nu så!

Andre maj kör vi på! Ingen återvändo nu. Recept ska hämtas imorgon. Trevliga sköterskan guidade mig genom det som komma skall och jag antecknade duktigt. Det är en hel del och det känns väldigt spännande och pirrigt allting. Men vilken prövning på tålamodet. Jag vill kattmatspåsarna ska ta slut nu nu nu. Får passa mig så jag inte övergöder stackars håriga bebisarna av bara farten.
Jag är så glad och tacksam över att den här hjälpen finns att få. Men om jag ska vara helt ärlig är jag fortfarande fullständigt chockad att jag verkligen står i startgroparna. Det trodde jag aldrig. Inte när remissen skickades, inte när jag var där på första snacket och inte ens när bruna kuvertet kom. Inte skulle vi behöva göra det här. Finns ju så många andra prövningar inblandade i vår få-ett-levande-barn-process. Men här är vi. Provrörsbefruktning nästa. Ödet hade väl tänkt ge oss två chanser, Dante och Liten, men eftersom det gick så otroligt fel där båda gångerna så finns bara en väg att gå nu och det är denna. Jag är tacksam men så paff. Min mamma och pappa har sammanlagt 17 syskon och jag 48 kusiner. En så in i skogen fertil familj. Barn föddes på löpande band tills mina började dö och nu det här. Ja ja. Det är inte synd om mig. Inte mer än vad det är om dig. Det är synd om människorna.
Nu ska jag kila iväg till vårdcentralen och lämna ett rör rött. Hoppas värdet är bra.