga böcker under benen på spjälsängen så att den lyfts upp lite. Jag körde med sådana där scarfsar runt halsen som tog det värsta av spyan, finns ju tuffa till barn. Tror jag varje kväll sköljde upp 10 st! Min dotter är nu 9 månader och kräks mycket sällan men detta sluade hon med först vid 6 månaders ålder. Blir lite bättre när man börjar ge mer fast föda. Man tror som förälder att det är jätte mycket mat som kommer upp när de små kräks, men prova att hälla ut 1/2 dl mjölk så ser du att det blir väldigt vått av endast 1/2 dl!
Kram på dig Jonna/Malmöit

Camilla sa...

Tror inte att du behöver oroa dig för kräkningarna. Min lille kille kräktes konstant i 6 månader. Det låg små sura handdukar överallt och jag gick aldrig utanför dörren utan minst två ombyten kläder.Både till mig och till killen. Låter kanske inte så trösterikt, men det går över. I vårt fall var det magmunnen som inte var riktigt färdigutvecklad, men det ordnade till sig när det väl blev lite annat som stoppades i magen. Så länge viktuppgången är bra är det med största sannolikhet lugnt! Rackarns fina barn har du i alla fall!

Gabriella sa...

Min dotter kräktes jättemycket och ofta. Inte bara i samband med mat. "Omogen magmun" har jag för mig att det kallas, och så länge de följer sin egen kurva är det ingen fara. Min dotter höll på att kräkas mycket fram till hon var 8 månader...

Båda mina barn har sovit längre stunder på natten efter att jag kompletterat amningen med en flaska ersättning i 23-tiden.

Anonym sa...

En del barn kräks kaskader både nära och långt efter mat. En del barn, oftast pojkar men även tjejer, har inte en magmun som är tät. Det gör att de lättare kräks i tid och otid och mest hela tiden. Det ska inte vara farligt så länge de går upp i vikt. Otrevligt, men inte farligt. Och så ska det växa bort med stigande ålder. Det längsta jag har hört är ett år men det ska vara ovanligt att de kräks så länge. Prata med bvc när ni har tid nästa gång.
Lycka till!
Mat tanten

anna w sa...

Minna Severina Lucia, vore inte det vackert? Kram, Anna W

Rebecca sa...

Min bästa vän fick en liten tjej för snart 6 år sedan och det barnet, Lizzie, hon kunde kräkas hon. Nån grej man har i halsen som liksom stänger vägen ner i magen, den stängde sig inte på henne. Resultatet var att hon kräktes hela tiden. Men trots detta så gick hon upp i vikt och är ju en välmående flicka idag. Så oroa dig inte, tror att kräkningar är helt normalt hos en sån liten även om man såklart önskar att de ska slippa detta obehag. Ta hand om dig/er!

Kram Rebecca

Anneli sa...

Min dotter, som för övrigt föddes två dagar innan Milo var också ett "kräkbarn". Hon kräktes ca 20-25 gånger per dagar. Kunde inte itta upp och amma,var tvungen och ligga ner för så fort hon var klar kom du ut massvis med spya. Hon kunde kräkas timmar efter amning. När jag pratade med barnläkare sa dom att det är lungt så länge de följer sin kurva och on har haft en jämn kurva hela tiden. Kräkande blev bättre när hon blev fyra månader och runt sju månader kräktes hon "bara" när hon var ledsen.

Anonym sa...

Säger som de andra, att det är säkert ingen fara med kräkningarna. Har en systerdotter som också kräktes extremt mycket de första månaderna. Men självklart blir man orolig, och hellre kolla upp en gång för mycket än en gång för lite!

Läste nånstans att när man blir gravid så börjar man oroa sig för allt som kan hända, sen fortsätter man oroa sig resten av livet, men oron kommer i olika skepnader. Ligger nog mycket i det. Tyvärr har jag bara fått uppleva graviditetsoron ännu. Vi förlorade en liten i tjej i v 22 i vintras, men nu är jag gravid igen (v 17) så jag hoppas få känna oro över ett levande barn snart också...

Många kramar till hela familjen
/Rebecka

Anonym sa...

Det är säkert ingen fara med lilltjejen. Lite för mycket mat kanske. Kallar henne Mia tills gullet fått ett namn. Krama Milo-go. Hoppas ni får sova måste säga Marcus såg trött ut. fINA BILDER ...

Anonym sa...

Jag röstar för Malva! Kramar

Anonym sa...

tror inte heller du behover oroa dig over krak... aven fall det drojer timmar efter senaste matning. inget ovanligt. men hor efter pa bvc om det lugnar dig. kramar

Christina sa...

De där kräkningarna kom man ihåg. Passa dig för mjölken.
Har du inget att ge henne?
Miniform.
Det är ju så att det är överflödet som kommer upp och det kan vara mängder.
kram Christina