onsdag 16 april 2008

mutter

Ibland är hormonsvängar, även de skenande, av godo. Som tidigare när jag faktiskt fick nåt bra ut av det. Men resten av tiden då?
Vet just nu inte vad jag ska göra av alla bubblor. Väntar och hoppas på att nån ska klampa in och störa mig här på kontoret så jag får komma med några sanningens ord. Fast antagligen skulle jag bara göra som jag brukar, bita i hop, vara krampaktigt tillmötesgående och muttra sedan förbannelser efteråt. Men till och med det skulle vara så befriande...
Andas. Andas. Andas.
Jag tror det är den här IVF karusellen. Eller jag vet att det är. Och det är inget konstigt med det. Vi har stått och köat ett bra tag och nu äntligen har vi biljetten i handen. Vi ser vagnarna snurra, så nära, men ändå är det en bit kvar. Allt annat känns så futtigt i jämförelse. Fokus ligger på att hoppa i en ledig vagn så fort tillfälle ges. Men det är ett tag kvar tills det blir våran tur och det är frustrerande att vänta. Och värre blir det ju närmare man kommer.

2 kommentarer:

Anna sa...

Jag får nästan lust att ringa till dig och leka jobbig försäljare eller liknande, så att du kan få ryta ifrån dig lite. :)
Jag kan riktigt känna hur du känner det. Dagen innan jag får min mens, så brukar jag vara livsfarlig att ha att göra med.
Ett tips är att gå ut och ta en rask promenad. Det brukar hjälpa för mig.

Var Rädd om Dig!!

Marresmamma sa...

Vill bara säga att jag följer din blogg troget och hoppas att ni snart får vad ni önskar... Vet inte vilka ord jag ska använda för att förklara hur jag känner med dig även om jag inte varit i samma sits. Ha en underbar kväll och hoppas du får sova gott.