söndag 27 januari 2008

längtan efter rörelse

Let's not, skrev jag för några veckor sen med syftet inställt på fredagsdansen och nu har jag precis liggsuttit mig igenom reprisen. Det kommer bli en vana känner jag. Riktigt trevligt var det också. Killa ena katten på magen och se c-kändisar svinga sina lurviga, en klockren söndagskombo. Såklart hejar jag villkorslöst på Linda. Hon bär upp den blåvita flaggan exeptionellt bra. Tycker hon är supergullig. Vet inte om det är för att hon är finsk eller för att hon är supergullig. Spelar ingen roll just nu för hon är klart bäst på dansen med.
Jag blir, samtidigt som jag ser andra göra det, väldigt sugen på att börja röra på mig, träna på något vis. Det här suget överraskar ofta just när jag som nu inte alls kan röra mig. Ryggskottlight och ont som F*N har åter drabbat lilla eländiga mig. Men även när det går över så är det inte helt komplikationsfritt det här med motion. För som jag tidigare avslöjat så går vi inte riktigt ihop, jag och träning, samtidigt som rumpan i stabil post-30-takt degar ner sig och skriker efter uppstramning så hatar jag att svettas. Har min cykel såklart och tar små svettfriaturer på den. Men lite styrka skulle inte skada. Egentligen hade det varit gott att köra igång på gymet här bredvid men att binda upp mig i minst ett år när jag ständigt går och hoppas (och jobbar) på en graviditet som inte skulle tillåta något gymande alls känns inte bra eller ekonomiskt. Kanske jag kan gå och prata med dom? Förklara läget och hoppas det finns möjlighet att få nån slags dispens, frysa kortet under den eventuella graviditetens gång? Hmmm. Ska nog ta och undersöka saken så småningom.
Så länge får jag nöja mig med att titta på andra.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fundera på om det finns någon anledning till att du har blivit besatt av att bli gravid.
Släpp tanken, sorgen och gå vidare -så KANSKE vips Gravid!
Träning, någon man älskar, ett jobb man tycker om och ett hälsosamt liv är gynsamt för fertilitet. Du verkar bara gräva ner dig i det du inte ha, dvs allt utom någon du älskar. Lycka till!

finnjonna sa...

Anonym: Jag behöver inte fundera så mycket på det. Vet varför det är som det är. Går vidare, det gör jag varje dag hela tiden. Önskar jag kunde släppa tanken, men det är inte så lätt.
Tack för lyckönskningen!

mandarin och ned sa...

Hihi jag hatar också att svettas! länge sa jag "jag har inte svettats sen 1985 o skolgympan" nu har jag dock fallit till föga... friskis o svettis. Där kan man frysa sitt kort + att de har ryggympa! men du, yoga-DVD! träning hemifrån - och yoga är svett-fritt! nu vet jag inte hur det går med din rygg, kanske kan du fråga din doktor?

angående anonym kommentars ovan...det där får jag ofta höra, bara slappna aaaav så ska det nog gå bra! När jag hör det så får det mig bara att må ännu sämre eftersom det är skuldbeläggande: om jag bara hade varit relaxed och happy så hade jag haft en massa bebisar nu... det är med andra ord mitt fel! Men min gyn sa en bra sak när jag tog upp detta med honom (apropå mina misslyckade försök) "stress o sorg orsakar inte barnlöshet - men barnlöshet orsakar stress och sorg, det är normalt att känna så och du har rätt att göra det". Sen försöker ju alla som kämpar må bättre såklart!

p.s. om du väcker mig mitt i natten så kan jag berätta vilken dag jag är på, och mitt cykelformade (snarare än linjära) tillvaro är nu norm... visst gör det mig stressad och får mig att vilja fylla dagarna med något vettigt: Men du, tänk så här: vi ser ju och är MEDVETNA om varje dag och försöker ta tillvara på dem - istället för att bara låta dem gå in i varandra... d.s

kram på dig!

Anonym sa...

Att basta och bubbla är ochså träning, och så ta med dej din kamera och ge dig ut på fotopromenader.Det funkar skitbra.
Å det går ju inte att släppa tankarna, sorgen och gå vidare..vart ska man då gå vidare nånstans? Jag tycker att du är skitstark som är där du är och som kämpar på varje dag. Det finns människor som kan släppa allt, i alla lägen och "gå vidare", men jag tror inte att dom är lyckligare för det,eller mer gravida.Styrkan och kärleken mellan dig och M, kommer ta er hur långt som helst...kramar och värme/M