Och så är man på ny cykel igen. Den där röda jävliga.
Dag ett. För 14:e gången.
Man skulle kunna säga ruta ett men det är fel. Jag är alltid på minus, tills det blir plus.
Hoppet har förvisso hängt aningen löst en dryg vecka redan men nu lyser den så starkt med sin frånvaro att solbrillor är ett måste.
Om jag åtminstone kunde få hoppas på riktigt någon gång. Gå över tiden med en dag eller två. Testa och verkligen tro att det fanns en chans för den där efterlängtade finska flaggan även om den sen inte skulle dyka upp. Visst. Besvikelsen skulle vara avgrundsdjup, men det är den ju nu också. Under en mycket längre tid bara.
Jag är trött på att ständigt vara minus.
2 kommentarer:
ååh så tradigt jonna... men nu är det nya friska cykler framför dig - och du är en cykel närmare ditt möte på RMC. Det kommer bli ett 2008-plus ska du se!
kram och lycka till!
Ja trist och tråkigt, men håller alla mina två tummar så hårt jag kan för ett plus 2008...
//Kram Elvina
Skicka en kommentar