Jag är fortfarande här!
Marcus lämnade Milo på förskolan idag och även om vi varit där på promenad en gång och jag visat honom stället och jag med min "Goebbelsaktiga" tydlighet irriterande många gånger förklarade i morse hur man går den raka vägen från konsum dit så lyckades mina karlar gå vilse. Hade Milo gått före hade han garanterat hittat, det är jag säker på, men pappsen? Nej. Där tog det stopp.
När de väl kommit fram och Marcus nöjt ringde efteråt kläcker han kommentaren: Det var kanske inte den mest klockrena vägbeskrivningen.
VA!?!
He he.
Krävde få veta hur han hellre ville ha en rak väg beskriven, men det orkade han visst inte gå in på. Bråttom nu.
Ja ja.
Jag är säkert rätt jobbig när jag ska beskriva vägar eller ge instruktioner, framförallt om tekniska grejer eller sånt som klassiskt kanske mest är en mans gebit, för det kommer något lätt som sagt "Goebbelsaktigt" över mig och det kombinerat med min pedagogiska läggning kan tydligen få framförall män, MIN man och kanske speciellt just hans pappa, min svärfar att få fullständig lock för öronen.
Det är aldrig så att jag lyckats förklara något för de två. Faktiskt, he he.
Hmm.
Ska tänka på det när jag nästa gång svärfar ska försklara för mig hur man hackar en lök och jag liksom bara nonchalerar med ett (eller tre) -Ja ja ja.
Eller när marcus visar upp en tröja jag hängt upp som mest liknar ett russin och säger för femtioelfte gången att man måste hänga dom på tork hyfsat släta för att undvika den värsta russineffekten. Jaaaaa, säger jag och slänger upp ett par brallor över stolen utan att reflektera så mycket över potentiella russin eller annat.
Vi får väl börja lyssna mer på varandra helt enkelt.
Framförallt män på kvinnor :-)
Nu generaliserar jag hej vilt och vilken regel har inte undantag, men jag vill faktiskt påstå att kvinnor i sin komplexitet fått en gen som gör dem till bättre lyssnare. Generellt som sagt. Kan vara ute och cykla vätternrundan just nu men det är en känsla jag av erfarenhet fått.
Vad har ni för känsla om lyssna och höra i olika relationer?
5 kommentarer:
Enligt min mening har vi fortfarande ett system där kvinnor alltid är något underställda männen, inte minst i nära relationer, och hur mycket man lyssnar visar hur man ligger till i hierarkin. Vi lyssnar mera på våra män därför att vi är underställda. De lyssnar mindre därför att de inte tror att de behöver. De lyssnar väldigt noga på de som de uppfattar som auktoriteter. Eller?
Min svärfar och maken i kombination med den förra lyssnar inte alls på mig. En gång åkte vi i en ganska främmande stad och jag sa flera gånger hur vi skulle köra men istället för att lyssna på mig så körde vi istället runt i princip hela staden innan vi hamnade rätt. Jag har många fler exempel och kan bli tokig på det men min man har i alla fall tagit till sig kritiken.
Svärfar är nog ett förlorat fall men jag behöver ju inte leva med honom i alla fall.
Om vi ska generalisera så tror jag att män är sämre på att lyssna på kvinnor medan kvinnor ofta har ute känselspröten för att uppfatta både uttalade och outtalade åsikter. Men det är ju som sagt en generalisering.
Hej ! Skrattar har inte lokalsinne, har gått vilse överallt, tyckt kartan varit fel(Budapest) men kommit rätt och hem alltid. Ser så mycket när lokalsinnet är lite sådär. H Lindquist körde fel i sitt eget garage i Paris , oj vad jag känner igen mig i honom. Tankspridda personer går...Det är ingen ide säga så mycket. Låt Marcus göra på sitt sätt allting han klarar allt, o ta en promenad med kompisar istället. Min mamma tjatad så vi stänger öronen där blev de stängda. Min sambo o jag var samspelta , orsaken till skilsmässan var en annan. Kvinnor tjar om diskning. min mamma t.ex o då fick hon väl diska själv då, skratt. Kvinnor tjatar mer men lyssnar inte bättre. Man måste stänga öronen ibland annars blir man galen . Huvudsaken allt blir gjort. Min väninna blev så förb. på ett par i affären som inte kunde enas om tandkrämssorten att hon gav dem 4 i korgen och gick , hon hade bråttom hem efter jobbet..skratt! Bråka om småsaker förstör varenda relation. Krama Milo, Mimmi.
Hej du!
Skönt att du är kvar och och inte nerspolad i det rensade avloppet;-)
Lyssna contra förklara, ja båda är väl en konst i sig. Själv är jag nog så övertydlig till min man att han tröttnar på att lyssna, tror jag. Resultat: Han går/åker ofta fel, hittar inte dit han ska etc. Vi skaffade GPS till mobilen, och det hjälpte i viss mån, framför allt när han skulle promenera nånstans. Men i bilen var det värre eftersom det var svårt att köra och kolla mobilen samtidigt. Så nu har vi GPS i bilen också. Om det hjälpt? Nja, till viss del, men det händer fortfarande att han både går och kör fel - det var ju det där med att lyssna igen. Jag har föreslagit att vi nu ska hänga en adresslapp om halsen på honom, så att jag åtminstone får honom tillbaka till hemmet när han kommit helt vilse. Taxi brukar vara bra på att hitta ;-))
Sen har du ju mer än en poäng i det du skriver; Det gäller väl att lyssna till varandra och förhoppningsvis också ta till oss vad den andre säger, och det gäller såväl mig som min äkta hälft!
Kram till er allihop från Maggan1
Håller väldigt mycket med Anonym 1,som hävdar att vi kvinnor fortfarande är (anses vara) underställda männen, men inte bara i nära relationer, utan generellt. Gäller absolut även i arbetslivet. Kan nog vara så att vi är mindre underställda i en väl fungerande relation. Men vi lyssnar absolut mer, dels beroende på att vi är lärda att göra det, men jag tror också att kvinnor är mer perceptiva och bättre på att fånga både det sagda och outsagda, vi läser av kroppsspråk och ansiktsuttryck bättre. I våra relationer måste vi bli bättre på att SE TILL att bli lyssnade på. En vägbeskrivning spelar mindre roll, men en annan gång kan det vara viktigare saker. Men framför allt handlar det om respekt, att vara värd att lyssna på, att andra tycker att vi har något lyssnansvärt att framföra.
Skicka en kommentar