Detta konstiga ord blev vi bekanta med igår på besök hos sjukgymnast och läkare. Det är alltså den där varianten när ett (späd)barns ena halsmuskel är förkortad eller spänd pga av att hän legat i knepigt/snett läge i mage.
Såsom tydligen vår Plutt gjort.
Hon har ju inte haft möjlighet att sjunka ner på samma sätt som en bebis som ligger i en livmoder där nederdelen inte är ihopsnörd, vilket jag misstänker kan vara en anledning till torticollisen (nackspärr kallad när det handlar om oss vuxna). Hon ska hursom inte ha ont av det älsklingen och vi fick faktiskt mycket lugnande besked då läkaren som gjorde undersökningen efter 2 dygn på BB tyckte att det redan igår såg avsevärt bättre ut och den lilla snedheten som man kunde ana på skallformen verkade helt borta. Jag fick instruktioner om hur stretcha lillans nacke och det går mest ut på att vrida huvudet försiktigt åt det håll hon ine föredrar, vilket jag flitigt gjort och gör, dessutom ska hon ligga med huvudet på kudde. Om ett antal veckor är det dags för koll igen och jag hoppas framgången fortsätter. Lilla underbara tappra tjejen som på sin veckodag blev pillad på av två läkare och en sjukgymnast. Vilket såklart var av godo även om hon protesterade högljutt. Tacksamt att det märktes såhär tidigt ändå. Men lite underligt att man aldrig har hört ordet, för så himla ovanligt verkar inte själva grejen vara.
Nu ska jag kolla på BB-livet på femman. Spännande så här direkt efter egen upplevelse.
7 kommentarer:
Det här med torticollis är för mig inget konstigt ord, men då har jag för det mesta tänkt på vuxna. Men som jag skrev för någon dag sedan, så är det nog inte alls så ovanligt när det gäller spädbarn, bara det att man inte pratar om det av någon konstig anledning. Det åtgärdas ju, som du nu fått info om, på ett enkelt och smidigt sätt och är ju på inget sätt smärtsamt för bebisen. Och det är ju jättebra att det redan efter 2 dygn gått tillbaka så bra som det gjort!
Man får ju gratta så här i efterhand till 1-veckas-dagen igår! Det är ju inte klokt vad fort tiden går.
Vad säger Milo nu om sin lillasyster? Får hon många kramar och pussar eller är han fortfarande lite försiktig? Å så naturligtvis – hur går det med dina nättrosor och sårblåsorna du hade, har dom läkt ut bra? Nyfiken jag, men det är inte nyfikenhet egentligen utan ren och skär omtanke.
Ha det gott, sköt om er och ta väl hand om varandra alla 4! Kramar till er från Maggan1
Det fiffiga med små babykroppar är att de är byggda för att anpassa sig i magen. De har sedan lika lätt för att anpassa sig när de kommer ut. Kroppen är fantastiskt anpassningsbar. Min ena son föddes med en för kort hälsena. Foten hade legat konstigt i magen. Med lite träning blev den helt bra. Utan att röja min identitet så kan jag säga att han tävlar på internationell nivå idag. Foten är alltså hans arbetsredskap :-) Så.. Jag har goda erfarenheter av att träning ger utmärkt resultat :-)
Vår dotter som föddes två månader för tidigt hade torticollis. Vi var tvungna att gå till sjukgymnast för det ett tag och fick instruktioner som jag var jättedålig på att följa för dottern gillade inte alls övningarna vi skulle göra. Så om jag gjorde övningarna kände jag mig jättehemsk för jag plågade min dotter, och om jag inte gjorde dem så kände jag mig jättehemsk för jag inte botade min dotters torticollis... Tydligen var hennes skalle rätt skev, men jag märkte ingenting, tyckte hon var helt perfekt hehe.
Hur som helst så gick det över efter några månader och nu är hon snart tre år och har inga men:-). Det är verkligen bra när de upptäcker det så tidigt för då är det ju lätt att korrigera. Har hört talas om fall där de inte upptäcker det förrän barnet är 8-10 månader och då kan det vara jättejobbigt har jag förstått.
Grattis förresten till er lilla tjej! Vi har också två barn ungefär lika tätt. Har följt din blogg länge men kommenterar sällan.
/Helena
Va skönt att det rättar till sig som det ska. Kan man inte få se en ny bild på flickebarnet? Och namnet!
Grattis till lilltjejen! :)
Har tagit semester från bloggläsande och nu när jag började läsa igen, blev jag så glad för er skull att allt verkar gå bra!
/IdA
hej
har inte skrivit här innan men följt dig länge. grattis till lilla tjejen! jag är född med torticollis för 38 år sedan. var glad att du får barn i mer modern tid kan jag säga. till min mamma sa det att det skulle rätta till sig. det gjorde det inte. hela mitt ansikte är snett. folk säger att man inte tänker på det men för mig har det varit jättejobbigt unbder tonåren och även senare. ena ansiktshalvan sitter djupare om du förstår vad jag menar och sedan har jag alltid haft huvudet lite snett. även öron, ögon m m sitter på olika höjd. jag opererades av en specialist, dr claes lauritsen i Göteborg i vuxen ålder för att kunna räta på huvudet och inte vara så spänd i halsmuskeln. jag har gjort tre operationer. det snea ansiktet blir jag aldrig av med... vill bara säga att ni ändå ska ta det på allvar och göra övningarna så kommer lillan tacka er när hon blir äldre!
mvh
louise
Så hade min dotter med, fast det var ingen som sa vad det hette och ingen som kollade mer noga på det. Hon låg snett med huvudet när hon kom ut, i djup tvärställning, alltså med hela långsidan på ena sidan av ovandelen på skallen och inte minsta delen av bakhuvudet först.
Hon hade bara huvudet åt ett håll och föredrog att sova på sidan. Minns inte exakt hur lång tid det tog innan det försvann med säkert 4 månader iaf.
Lingna tycker jag är ett fint namn annars.
Skicka en kommentar