söndag 1 augusti 2010

nedräkning: ensifrigt

Om 9 dagar är det dags. Då smäller det som man säger, eller gör man? Hursomhelst så är det då vi äntligen ska få träffa vårt älskade lilla barn som bott i magen sen förra året. Jag längtar efter henne, det gör jag. Älskar så det gör ont.
Min kära lilla dotter, lillasyster till Milo, Liten och Dante -du är så välkommen att det inte finns ord att uttrycka det och snart ses vi.

Just nu sitter jag och andas mig igenom helvetiska förvärkar. Det är inte sant vad ont det kan göra utan att det är något som händer (hoppas jag). Förbannar Eva som prompt skulle käka av äpplet och Gud för att han var en surgubbe som inte visade någon förståelse för sötsuget Eva antagligen hade och gav efter för, jag menar hallå, det var ju inte en toblerone direkt hon tog en bit av.
Lilla Plutt och jag är i vecka 37+0 idag och jag känner mig rätt trygg med tanken att det blir den tionde som jag snittas. Visst leker jag med andra tankar som att tidigarelägga det hela, flera gånger varje dag faktiskt, men nu är det bara 9 kvar och ensifrigt känns nära. Mycket nära. Även fast inget egentligen har lättat. Snarare tvärtom. Vill ändå tro att nålarna gjort så att jag fortfarande någorlunda bra kan ta mig runt med bara kryckornas hjälp och att jag kanske utan dom (nålarna) hade varit tvungen att sitta i en rullande stol eller rent av ligga ner nu. Är någorlunda van med smärtan där bak vid det här laget och trots gnälliga gråtatacker och ajajajande så ser jag ett slut på det och har förlikat mig med tanken att det kommer göra ont i 9 dagar till. Men bara 9 dagar. Och vad är det? Inte många om man jämför med.. säg 348.
Men så har vi dessa förvärkar. My oh my alltså. Vad ska man göra? Inlägget skulle inte handla om dom men jag kan inte skriva annat då de riktigt har börjat bråka med mig. Jag vet de är vanligt så säg -vad gör ni åt dom? Bad är inget alternativ och bricanyl har jag tagit. Vad mer finns? Jag är inte, än, direkt rädd att något ska hända eftersom det är den tionde som gäller (det är ju så vi har bestämt) men just nu känns det inte särskilt skoj därnere.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla kvinnor som inte föder med planerat snitt, vad det måste vara spännande så här på slutet. Skitjobbigt såklart också, men samtidigt, varje kraftig förvärk kan ju vara starten på att lilla livet ska komma, typ nu. Måste vara magiskt att klocka värkar med partnern (som man förhoppningsvis har) och kanske emellanåt ringa förlossningen för råd och sen till sist få rådet eller ändå åka in för att kanske föda fram det älskade efterlängtade barnet.
För egen del är jag väldigt nöjd med min planerade operation (den 10:e, har jag sagt det?) och skulle inte vilja ha det på annat sätt, men ibland tänker man ju hur det kunde ha varit om inte... ja lite väl många om och nu är det som det är och det är jättebra! Den tionde smäller det och dit är det bara 9 dagar kvar!

Nej, nu ska jag inta liggläge, kanske hjälper. Imorgon ska jag till sjukhuset igen, så vi får se vad som sägs eller görs då.

Förutom allt gnäll här ovan, har det varit en bra helg med svärpäronbesök. Mycket trevligt att prata med svärmor om diverse viktiga och andra mindre just sådana, men desto roligare saker och på kuppen få avlastning med det ena och tredje. Har mest suttit i fåtölj och det har varit bra så. Fast nu är det som sagt färdigsuttet.
Kram och puss på pannan.

16 kommentarer:

Anna-K sa...

oj oj oj oj oj -aj aj aj aj aj vad jobbigt du har det.Men inget är som väntans tider sägs det - så det måste väl vara så här några dagar till.Hoppas du kan sova några timmar så du slipper ifrån det jobbiga.En fördel med snitt är ju att man vet vilken datum det blir.

Anonym sa...

Tänk att det ”bara” är 9 dagar kvar tills lilltösen ser dagens ljus! Ofattbart och fantastiskt! Er älskade lilla dotter är nu färdig att möta dagen och livet, visst är det underbart. Och jag tror att när dottern väl kommit till er, så är all möda och allt ont ett minne blott, och jag inte bara tror – jag vet att det är så. Men det är ju inte kul så länge det pågår. Hoppas nu du får sova lite i natt och inte bara ha ont och en massa förvärkar! De här sista dygnen innan snittet kan ju vara lite berg-och-dalbana, men i steg 1 avvaktar vi nu morgondagens besök på sjukhuset och hör vad som sägs eller görs.
Å sen en annan sak – du gnäller INTE! Det här är, som jag sagt förut, din säkerhetsventil och den ska du använda som en sån, när du är glad, ledsen eller bekymrad and so on!
Trevligt att du haft svärmor på besök och fått ventilera ”allt mellan himmel och jord”, det är inte helt fel att få göra det ibland.
Jag hoppas verkligen att du och Marcus tillsammans med Milo verkligen kan få njuta av dessa återstående dagar fram tills lilltösen anländer. Jag skickar jättemånga kramar till er och tänker på er och önskar all lycka! //Maggan1

Anonym sa...

Ta en veckas liggande vila med filmer som du inte kommer att hinna se på ett tag. Se om några favoriter. Då kanske du kan få lite vila mellan varven.Styrkekram från Karin

Christina sa...

Tänk dessa hemska "pinvärkar" jag minns dem än.
Tyvärr finns det inte så mycket att göra.
De försökte med mig utan framgång.

Då börjar vi räkna ner.
Så spännande att snart ha er prinsessa hos er,
Tänk att du snart har 4 barn precis som jag.
Det är lycka.
Lycka att "känna" änglarna ibland.
Lycka att få krama de andra ibland och tacka att de fick vara kvar.
Den 10:e är det fest både uppe och nere.
Tänker på dig.
kram Christina

Anonym sa...

TENS. Har du provat det? Tyckte det var helt fantastiskt!

Vänliga hälsn/ Emmeli

Helene sa...

Hur går det med tanden? Jag ska till tandläkaren imorgon och det ser varken jag eller min plånbok fram emot... Kram

Jennika sa...

Spännande med vaginal förlossning...nja...jag gick 18 dagar över tiden med andra barnet, sedan blev det störtförlossning, inte så spännande, men barnet klarade sig trots uttorkning och våldsamt inträde i världen. Spänningen kunde jag ha varit förutan, är tacksam att det gick bra till slut. Var glad åt ditt planerade snitt.

Birgitta sa...

Vad skönt med lite avlastning! Hoppas du får det fortsättningsvis de här sista dagarna också! :)

Fiia sa...

Milo är ett jätte fint namn, vi tänkte ha det till våran son men när han kom ut var han ingen Milo! Lycka till med allt!

Minimalla sa...

Jag tyckte att det var väldigt spännande att klocka värkar tillsammans med mannen inför första förlossningen. Men efter att ha förlorat vår andra dotter tre veckor innan BF så fanns det inte mycket pirrande spänning kvar den här tredje gången. Varje förvärk gjorde mig bara väldigt ängslig. Det blev en planerad igångsättning och en liten lillebror i tisdags istället. Skönt att vara på plats där man vet att hjälpen finns när smärtan sätter in. Det som hjälpt mig mest mot förvärkarna är andning och avslappning, men jag antar att du är förbi det stadiet då det hjälper. Snart är den 10:e här. Lycka till!

Helena sa...

Vaginalförlossningar blir inte heller alltid som man tänkt sig... När du skriver sådär så kommer jag ihåg att jag hade såna visioner inför min första förlossning... Klocka värkar, åka tillsammans till förlossningen i vårnatten och så småningom föda ett barn. Har nu gått igenom tre förlossningar och ingen har liknat visionen på en fläck :D Men det har blivit två goa, fina ungar i slutändan - det är ändå det som betyder något! :)))

Moberg sa...

8 dagar kvar Jonna!:-) Och jag känner med dig verkligen. Känner också igen de där förvärkarna. Minns hur jag och lillans pappa flera gånger faktiskt åkte in i ilfart till KK för att, ja för vaddå!? Inse att det "bara" var kraftiga förvärkar. -Men ska man ha så här ont utan att något sker minns jag att jag frågade barnmorskor. Jodå det kunde man och det går ju framåt hette det. En läkare tittade på mig och var helt övertygad om jag skulle få bebbe inom tre dygn. Jojo 2 veckor senare kom hon, höhö

Håll ut! Som jag vet att du gör! Har aldrig snittats men önskat det. Att ligga timme ut och timme in med fruktansvärda smärtor ser jag ingen direkt glädje i:-)

Vad gäller Adam & Eva så bröts förbannelsen som de befann sig under när Jesus dog på korset. Vi behöver m a o inte föda barn i vedermöda längre;)

Kram på sig och bebben

/Madeleine

babybloggaren sa...

Värmekudde/kuddar har du det? Lindrar, tycker jag. Ligger två dagar efter dig och lite avis på att du har ett klart datum att se fram emot. Men förstår vad du menar med att det är lite spännande... Lycka till i allafall!

Mazarintanten sa...

Jag gissar att förvärkarna kan vara enklare att hantera om man ska föda vaginalt, för då fyller dom ju en funktion. I ditt fall är dom bara en plåga som i sig inte hjälper dig närmare ditt barn.

Anna sa...

heja heja jonna och plutt! inte långt kvar nu :-)

Di sa...

Fy för de där förvärkarna och onda som tusan gör de. Hade också bestämt snittdatum men bebis tyckte att det var dags två dagar innan satt datum... Så det blev ett akut snitt med fullt värkarbete men det gick bra det också om än jag var inställd på ett planerat snitt. Så känns det som att något är på G, vänta inte för länge med att åka in och kolla om det startat. Bättre att ha kollat upp det än inte.