Ännu ett dygn med bara en pyttedos sömn gånger två. Som det ska vara alltså. Min trötthet står jag ut med och allt annat därikring med, men fortfarande känns det som att jag ska gå sönder en smula när mitt älskade barn gråter så tröstlöst och jag inte kan förstå. Lilla älsklingen. Nu är det i alla fall bättre igen.
För nu.
För ett tag?
Han har ju lite pruttbesvär stackaren. Som sin mamma. Jag försöker göra det jag kan och dricker mitt fänkålste, smeker magen och vaggar honom ömt. Hoppas det hjälper.
Imorgon ska vi tillbaka till BB en sväng och prata lite. De ska kolla så han inte är förkyld. Varit väldigt snorigt och täppt sista tiden och det kan visst vara mjölk som letar sig upp men om inte... Hoppas få tips och råd om amningen också. Igen. För vad minns man från då? Är så rädd att han inte får nog.
Lilla killen.
Att äntligen ha blivit mamma till världens underbaraste levande son, min, är så stort att det inte får plats någonstans. Jag upplever sådan kärlek och tacksamhet i min ömma kropp och i övrigt lallande sinne precis hela tiden att jag tror emellanåt att jag håller på att bli fullständigt knasig och eventuellt kommer spricka närsom.
Men hand i hand med detta vackra och fantastiska finns såklart sorgen. Och saknaden. Det är som det är med alla stora känslor, de liksom lockar fram varandra. Lägg dessutom därtill en stor skopa amningshormoner så förstår ni kanske hur bergochdalbanigt det kan vara just nu.
Det går inte en dag att inte en tanke eller två landar på mina andra små som inte fick bli. I all den kärlek jag känner till Milo Santino påminns jag ständigt om det som jag också känner för älskade Dante och Liten, men som jag aldrig fick visa.
Fast ska jag ta igen nu! Deras lillebror är så efterlängtad och älskad och kommer alltid få veta det! Om och om igen.
Och som jag hela tiden sagt, i allt gott som hänt och händer finns ständigt två små ljus närvarande.
Mina älskade små.
Nu ropar min kärlek på mamma och mamma måste rusa :-)
35 kommentarer:
Jag tror du kan vara alldeles lugn, jag har ett antal barn o visst har de stundtals gråtit...o gråtit mkt o länge!! Det är normalt med små, ibland skriker de..ibland sover de!Vid läggdax har det varit skrik 5-10 min ofta, tror det är vanligt! Med tiden kommer ni inte vara så stressade över detta tror jag. Min yngsta som nu är vuxen, blev kraftigt förkyld vid 3 veckor. Var tvungen sova i babysittern ngra nätter, o man fick ge näsdroppar!! Trodde inte då att de kunde bli så sjuka när man ammade....men det det kunde de....!! Det är jobbigt med de små..men ack så roligt!!Ha det bra/ Kram /M
Känner verkligen igen mig i den där oron man känner i början som nybliven förälder. Äter han tillräckligt, varför är han så ledsen osv. Oro är sunt. Det får föräldrarna att anstränga sig till sitt yttersta för att barnet ska ha det bra och då blir det i de allra flesta fall bra.
När min son var pyttig hade vi mycket bra stöd av vår bvc-sköterska. Ringde henne kring amning och små problem som vi upplevde som gigantiska. Iofs har vår son ett urinvägs- och njurproblem som visade sig när han var 11 dagar gammal och gjorde att vi blev inlagda akut så efter det blev vi extremt nojiga. Vår stackars bvc-sköterska fick hur många samtal som helst från oss...
Vad fint du skriver :)
Bäbisar är ofta lite pruttiga i början, tarmarna är inte riktigt funkis än. Det brukar gå över efter ett par veckor. Jag tror säkert du gör helt rätt och har nog med mat. Lita på dig själv :)
Kram!
Hej Jonna!!
Blir såå himla rörd av dina inlägg.
Vet precis hur det känns den där dubbla känslan, man är ju såå innerligt glad & tacksam att man fått en underbar liten bäbis men i samma veva blir man ju påmind om de små man aldrig fick ha hos sig.
Tycker verkligen det kom över en när man fick ett levande barn som man dessutom fick behålla, då insåg man vad det var man inte fick då det gick snett.
Lyckan är så stor men sorgen finns där i skuggan, så kommer det nog alltid att var för "oss".
Kan känna lite så även denna gången, lyckan är enorm men sorgen smyger sig lite på, som sagt dessa stora känslor lockar fram varandra..
Skönt att höra att allt går så bra iaf & hoppas ni får ett bra möte på BB ;-)
KRam på er alla!!
ps: har lagt upp lite bilder på mina prinsar i bloggen ;-)
Åh, mina har också varit täppta ibörjan! Renässans från apoteket är bra! Droppa in och så brukar det komma ett nys! Svårt att amma när det är så! Bröstmjölk är också bra!! Det är svårt ibörjan...men det blir lite lättare vecka för vecka! Lovar! Med allt, känslor och kroppsligen! Låt det vara så...för det är så bara! Du är världens bästa mamma! Linda
Det måste kännas helt fantastiskt det ni får uppleva nu. Njut och njut!
Tack så hjärtligt för ditt fina stöd i min blogg! Jag väljer tillit så mycket det bara går :-).
Det ÄR hjärtskärande när de skriker. Och man är så maktlös.
Minns att de första två-tre månaderna så var magen inte helt iform på någon av mina killar. Mycket magknip, massor med gaser och så vidare. Att sitta i bärsjal eller bärsele hjälpte en del (gaserna trycktes ut då). Vi masserade, jag drack bra te, bebisarna fick te, vi köpte minifom (tyckte gaserna bara blev värre då), magdroppar... och så vidare. Och så plötsligt en dag förändrades det. Tarmarna var väl färdigutvecklade. Kanske vid 2-3månaders ålder. Jag minns inte.
Täppta i näsan tyckte jag också att de ständigt var.
Sömnbristen lider jag fortfarande av - de är nu 3 och år och är det inte den ena så är det den andra som strular på natten. Sammanhängande sömn vet jag inte längre vad det är för något.
Bra att ni får stöd och hjälp på BB. Sug åt er all hjälp ni kan få. Och BVC går att ringa hela tiden också!!!
Skriken blir lättare och lättare att hantera ju mer man lärt känna den lilla och ju äldre den blir. Men fortfarande skär det i mig när mina skriker av ren smärta eller att de är ledsna eller sjuka. Däremot går det bra att ignorera de arga trotsskriken numera. Och det går inte att ta fel på vad som är vad!
http://www.alltforforaldrar.se/snack2/
att läsa om andra
KRAM!
Babymassage är guld!!!!
Hej,det är oroligt med små bebisar,man känner sig helt hjälplös när man inte förstår vad som är fel när de gråter. Att du känner dig trött är inte konstigt med tanke på den pärs du gått igenom. Du får tillåta dig att både vara ledsen och orolig.Hormonerna hoppar runt och det är så det är. Tänker ljusa varma tankar till dig och familjen som jag hoppas omsluter er. Kram
Hoppas att du får den hjälp du behöver på BB. Tänk ändå på att det du känner är rätt. Det är bara du som känner din lille kille och du kommer att göra "rätt"! Ta hand om dej och familjen! Stor styrkekram från Åsa.
Hej Jonna! Allt det som nu tär på dig,jag ler för det ÄR NORMALT nästan alla går igenom detta.Barnet lite kinkigt och får ont i magen innan man hittar varandra innan mamman listar ut det som ger utslag och bebisens mage kommit i form. Minifomdroppar tror en del på. Hålla bebis mage VARM.. Denna ständiga oro får bebisen nog med MAT är den mätt så Normalt och vanligt Jag är så GLAD att det är så normalt och vanligt hos er nu efter denna mardrömsresa och er långa kamp! (PS tycker inte om ordet normal men jag hittar inget bättre nu...)
För det första, stort grattis till det nya lilla livet!
Och så några tips från en luttrad kolikmamma: Fänkålsthé är super, det är bra för mjölkproduktionen också, men ibland kan det behövas lite mer hjälp, t.ex Miniform. Men det mest optimala för min busa var att bli buren i sjal, hon kunde skrika och skrika, men så fort vi knöt in henne i sjalen tog det max 20-30 sekunder innan hon somnade, så jag kan varmt rekommendera det! Jag tror det hängde ihop med att hon kom i lite mer upprät ställning, men det är ren spekulation.
Stor kram till er alla tre!
Ville bara ge ett litet råd som kanske glöms bort ibland. Att tänka på att amma "färdigt" ett bröst i taget då den feta mjölken sitter kommer sist. Alltså amma bröst nr ett, rapa, amma B1 igen och om han fortfarande är intresserad så ge honom det orörda bröstet som avlutning. Börja sen med B2 osv... Gör att bebis inte sväljer lika mycket luft som om du ammar växelvis hela tiden. Kram och grattis (hoppas du förstår vad jag menar)
Kan inte annat än le, tror alla nya mammor är oroliga för att deras bebisar inte får tillräckligt med mat :-) Det hör den nya mammarollen till!
Kommer gå jätte bra det här, du är en super mamma!
Kramar
Hejhej!
Köp renässans på apoteket och droppa i precis innan du ammar så brukar det nästan direkt komme ut lite.
Vi har det just så att sonen har mjölk som kommer upp genom näsan och det har han fortfarande snart 3 mån. Behöver heller inte använda så mycket näsdroppar utan han brukar klara av det själv men visst låter han täppt men det har också blivit bättre. Små kan ha lite trångt i luftvägarna i början men de klarar av rätt mycket själva också utan hjälp.
Tips om amningen är att bara låta honom äta på ett bröst vid varje tillfälle. Då vet man att han ätit upp så att säga och han fått av både tunnare och fetare mjölk.
Magen kommer förmodligen bara bli bättre och bättre, men visst är det jobbigt med skrik när man provat allt.
Kram!
trasselelin
Gråt och var trött, låt tårarna strömma, låt tröttheten blöda, låt kärleken blomstra! Så är det att få barn! För övrigt - det tar aldrig slut, du kommer att förnimma att du aldrig kommer att sluta vara förälder hur gamla dina barn än är!! Mina är 41 och 36 år och alla deras år är de bästa i mitt liv! kram till dig och Markus!
Underbart att läsa om er här och jag är så nyfiken på hur lill killen ser ut!
Kramiz
Ett tips; fråga om din bvc-sköterska om hon tycker ni kan ge honom Minifom mot pruttandet. Det hjälpte på våra båda flickor som hade ont i magen den första tiden. Minifom är helt ofarligt. Fråga vad hon tycker. I vilket fall så kommer det gå över, tro mig! Lycka till!
Dante och Liten lever vidare i sin lillebror. Genom delade gener, genom den kärlek de alla fick från första sekund, genom era minnen och det ni kommer att berätta om dem för Milo Santino.
De kommer alltid att finnas i närheten, gå lite sida vid sida med sin bror.
Ni kommer att se på honom och undra hur Dante eller Liten skulle varit i samma ålder, och det är smärtsamt och vackert på samma gång. Och precis som det ska.
Låt båda känslorna ta sin plats.
Vi älskar både levande och döda, det är nog bara sätten vi kan visa kärleken på som skiljer sig åt.
Önskar er all lycka och glädje med er familj!
kram/Mia
Tänk att han har bott därinne i maghuset!!! Därinne var det bullrigt och mycket ljud...upplever att min blir lugnare då man inte smyger...spela musik, skramla med disken och låt telefonerna ringa. Min somnar som bäst och skriker som minst när vi är hemma allihop! När mina andra två barn är på dagis och bara jag och V är hemma är han inte alls nöjd=(
Ja...det var ett skrammeltips!!! Kram!!!
De första tre veckorna är lite omvälvande kaos - för alla inblandade. När jag fick min första son hjälpte det jättemycket att jag avhöll mig från mjölkprodukter de första månaderna eftersom bebisars tarmar inte riktigt grejar mjölkprotein. Men alla tre har bajsat enorma mängder blöjor de första två månaderna. Skrikit och haft ont i magen. Och innuti går man ju sönder.
Tre månader är den magiska gränsen. Då kryper en anings struktur och rutin fram ur kaosvrårna och det känns lite som om världen öppnar sig.
Men tills dess - låt det vara en varm kokong och strunta i allt utanför. Gråt en skvätt med jämna mellanrum för att lätta på trycket. Det gör alla - oavsett bagage.
Att vara mamma är massor av kärlek men också massor av oro, skräck och påminnelse om sorg.
Man blir skör, sårbar och naken av att älska så oerhört.
Ta hand om Dig och lillen - och låt alla andra som älskar er ta hand om er.
Ja känner igen oron men den lägger sig lite på bara några veckor. Det går så fort framåt! Men ja..hur ska man veta när man aldrig gjrt nåt liknande?! Appropå magbesvär startade jag en spännande tråd på familjeliv du kan kolla in. Om vilka metoder som funkat bra för andra:
http://www.familjeliv.se/Forum-3-22/m41460372.html
Åh vad jag känner med dig som är så trött och sliten och som dessutom har en tung sorg att bära. Men åh vad jag också känner med dig för att du ÄNTLIGEN fått lilla Milo Santino till dig. Tusen gånger grattis och tusen och åter tusen styrkekramar till dig. Ni är tappra - och och Marcus - ni är tåliga och fantastiska och jag kan inte annat än att tänka på er kamp när jag läser om det här fåniga bloggbråket (http://www.expressen.se/Nyheter/1.1474055/bloggbraket) som handlar om att leva ett "riktigt slitigt liv" först när barnen kommer. Få har det väl så slitigt som du som återhämtar dig fysiskt och du och Marcus som båda återhämtar sig psykiskt och glaset är ändå halvfullt. Respektingivande.
Har hört att akupunktur kan vara himla bra på barn!
Kram & lycka till!
Jag är själv inne på slutspurten!
Är beräknad 1 MARS..
så nu är det bara vila & äta som gäller..
Vill veta vem som bor där inne..men kommer nog sakna magen är ju så van vid min kanon kula!
Saknar du magen?
Du kan ge honom lite fänkålste med.. så ska du få se att det blir fart på pruttandet. Min syster i Norge har gjort så med båda sina barn efter rek av BVC så det går fint. Lycka till! och stort grattis igen! din kärlek och lycka lyser igenom så varmt och fint i bloggen att man blir alldeles rörd:-) Underbar läsning!
Ta det lugnt, allt löser sig. Tänk på att inte kväva bebisen med sorgen över hans storasyskon som han aldrig ens träffat. Försök se honom för den han är utan att ha för stora förväntningar om att han ska uppfylla all din längtan om att få bli mamma - det är inte hans uppgift. Det kan bli en tung börda att vara överdrivet efterlängtad, jag vet, hade själv en "storebror" som dog innan jag föddes o det har alltid känts som en skugga o nåt jag inte kunnat nå upp till liksom.
Adam har också problem med magen,förstår dig verkligen... prova Sempers magdroppar de har gjort underverk här!! Kramar..A & Aagges
känner igen det där - när man bubblar över av lycka så smyger sig sorgen på, de ligger så nära varandra på något vis. Men det är renande, eller hur?
Det är så fruktansvärt när de gråter sådär tröstlöst, de allra minsta små. Min dotter, första barnet, gjorde det varje kväll ett par timmar första månaden. Och jag fick förklarat för mig att det inte är ovanligt, tarmarna håller på att vänja sig vid att processa riktig mat istället för bara fostervatten. Och ens oro som förälder smittar såklart också. Men bara för att man vet såna saker blir det ju inte alls lättare! Vi åkte till akuten en gång när hon var precis en vecka och skrek nästan en hel dag och kväll. Men bilfärden dit lugnade lilla magen och när vi kom fram var hon så nöjd så. Jag ammade och så åkte vi direkt hem igen. :)
Oron får man ju leva med resten av livet verkar det som. Det är bara nya saker att oroa sig för hela tiden. Senast idag när 7-åringen skulle åka skridskor på sjön med en kompis och dennas föräldrar. Läskigt!
Ta hand om dig själv nu också och se till att sova när han sover, så att du inte tar stryk av sömnbristen. Tips för lillens mage: jag brukade ge mina bebisar babymassage i förebyggande syfte, en eller ett par gånger om dagen. (men inte just när de är ledsna och har ont i magen) Gjorde gott för magen och vi fick så fin kontakt under tiden, en riktig mysstund. Använde kallpressad olja och barnen gillade det mycket.
Lycka till Jonna! Jag tittar till er så ofta jag kan och är lika lycklig för er skull varje gång jag är här och läser om er vardag med fina lilla Milo Santino.
Du låter som en ammande mamma, det är mycket känslor i början.
Försök prata prata prata om Liten och Dante och om allt annat som är tungt, sopa ingenting under mattan!
Det kommer att bli bra.
Kram!
Se till så taget är bra när han ammar så han inte sväljer så mycket luft och kankse dra ner på mjölken om du äter sånt? Mjölkprotein kan göra bebisar pruttiga även om det inte är allergi.
Jag har inte tid att läsa alla kommentarerna..Men ville bara säga ang. näsan. Min mellantjej hade väldigt trång näsa som liten bäbis. Det var tvärstopp ganska ofta. Var t.o.m. hos nässpecialist. Fick rådet att droppa koksaltlösning eller nezeril näsdroppar i nödfall.
Det var en befrielse!!! Hon kunde ju inte äta med tvärsopp i näsan! Lite droppar o allt var perfekt!
Det räkte med bara "normalt" snor i näsan så kunde hon inte andas.Och fick total panik så klart o skrek o skrek o skrek..
Numera är näbben alldeless normal :)
Jag tror lite grann att om man som mamma tror att nånting är fel..då är det ofta det också...
Hej Jonna! Jag har följt din blogg ett tag & GRATTIS till ert underverk. LJUVLIGT!
Angående det därd bebismagar så känner jag mig som en smärre expert då min dotter hade kolik som visade sig vid 3 veckors ålder.
Mina tips är att massera magen, sempers magdroppar & TÄNK på vad du äter! Mindre mjölkprodukter, minimalt med kaffe , inte choklad etc. Kanske inte så bra att du dricker fänKÅLste? Kål i alla formen är väl pruttframkallande?
I vårt fall vart magen på lillan bättre vid 3 måns ålder & då slutade jag även att amma.
Men de små magarna är inte fullt utvecklade när de kommer ut ur magen & speciellt inte för de som är prematur.
Hoppas ni finner små vägar att lösa lillens magbesvär, det är jobbigt, men håll ut! Det blir bättre!
Många kramar från oss!
Skicka en kommentar