finnjonna analyserar

Jag tror det är viktigt att försöka så ofta som möjligt fokusera på den där bra listan hos oss själva. Så länge man orkar. Eller när man orkar och det gör man oftare än man ger sig tiden till det. Det behöver inte vara lätt varje gång, ibland är det tom skitsvårt om inte rent omöjligt, men om du inte ligger och dör (eller kanske just då egentligen) tycker jag nånstans att du är skyldig dig själv det. Att vara lite tacksam. Försöka se det bra i livet. Välja att faktiskt göra något åt det där jobbiga så det inte tillåts ta över hela dig och din tillvaro.

Nu låter det säkert så där nyandligt hokus pokus-aktigt och lätt alltihopa, och så avslutar vi med en kram och allt är bra, ungefär. Det är klart att det inte är, varken så lätt men inte nödvändigtvis så jäkla svårt heller alla gånger! Och kramas kan man göra mer av hursom.
Även om man fokuserar på de där bra sakerna så finns ju parallellt med dessa de inte lika trevliga och bara för att fokus ligger annanstans så försvinner ju inte det där trista. Men man kan försöka att enkelt minska betydelsen av blä genom att hitta på lösningar och åtgärder så gott man kan och så gott det går. Sedan kanske man inte tar tag i alla de förhoppningsvis konkreta förslagen på en gång eller ens någonsin, men det där jobbiga kanske har minskat lite i sin betydelse om det känns att en lösning finns där till hands, om man väljer/orkar/kan/vill.
Alla jobbigheter har inte lösningar. Vissa får man helt enkelt leva med, och ibland är acceptans det enda rätta och detta får man helt enkelt träna sig på.

Saker som just nu får mig att må dåligt och vad jag kan (inte sagt att jag ska) göra åt det eller hur jag kan tänka för att acceptera det orättvisa som drabbat just mig:

*Jag har ont i två tänder (misstänkta sprickor pga amalgam, japp så gammal är jag) och så bet jag konstigt och en flisa ur ena framtanden lossnade.
-Gå till tandläkare.

*Jag är rädd för borren och den som håller i den (käken hoppade ur led sist jag hade den i munnen, som en följd av att alltid vara duktiga flickan och gapa störst, gjorde ont).
-Gå till tandläkare.

*Jag är trött, sover dåligt.
-Du får en ny chans nästa natt.

*Jag blir aldrig gravid.
-Nu får du hjälp med det.

*Tänk om/när jag blir gravid. Är i princip hela tiden livrädd (ibland tror jag hjärtat ska stanna) för att nåt ska gå fel även nästa gång, om det nu blir en sådan.
-Acceptera. Längtan är ändå större än rädslan.

*Jag är orolig att behandlingen blir jobbig.
-Var det. Kan i så fall bara blir bättre när det väl är dags.

*Ångest över de döda små. Varför? varför? varför?
-Acceptera. Hedra minnet och drömmarna av dina barn som aldrig blev genom att le och skratta så mycket du kan och har lust till. De finns i skrattet! Därför därför därför.

*Oroar mig så mycket om andras mående att jag tar helt slut ibland.
-Skit i dom. De får göra sina egna listor!

*Min 22 000 kronors syn försämras hela tiden.
-Minska tid framför datan och se om det blir bättre. Blir det riktigt illa får du skaffa glasögon igen.

*Har alltid ont i huvudet
-Acceptera tills någon läkare säger annorlunda. Antagligen psykosomatiskt.

Så där ja. Nu känns inte livet lika tufft längre. Och det här sida vid sida med förra listan får ju tillvaron att te sig närmast löjligt skimrande. Nästan. Livet på en ost och skinkmacka utan smör och brödet är rätt torrt, typ.

Får se när jag ringer tandläkaren.