Gick ju inte alls bra det där samtalet tidigare. I och för sig hade inte provsvaret kommit men hon verkade väldigt oförstående. Ville inte alls fatta att jag behöver veta svaret.
Om det är nåt anmärkningsvärt så hör vi av oss.
Jo, men jag vill veta hursom.
Varför?
Därför, jag skulle må bättre då.
Men så gör inte vi.
Nej men jag har rätt att få svaret.
Det får du den 16 maj när du kommer hit.
Jag vill ha det så fort det kommer.
Varför?
Därför.
16 maj får du det.
Jag ringer om några dagar igen.
Fast vi lämnar inte ut det på telefon.
Jag har rätt att få veta.
Antagligen är det inget konstigt.
Jag vill veta ändå.
Varför?
Därför.
Men är det konstigheter ringer vi.
Fast jag vill veta även om det inte är konstigheter, det är mitt blod.
Försök lita på oss.
Jag försöker.
16 maj.
Jag ringer imorgon igen.
Ring om en vecka, fjorton dagar.
Jag ringer om några dagar och sen om några dagar och sen om några dagar.
Slappna av och oroa dig inte.
Jag ringer sen, hejdå.
Hejdå.
Men annars var hon trevlig.
1 kommentar:
Enveten och bestämd är du iallafall. ;)
Det är väl självklart att du ska få veta svaret oavsett.
Om dom inte får ge svaret per telefon, då dom inte per telefon ser om du är du. Har dom ditt telefonnummer? Isådanafall kan dom ju ringa upp dig när du har ringt och verkligen kolla så att du är du och fråga efter ditt personnummer. Det ska väl inte vara så svårt?!
Jag håller på dig! ;)
Skicka en kommentar