måndag 14 april 2008

lilla Engla

Jag är mörkrädd. Alltid. Jag vill ha mina lampor tända. Framförallt när jag är ensam. Mörker skrämmer mig, får mig att frysa. Fast då tänder jag lampan och mörkret är borta.
Men sen finns det mörker. Mörker som man inte hursomhelst kan tända sig fri ifrån. Mörker som är ett riktigt hot, som härjar fritt och tar sönder. Det är sånt mörker som tog livet av en vacker liten tjej, bestämde att hon inte längre skulle få leva.
Hur händer det här? Varför?
Jag kan inte förstå, vill inte förstå. Det kan inte förklaras för det bara är så fel. Liten Engla hade hela livet framför sig tills mörkret valde att ta sönder allt. Jag blir så jävla arg, förbannad, hatar och vill slå! Men sen minns jag bilden av den försiktigt leende lilla tjejen och vet, även om jag fortfarande är arg och ledsen, att en ny stjärna kommer lysa extra starkt i natt. Så starkt att allt det mörka försvinner. För ett tag i alla fall.

Klockan 21:00 tänder vi ljus i våra fönster. Gör det du också.
Mina varmaste tankar till Englas och Pernillas familjer.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det gör ont i hela mig. Sånt här får verkligen inte hända.

Sov Sött, Lilla Ängel.

Anonym sa...

Ja det ryser och tårarna trillar.. Jag tände ett ljus och tänker på Engla, men också alla andra offer för dessa hemska människor

Elin i Björken sa...

Det är bedrövligt att det finns så mycket ondska i världen.