tisdag 8 april 2008

ett samtal mindre

Det tar emot att ringa till sjukhus och vårdenheter, men måste man så måste man. Nu har jag iaf pratat med RMC och blodprovsbeställningen är gjord. Ett pyttesteg framåt och vågen för mig!~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag är så trött just nu att allt går i slow motion. Jag fryser, skakar och svettas samtidigt. Fnittrar plötsligt av ingenting och känner gråten bränna bakom ögonlocken i nästa sekund. Det är lätt hänt att mycket känns mer när man är tömd på energi, inget konstigt alls, men man får försöka komma ihåg det, att det är därför tårkanalen är lättirriterad och försöka påminna sig om allt som faktiskt är bra just i detta nu och välja att fokusera på det.
*Min älskling och de håriga små.
*Min underbara familj och släkt som stöttar i allt.
*Mina apsnygga skor som jag ännu inte har premiärpromenerat i. (Börjar fnittra högt när jag tänker på vad jag har framför mig)
*Resan som är inplanerad i maj.
*Pengar tillbaka på skatten.
*Att jag inga barn har att begrava eller stoppa i kylväskor (förhoppningsvis har jag gjort det för sista gången)
*Att jag inte har nån cancertumör (sist jag kollades)
*Att jag har flera LOST-avsnitt kvar att se (nu fnittrar jag förtjust igen)
*Att jag är bra på mitt jobb och lyckas vara trevlig mot alla trots brist på det ena och det andra.
*
*
*
*
*

2 kommentarer:

smultron sa...

Det är inte längre måndag, vilket kanske också är bra.

Jag skulle ge dig filmtips härom dagen men fastnade med en jättelång lista och insåg att ;jisses jag kan ju inte ge henne bara såna här gamla förslag!

Jag har en minneslucka på flera år, tror jag. Walk the line, Matchpoint och The Departed minns jag att jag sett de senaste åren...

Anonym sa...

Nämen, du glömde en sak på din lista! Jag kan skriva det åt dig:

*Jag [alltså du!] är en begåvad skribent som berör många, och med min blogg sätter jag ord på så mycket som andra kämpare känner men inte förmår uttrycka... något som betyder mer än vad jag anar*

kram mandarin