Så var man där igen. Sovlös. Fast det är bara två nätter än så länge och vad är två? Mindre än tre i alla fall. Nästa natt ska jag sova. Tredje gågnen gillt, det är min melodi. Problemet är att jag inte har några marginaler just nu. Inga till att inte sova (ens under två nätter) och inga till att oroa mig så att jag inte kan utföra denna relativt enkla ansträngning, att somna. När jag sedan väl somnade efter CSI nångång så tog det inte många timmar tilsl att jag var uppe igen. Eller egentligen låg jag och körde klassiska försöker-hitta-sömnen-igen-vridnings-valsen innan jag bokstavligen var uppe, men sovit det har jag inte gjort på ett bra tag nu.
Jag lapar i mig dr Stuart varje kväll och försöker samarbeta med det. Men när den där gnagande känslan kommer finns inte mycket att göra.
Om en fyra veckor ca ska jag snabbt och säkert försättas i klimakteriet. Jippiee! Not. Men det får gå som det går. Är helt beredd att må hur skit tiden med spray och sprutor, något jag skulle göra ändå med tanke på att det då är Dantes månad. Minns inget från hans förra, mer än att vi på födelsedagen var och firade vår kille i minneslunden men nalle och blomma och att vi sen åt lite jordgubbstårta hans pappa och jag. Jag vill tro att det skulle varit hans favorit om han fått leva.
Hursom, det som vägrar mig min sömn är alltså inte behandlingen längre utan det som följer den. Jag har börjat bli fullständigt livrädd för att det hela inte ska fungera och också för ifall det gör det...
Såklart det kommer lyckas nu, måste göra det (men om inte...?). Och sen när det väl har lyckats, då är det bara för mig att ligga lågt och vänta ut månaderna som kommer. Eller bara och bara. Jag börjar gråta nu när jag nuddar tankarna vid den tiden. Så jäkla rädd är jag. När (om) min första kamp lyckas och bebis börjar gro i mig börjar nästa, h*n måste stanna där också. Tiden ut. Fan. Andas, andas.
Undrar om terapeuter gör hembesök?
4 kommentarer:
Har sagt det förut: Du berättar så det skär i hjärtat. På ett bra sätt, eftersom det handlar om meningen med livet, den riktiga meningen... Att leva sig igenom.
Mitt hjärta är med er, hoppas att det går bra och att du hittar tillräckligt mycket fästpunkter i det som är gott i ditt liv för att oron inte ska gnaga sönder själen.
Jag själv har kapitulerat inför min sömnbrist under en period i livet då tillvaron var extremt påfrestande. Jag löser den med fysisk utmattning (lågenergi - långa promenader) och sömntabletter. Men till det (gåendet) måste man ha tiden. Jag är rädd för att hamna i liga-och-vrida-mig-svängen. Försöker gå upp eller glo på tv, men det är ju inte alltid man orkar, om man så att säga, är för trött för att varva ner och sova...
Vill inte låta som en PR-gubbe för lläkemedelsindustrin, men det har betytt så mycket för mig att hitta ett sätt att sova, att jag ändå vill dela med mig.
En metod som funkar för mig är 8 km rask promenad, lite kamomillte, en halv propavan, inte mer för då blir man bakis. Med den metoden har jag fått tillbaks vargtimmesömnen, och med den mina drömmar som varit borta under många år. Jag behöver inte heller gå varje kväll, ibland funkar det med en lång het dusch eller liknande. Jag har å andra sidan aldrig haft svårt att somna, eftersom jag går omkring i utmattning och slocknar så fort jag sätter mig ner på kvällen. Däremot vaknar jag igen, efter en timme eller två. Där har pillren haft stor betydelse. Man måste dock göra oregelbundna uppehåll några nätter då och då, annars vänjer sig kroppen och kommer in i sitt gamla beteendemönster trots kemin. Har förstått att du är mer vän av örter och naturlig väg än skolmediciner, vilket jag också tycker är rätt, men vill ändå dela med mig av ett tips som betyder mycket för min dagliga ork.
Propavan är inte klassat som ett beroendemedel, på samma sätt som många andra sömn- och lugnandepiller. Det är från början en allergimedicin med trötthet som biverkning.
Var rädd om dig
NK
Om dom inte gör hembesök, så går det alltid att få terapi per telefon, det är ett ganska bra alternativ när inga andra lösningar finns. :)
Dålig sömn är verkligen svårt att ta sig ur. Lätt att hamna i onda cirklar. Man mår dåligt, sover därav dåligt på natten, blir tröttare och av tröttheten så blir man svagare och mår lätt ännu sämre och sover då ännu sämre.
Så är det iallafall för mig del. Och mitt uppe i allt så får man plötsligt ytterligare en sak att oroa sig för och må dåligt av ..Sin sömn.
Jag har själv också trillat dit igen, med att vakna varendaste natt vid 2-3 tiden och sen går det bara inte sova mer. Och det tär verkligen på både ens ork och humör. Och oron och ångesten blir ju inte direkt mindre.
Tänk om man kunde ha någon pigg man som kunde hoppa upp klockan 3 på natten och ge en skön avslappnande massage ..Det hade varit drömmen! ;) Nu har jag tyvärr ingen man alls, men hade jag haft en så tror jag att sannolikheten vore minimal att han hade varit så "nattepigg". Men önska kan man ju. :)
Vad önskar du dig när du vaknar på natten? (Mer än att du så gärna vill somna igen och att mycket saker som oroar dig vore lättare.)
Att bara få kramas kan också vara avslappnande.
Förr när jag också var sambo. Då hände det många nätter att jag puttade på honom tills han vaknade och förstod att det var dags att hålla om mig. För känslan av att bli omhållen är ibland mycket mer avslappnande än att hålla om. Bara krypa upp i famnen som ett litet barn och känna känslan av kärlek, trygghet och lycka.
Jag lyckades inte alltid somna om då heller, men det var ändå avslappnande och kunde ofta göra att jag efter en stund kunde kravla mig ur greppet och somna gott.
Alla är vi olika. Det som funkar för mig behöver inte alls funka för dig. Vi har alla olika behov vid olika tillfällen.
Och det är lätt för mig att sitta här och ge massa tips. Men samtidigt så är det ju lika svårt för mig att sova på nätterna nu för tiden. Så jag har verkligen inga superlösningar för att få bra sömn.
Jag tänker iallafall på dig massor. Och hoppas att du snart kan slappna av och inte behöva känna sån oro.
Jättestor Kram.
nk: Tack för dina tips! Kanske ska testa en halva propavan igen så småningom om det inte blir bättre det här. Sova måste man ju...
Har en cykel i vardagsrummet som jag kan ta och cykla "runt" med några km och trötta ut mig innan så jag somnar nån gång också. Gäller att göra det med.
Tack också till dig söta anna! Jag ska visa din kommentar till Marcus så får vi se om han nappar på avslappnande massage eller bara hålla-om-mig idén :-).
Kram till dig, hoppas på det bästa!
/Hon som inte heller kan sova
Skicka en kommentar