Idag hade vi fyllt 40 hela veckor, min Mini och jag. Och egentligen var beräknade förlossningsdagen igår, den 21 februari.
Känns fortfarande fullständigt ofattbart att han faktiskt redan är här hos oss, vår son, vårt älskade vackra barn! Som tyvärr just nu verkar strejka vaggan.
På nätterna ska han prompt ligga bredvid (men inte nödvändigtvis sova) och hur underbart det än är att ha honom så nära kan jag inte slappna av då. Har aldrig tänkt vara en samsovarmamma i den bemärkelsen att vi skulle sova i samma säng, för jag kan inte sova så. Vågar inte. Fina vaggan med andningslarmet känns mycket tryggare. Men vad gör vi? Han vägrar ju annat. Iofs fortsätter min sömn vägra i samma takt så på så vis har det inte varit något problem. Men det kan ju bli det. För sova bör man, lite. Hela dagen idag fortsatte han strejken och låg istället mest hela tiden i min famn eller på soffan bredvid. Hur slumrar man själv till då? Går på toaletten? Lagar mat? Äter den? Brorsan Toni och hans Cissi var här så mina armar fick lite avlastning och magen mat. Tack snälla för det! Men nästa gång vi är själv? Hur gör vi?
Jag har inte fattat bärsjalen riktigt än, vilket är synd för han är nog ett typiskt bärbarn och jag en sådan mamma. Armarna räcker ju bara så länge. Men jag får nog ordning på den tids nog.
Han har i alla fall verkat må bra idag trots sömnbristen. Både min och hans. Ont i magen emellanåt, men annars bra. Det täppta i näsan var visserligen där inatt med, men inte nu under dagen. Knepigt.
Shit vad trött jag är.
He he.
Underbart.
Har längtat efter detta länge och det är precis vad jag fantiserade om fast mycket bättre och en aning värre.
Ja inte värre som i illa, men värre som i svårare, tuffare, större... Fast det är väl så det är. Allt är ju nytt. Livet har precis börjat om från början. Ruta ett. Vi får se dessa fyra första veckor (eller år) som en slags övningskörning inför de riktiga som komma skall. Testa och lära.
Det häftigaste är ändå att kärleken som svämmade över redan för länge sedan bara fortsätter växa och fylla helt nya kärl att åter översvämma.
Fantastiskt.
Nu ska jag försöka sno en halvtimmes sova.
Inatt är det Oscarsgalan.
Ifall...
55 kommentarer:
Hej. Vet hur jobbigt det är, hade samma "problem" med min äldsta dotter.
Vad har du för sjal?
Jag älskar min långsjal och har använt den från första dagen.....den kan användas lääänge.
Jag hjälper dig gärna om du inte har någon annan sjalvan i din närhet. Kram till lilla familjen/Annika
Visst är det så: Mer underbart, större, men också svårare än man kunde ana! Fast också lättare och så självklart på något sätt.
Sover han bra i vagnen? Marcus får gå långa promenader så du får sova någon/några timmar i så fall. Det gjorde min make. Och min mamma när hon var på besök. Etc. Äldste somnade bäst i vagn på rejält trafikerade gator - bakgrundsbrus. Inte så bra luft men så fort han somnat lämnade jag/maken gatan. Senare var det radiobrus, hårfön eller dammsugare som gällde för sömn inomhus dagtid. Minste behövde mer tystnad.
Men tänk på att han är ju så liten än. Så liten, så liten. Det tar sin tid innan allt ordnar upp sig. Innan dygnrytmen kommer. Innan man själv kan slappna av och sova bra, trots att lillen sover eller är ute med pappa. Innan man kan tillåta sig själv att sova när som helst, var som helst. Jag har alltid haft supersvårt att sova middag etc, men nu för tiden kan jag nog somna när som helst :). När jag väl lärde mig slappna av. Och det kommer ta sin tid.
Marcus kan inte amma, men han kan gå långa promenader så du får vila. Sjalen fick jag aldrig riktigt heller till ordentligt. Hade en elastisk, fin, mjuk. Men svårt att knyta tyckte jag. Försökte så gott det gick för lillkillen trivdes i den. Bärsele är lättare sedan när han blir större - men inte lika skönt att bära i för mamma eller pappa.
Hej....Grattis till bebben, vill jag först säga. Jag bar mitt yngsta barn i bärsal...från nyfödd ända till han var nästan 2 år..Idag är han 6 år och fortfarande mitt lilla hjärtebarn som vill vara nära. Jag anser att det är bland det bästa jag gjort....närheten men ändå ha båda armarna lediga till annat./Lotta
Köp ett babynest att ha i er säng, tror man kan lägga andningslarmet i eller under en sån. Den funkar så att barnet känner det som om de ligger nära mammael pappa men har en egen liten plats och kanten hindrar att föräldern rullar på barnet. I egna vaggan kanske det funkar som trygghet för då känner han sig omhuldad. Finns en liknande variant som heter snuggle nest som är till att ha i föräldrarnas säng med en liten kant som hindrar att föräldern klämmer barnet. Kolla länkarna.
http://www.babynest.se/
eller sy själv: http://www.fagerlunds.net/trean/BabyNest.htm
Snuggle nest: http://www.barntrygghet.se/visa_produkt.asp?id=865
Mvh
Linda
Känner igen mig!
Min första son sov bara PÅ mig i 4 månader. Jag fick fasa ut honom tills han kunde ligga bredvid.
Det där med bärsjal kan vara lite knepigt i början. Men fortsätt testa lite varje dag. Plötsligt så släpper det och så är det lätt som en plätt. Jag lovar! Och då blir livet SÅ mycket enklare. När man har ett barn som vill vara nära. Det är klart han vill det. Han har ju varit nära dig så länge. Varför skulle han vilja sluta med det!
Kanske ska du köpa en bärsele (och då menar jag inte Babybjörn) som går snabbare att sätta på. Titta in på sjalbarn.se. Där kan du få massor av tips.
Lycka till!
Hej Jonna!
Vi är så många som har följt dig under dessa dagar av vila.. men vad händer för oss alla nu? Vi som följt dig har länge längtat efter bebisen och nu är han här men vi har ännu inte fått se honom..! tycker det är tråkigt att det tog slut för oss utomstående så fort han var född.... vi får liksom inte se vad vi har väntat på efter all uppmuntran till er.. Lite besviken faktiskt!
Grattis på namnsdagen Milo, försök att göra vaggan riktigt trång och och mysig: lägg en hoprullad handduk runt så att han precis får plats eller så kan du sy ett babynest http://www.fagerlunds.net/trean/BabyNest.htm om du är händig. I början låg jag och halvsov med handen ner i vaggan hos vår bebis för jag vågade inte heller ha honom i stora sängen och då gick det bra.
Kram Therese
Tror ni måste försöka trotsa lite tillbaka .. även om vaggan vägras. För om han vet att ni plockar upp honom när han skriker, så kommer han skrika, så att ni plockar upp honom. Det är svårt det där .. för bebisar vill ligga tätt intill och det gör ju så ont när de gråter och gråter. Samtidigt så funkar det inte för alla att sova tillsammans med bebis. Jag skulle själv aldrig ens våga. Vet att jag hoppar runt som attan när jag sover, så det hade varit livsfarligt för den lille stackarn.
Sover han bättre i vagnen, om ni kör runt med den? Då får ni kanske ta några varv i lägenheten, barnvagnsrally, så lillkillen kan somna. Sedan hoppas på att han sover vidare.
Ni hittar nog tids nog något som funkar för eran del. Se till å njut och ta det som det kommer .. trötthet är ju inte hela världen trots allt. :)
Kram.
hej, grattis till lilla guldklimpen!
om du har problem med bärsjalen så rekommenderar jag BabyBjörns bärsele (active). fantastisk! vår dotter är 15 mån och går själv men älskar fortfarande att bäras i den :o)
hej!
det finns ett andningslarm som heter Respisense som man fäster på blöjan. den kan användas om man samsover och följer bara bebisens rörelser, inte mammans. finns på andningslarm.se
mvh/sofie
känner igen det där med samsovning, om att det är svårt att själv sova med en liten plutt brevid...läste ett tips om att rulla ihop en handduk till en rulle som man sedan "stoppar" runt kanterna i ett örngott om du förstår min dåliga beskrivning, på det sättet får bebisen en liten "mur" runt sig (eller halva sig kanske. tyckte det var rätt bra i början när man oroade sig för att rulla på bebisen
Hej!
Babybjörn bärsele är väl kanonbra för fria armar och nöjd bebis. Mina barn bodde i den...Låt honom sova nära, det är mysigt, ingen fara, njut!
http://wwwgaiafreecivilization.blogspot.com/
åh vad härligt med en liten bebiskille. tiden går, våran lille bebis fyller två i dagarna. jag är mamma till fem barn i åldrarna 19, 17, 11, 11 och snart två. jag kommer ihåg när jag med första barnet kände all den oro som man känner framför allt med sitt första hjärtegull. en underbar känsla att äntligen vara mamma, menså rädd att göra fel, och att den lille inte får det allra bästa. men hur det nu är så får den alltid det, hur nytt allting än är så funker det. man gör rätt även fast man inte alltid litar på det då när allt är så nytt. lycka till med erat hjärtegull mvh karin
När barnet inte gör som man hade tänkt sig, har man två vägar att gå: streta emot eller följa med.
Med min förstödda stretade jag emot. Jag hade ju bestämt A och inte B! (A=mitt barn sover gott, länge och i egen säng, B=barnet sover ryckigt och kort, 30 minuter gången om dagen, 2 timmarspass om nätterna) Att barnet tyckte B försökte jag ignorera så gott det gick. Så var också de första månaderna ett sovmässigt helvete. Jag ser på bilderna från då att jag var helt borta.
Så försök att följa det Milo Santino erbjuder, är mitt råd. Det blir inte som du tänkt dig, men det är bättre än stretandet, jag lovar.
Tricket är dessutom att lite då och då prova det som inte funkade för någon vecka sedan. Om tre veckor kanske han gärna sover i egen säng, eller om tre månader, eller kanske redan i övermorgon. Man vet inte. (Och sedan ändrar de sig gärna tillbaka igen också. ;-))
Hej finaste Jonna!
Tror du ska slappna av gällande samsovandet. Jag har samsovit med alla våra fyra barn utan problem.
Numera finns det dessutom som en liten extrabädd som man kan köpa som man lägger intill sig om man är orolig att rulla på sin bebis.
Han behöver väl din närhet- närhetsnisse!*ler*
Om du ligger på sidan, och ströcker ut den arm som du har underst rakt ut, så lägger du lilla Milo Santinos "nedaför" armen, så finns det inte en chans på miljonen att du skulle lägga dig på honom.
Tror du vänjer dig *hopppas*
Kram
Lina
Erat ljuvliga knyte kommer förmodligen bli världens tryggaste person. Han har nämligen precis märkt att det är mycket skönare i famnen än i vaggan =)))Ibland för att orka får man låta lilla hjärtat skrika lite, hur hjärtskärande det än är. Du är ingen dålig mor om du lagar mat och äter och låter lillen ligga kvar. Mitt fjärde barn är ett `selbarn´. Jag bar o bar tills ryggen värkte. Nr fem fick nöja sig lite. Hade inte tiden riktigt eller för den del orken. Idag är han en mycket självständig liten person som lärt sig att vänta på sin tur... Fyran.. ja henne har jag fortfarande i knät efter sju år=). Lillebror vågar lite mer tycker jag allt. Har lite mer självförtroende. Men det är svårt det där o man blir aldrig fullärd och alla barn är så ljuvligt olika.Kram o lycka till med allt. var rädd om dig och sov så mycket du bara kan. du har haft en tuff tid och behöver också vara rädd om dig för att oka i längden. Kram igen
Hoppas du lär dej sjalen snart! Det är sååå underbart att ha dom "hängande" där hela tiden. Själv hade jag bärsele (fanns inte sjalar här för 22-år sedan) o min son var med o diskade, damsugade o allt annat. O han älskade det o sov hur gott som helst. Lycka till.
kram
Nikki
Good blog.
Portugal
5 barn har jag och alla har sovit i min säng...inte samtidigt :)
Vad gör man inte för att få sova....
Fast egentligen var det riktigt mysigt. Att vakna med en liten plutt bredvid sig. Varm och genomblöt.
Det enda jag inte riktigt gillade var när dom krafsade på mig...och nöp mig :)
Nu är dom stora och jag saknar det.
Förr sov ju hela familjen i samma säng.
Jag hade en sjal som hette Tri Cotti, som jag tyckte var lättare än en som ska knytas.
http://www.stellaris.se/webshop/tricotti-p-130.html
Det var superlätt att bara lyfta barnet i och ur! Gick med henne fyra timmar i sträck på IKEA en gång och var inte ens trött! :-)
Du hade gärna fått den, men den ska vara i storlek efter bäraren och jag tror du är mindre än jag! Jag hade strl M.
Javisst är det mysigt...de vill helst ligga på en! Hud mot hud!!! Jag har också provat sjal...sålde den tyvärr. Köpte en babybjörn som jag tyckte var enkel och funktionell! Lätt att ta med och ta bebisen i och ur! Jag använder min babysitter om jag behöver duscha eller sitta länge på toa! Eller diska eller...ja han sitter där ibland och är nöjd en stund...och han får vara med!!!
Napp är väääldigt bra. Man får inte ge upp om de spottar ut. Man får byta modell...vi har nuk (liten och tydligen god). Mam var stor och bebis klöktes! Med nappen får de ro! Sen en snuttefilt att lägga nära näsan! Ofta packar jag in min lille i sin fleeceoverall, då ligger han inbäddad och varm och sover vidare gott i sin säng. Nätterna börjar rätta till sig vid tremånader ungefär! Vi är många trötta härute...vakna om natten...så känn dej inte ensam!!!! Linda (jäääääsp)
Try wrapping a snuttefilt around you (direkt skin contact) for a hour or so that it soaks up your scent and then put it into the cradle. Otherwise try the babynest. And put in earplugs when he sleeps next to you in it. You will still hear him when he starts crying but all the little noises he makes in his sleep won´t keep you awake. Otherwise what Annika says is correct: Send Marcus for long walks with Milo and try to relax while they are gone. Good luck.
Stoppa in honom i något varmt...varmaste filten. Bära tills han somnat, dock inte för länge. SEN kan du lura ner honom i vaggan med filten fortfarande runt honom. Jag lägger min lille på sidan, då sover han vidare. Lägger jag ner honom på rygg...då slår han upp ögonen, IGEN!
Äsch, det är bara såhär!!!! En liiiten tid...!
Hej! Ja, varför är de täppta på natten??? Det undrar jag också!!! Är det FÖR jobbigt nå´n natt så kan du ge honom iliadin (apoteket). Avsvällande för små barn!! Skiiitbra! Men det får man inte ge för ofta såklart!! Väldigt bra!
Hej!
Vet precis vad ni går igenom....Jag hade vår son i en babybjörn, så att han fick vara nära och jag kunde göra annat som laga mat, städa, äta m.m. Gällande samsovandet råder det många olika åsikter...Vår son ville också sova hos oss, men vi såg framför oss hur lite vi alla tre skulle sova då, så vi envisades med att ha honom i sin vagga. Den var en omgjord gammal vagn med hjul så när han var ledsen kunde vi köra runt honom i lgh, eftersom han älskade att åka vagn. Det funkade super!!
Kolla in Babybjörn och se hur du tycker om det! Jag tycker inte du ska vänja honom vid att alltid bli buren, du blir så låsr då!
Lycka till gumman!!
Kramar Kicki
Hej Jonna..
Säger som de andra, fortsätt öva med bärsjalen.. helt plötsligt får du ett "Ahaaa" och får kläm på det :-)
Jag ha en son på 9 veckor och han har burits i den varje dag sen han var 3 dagar han vill nämligen absolut inte sova själv nånstans .. varken på dagen eller natten.
Och som du säger.. Man kan varken laga mat, äta maten, gå på toa eller nåt annat med båda armarna upptagna med bebis.
Sjalen är det bästa jag köpt!!
Vad har du för märke??
Kramar!!
Min lilla Signe var precis likadan, ville bara bli buren! Sjalen var min stora räddning, den är helt oslagbar! Att lillen vill sova på och vid dig är inget konstigt, han vill ju bara vara nära sin fina underbara mamma! Det brukar ge med sig efter ett tag det där...Hoppas du får sova lite, de andra har gett så bra tips så jag besparar dig att läsa samma från mig!
KRAM
Bärsjal är ju inget alternativ på natten och annars när du själv vill vila. För oss funkade också att göra sängen/vaggan så liten som möjligt genom att stoppa den med handdukar, de gillar att ha de trångt, som i magen. Jag brukade också vira in min son i en filt, redan när vi satt och ammade och när han somnade vid bröstet var det bara att lägga ned honom i sängen invirad i filten så tror jag inte han upptäckte så stor skillnad. Vagnen var också en livräddare, både inomhus och utomhus. Maken var ute och promenerade många nätter just i den här perioden mellan 22 och 24 så att jag fick lite välbehövlig vila
Har själv 4 vuxna barn , som aldrig velat sova i vår säng. De ville hellre sova i spjälsäng ganska omgående trots den vackra vaggan. Men tre av mina barnbarn har sovit mellan sina föräldrar tills de var 6 månader. De sov i en lite "extrasäng" av typen som beskrivs ovan. Fungerade kanon och de har alltid haft god sömn. Håller med de som tidigare sagt att alla sätt är bra...samt att lillkillen hittar sin rytm.....efter tre månader brukar de flesta ha hittat ett system, som fungerar....:)
Och den comaliknande tillvaron försvinner...snart är han tonåring och då får ni problem åt andra hållet...:)
Grattis på namnsdagen Milo!
"Barn behöver skrika lite. Lägg henne i vaggan, stäng dörren och gå och dusha, ta en kaffe". Precis så sa min mamma till mig när jag befann mig i din situation; första barnet nyfött, oro, sömnbrist, beredd att uppoffra sig till 100 % för barnet. Jag tyckte mamma var grym.
Men så här efteråt måste jag säga att hon hade rätt. Barn behöver skrika av sig, vara ifred litegrann. När de har ärtit, blivit bytta och är trötta, skriker de lite eller lite längre, och sen somnar de. Det värsta är för dig - dina öron och ditt modershjärta brister. Men då får man tänka att man gör de en tjänst.
Annars kommer han snabbt lära sig att han kan styra dig med sitt skrik och då blir det inte lättare.
Men han är så liten så mina råd kan du ta med en nypa salt. Jag är bra mån om att du får vila. Milo Santino behöver att mamma äter och sover.
Kram,Lotta
Grattis till Er kille !!
Att få barn är helt enkelt MER av allting!! Och det går inte att förbereda sig för det är så totalt omvälvande. Och människor runt omkring ger tusentals ( för säkerhets skull OLIKA ) råd!!
Jag har två barn, 18 och 21 år. De är vågar jag påstå; trygga, harmoniska och glada. Båda fick sova i egna vaggor och spjälsängar. I samma rum som oss föräldrar i 6 månader sedan eget rum.De fick komma till ro själva, lite gny men självklart inte ligga och gallskrika !!När de skrek gick jag (vi) fram ; pratade , klappade lite, tog upp om de skrek mkt och så la igen tills de somnade. Vaggan körde jag runt, så var jag i köket så somnade bebisen där osv. Jag tror att det är bra att barnet vänjer sig vid ljud och inte bara kan sova om det är knäpptyst!
Ang nästäppa fick jag rådet från BVC att höja huvudändan på sängen ( på ett säkert sätt, jag la telefonkataloger under sängbenen)
Så, nu har Du fått ytterligare ett råd !! Det viktigaste är att Du mår bra och inte känner Dig fullständigt slut, och sömn behövs!!
Känner igen det du skriver, med mitt första barn hade jag samma tankar. Inte skulle vi dela säng, det säääkraste var ju att barnet sov i egen säng. Men vet du, det är bara att kapitulera och acceptera att man har en ny general hemma. Man lär sig sova med barnet i sängen. Första tiden med min, nu 5 månader gamla son, ville han bara sova om han låg framför mitt ansikte, med en hand på var sida om det, och kände hur jag andades på honom. Det går att sova så också efter lite övning.
Det som Anna här i kommentarerna säger´om att trotsa tillbaka är rent skitsnack. Små bebisar ska ha all uppmärksamhet de bara kan få, de blir inte bortskämda. Är man van att ha total närhet dygnet om så är det inte konstigt om man vill ha rätt mycket närhet efter att man har kommit ut också. Tids nog blir egenstunderna fler och längre.
Och ja, en bärsjal är ett utmärkt hjälpmedel, mycket bättre än babybjörn som man lätt får ont i ryggen av. Med en unge i bärsjal kan man göra det mesta, inklusive plocka rabarber (om det är sommar!) laga mat, äta, gå på toa och även sova halvliggande i någon skön fåtölj.
Första tiden är både underbar och jobbig och det är helt ok att tycka både ock!
Och du, det är ljuvligt att läsa om er lycka. Hälsa Marcus att hans blogg gör mig både varm och kall och gråtfärdig.
Vad trevligt att du får så många fina tips och berättelser från alla mammor som följer dig. :) Jag ser dock att pekpinnarna kommer fram här ibland också, precis som på familjeliv.se. Man får väl ta in det som passar på en själv antar jag. :)
Men lite provocerad blir jag av en anonym person som är besviken för att du inte har lagt ut bilder på er son. Och till och med säger att du borde göra det efter all uppmuntran du har fått. Snacka om att ge villkorslöst... Jag tror dock att dom flesta av oss känner att du har fullt upp och har respekt för att du väljer själv om du vill visa er son för världen. Jag är imponerad av att du har lust att skriva så mycket som du gör ändå. :) Kram
Hej & grattis! Vilken underbar resa, ni är så värda detta!
Mina 2 första barn vägrade sova i egen säng första halvåret, 3an älskade sova egen säng.
Jag har ammat alla 3 var annan timme första 8 månaderna, så de sov bredvid mig i sängen, för jag orkade bara inte springa i o ur sängen heeeeela tiden. Jag gjorde så att jag la ett ihopvikt täcke mellan oss i sängen, så att bäbisen sov högre än oss. Ett lite "hårdare" täcke så att bäbisen inte sjönk ner. I början sover de stilla så det funkade jättebra. Jag tyckte oxå det var läskigt sova bredvid bäbisen i början, men jag vande mig. När de blev mer rörligare kunde jag vakna av att barnet låg o sög på min tutte, perfekt att ha maten redo! ;) HAHA!
Vad härligt med liten bäbis de växer så fort, mina är redan 1½, 3 och 5år. Njut av lillen & känn er inte pressade på att lägga ut bilder, han är ju faktiskt eran!
Så ha det nu så gott, nu väntas varmare härligare tider o sköna promenixer!
Kramar, Therese
Är säker på att man inte lägger sig på barnet! Finns det verkligen sådana kända fall? Min äldsta dotter har haft sina båda flickor i sängen från första dag, för att hon tyckt DET kännts tryggt. Förmodar att hon tänker göra samma sak nu när nr tre kommer. Men skaffa en sådan där "extrabädd" jag läst om i inläggen, och njut av att ha honom nära! Du törs sova! Jag lovar!
"Everyday in everyway it´s getting better and better"
J Lennon.
I med honom i sjalen! Jag har haft Inez där sedan första veckan, ibland är det högljudda protester och ett ben på sidan av i början men efter en stund med sång och tillrättalagda ben blir hon lugn och nöjd. Det är GULD värt att kunna bära, vara nära och ändå faktiskt kunna äta ett äpple.
Tänk på att det inte gör något om det ser ut som om han går av.... det är en del av grejen. Ihoptryckt och trygg som i magen. Varmt och tryggt som i magen. Mer bärsjal åt folket, eller i alla fall åt alla bebisar.
/Johanna
Varför sova ensam i en vagga när man kan vara nära mamma? Så har båda mina resonerat. I alla fall i början. Stora fick egen säng redan vid fyra månaders ålder. Lillebror ville sova på mig konstant. Länge. Nu är det tvärtom - storebror, fem år, har mardrömmar och vill sova nära, nära. Lillebror somnar själv i egen säng och sover gott.
Allt har sina perioder. Det som gäller en dag gäller inte nästa dag.
Hej
Åh vad härligt att du nått ditt bf nu :) Har också en Milo som föddes september förra året + en Tilda & Tuva. Ska läsa vidare inne hos dig nu och håller alla tummar för att allt kommer gå bra,
Kram
Ja just det, små barn små problem. Stora barn stora problem=)=)=)=)(hjäääälp) Det här klarar vi!!!!
Hej Jonna!
Hoppas att du får kläm på bärsjalen för då kan man både laga mat och gå på toa =) med bebisen på magen.
Tycker att du har fått många bra tips här bland kommentarerna, pröva dig fram till det som funkar för er. Jag vet hur det är att inte kunna slappna av och sova med liten jämte sig. Hade jättesvårt med första barnet, däremot hade jag väl lärt mig till andra för då var det inga problem alls =).
Vill även passa på att säga att ni inte ska lyssna på de som verkar sura över att ni inte har lämnat ut någon närbild på lilla Milo Santino. Bara för att vi fick följa er greviditet med mycket härliga bilder så har ni inga förpliktelser gentemot oss att förse oss med bilder på underverket. Jag tycker att det räcker bra med att få höra att allt har gått bra, att ni njuter av lillen och att han lever och frodas hos er!
Ta hand om er hela familjen!
Kram från Karin i Jönköping
Hej! Jag väntar också på att se hur lille Milo Santino ser ut.Det brukar vara alla föräldrars lycka att få visa upp den lilla guldklimpen.Klart vi är "nyfikna" vi som följt er under denna tid.Väntar med spänning....
Puh... jag blir alldeles matt av alla olika tips och råd - så därför ger jag lite fler ;).
Barn 1: sov i din säng - det är bra för både dig om mig. Resultat: bajs-sömn för både barn och föräldrar.
Barn 2: Sov, helst i din säng men hos oss om du hellre vill det. Resultat: lite bättre sömn för både barn och föräldrar.
Barn 3: Sov vartfan du vill, under sängen om du så behagar bara du SOVER. Resultat: Ungen i sängen under min arm i fyra månader. Men vi sov. Som små stockar. Numera är han ett och sover i egen säng i eget rum.
Hej!
Mina bebisar har alltid sovit i babysitter(på dagarna)...det finns ju såna med full liggläge. Jag har haft en tjock filt under. Då kan man ju ha bebisen i vardagsrummet eller i köket. Det känns kanske tryggt för barnet när den hör lite ljud o så, den kan man gunga med:)
Ha det gott! :)
/Johanna
Å kärleken kommer att växa ÄNNU mer, ja lovar. Den här veckan (v.8) har han börjat LE! Jag tror jag ska dö av kärlek och lycka när han spricker upp i dessa fantastiska, soliga leenden! Så nåt måste vi göra rätt, trots det känns så ibland när man inte kan trösta.
By the way.. vår lilla sover bara i vagnen för han måste dras för att somna. Han skriker ett tag men härdar man ut kommer han snart till ro o sover gott. Sen sover han alltid mycket bättre om han får ha fleeceoverallen på. Ja. även inne:). Han får ha den uppknäppt så de inte blir för varmt. Han kommer väl till ro för den är varm o ombonad som livmodern..:) kanske tips som funkar?
Jag såg inte mig själv heller som samsovarmamma men jag har fått kapitulera. Bvc-"tanten" sa de kloka orden "det är en stor omställning bara att komma utanför magen så nu vill han vara nära, höra dina hjärtslag från utsidan och känna din doft".
Först nu, ca 5 månader senare, har han börjat acceptera spjälsängen. Vet inte om jag gjort något annorlunda med ett nästa barn men tipset är att försöka få vaggan lite "kroppsvarm" (hellre lite svalare men så att bädden inte är iskall) med en vetekudde eller liknande, lägga en "snuttis" vid hans huvud när du lägger ner (samma varje kväll och den får gärna dofta lite mamma- eller pappahud) och sedan hålla en stadig trygg hand på magen (eller ryggen beroende på hur du lägger honom) tills du ser att han slappnar av och börjar somna. Eventuellt sjunga eller nynna lite också som hjälp till avslappning.. Tala med ett varmt kroppspråk om för Milo att nu lilla vän ska du ligga här en stund. Mamma och pappa håller vakt så ingen kommer och tar dig. Typ. Om han vaknar ett par minuter senare (dvs när du vet säkert att han fortfarande är mätt, torr och rapad) så börja med att lägga handen stadigt på hans kropp och försök lugna honom i vaggan, ev med lugna smekande rörelser och sång/småprat. Tvekar du minsta lilla på att han är hungrig etc så då plockar du givetvis upp. Hela grejen går ut på att tala om för honom att vaggan är en trygg plats som mamma och pappa har valt åt dig. En bebis skriker och vill vara nära mycket för att stora världen utanför magen är läskig, detta inte att förglömma..
Har ni honom i sängen brevid er är det mycket liten risk att ni rullar över honom så länge samtliga i sängen är nyktra, men jag vet hur du känner, jag hade också väldigt svårt att slappna av och sova. Även detta blir lättare i takt med att bebisen blir större och känns stadigare :)
Hej!
Har ni katterna kvar? Tänkte på det där med snuvan. Kan det vara allergi?
Ni kommer att klara er jättebra.
Kram Eva
hej Jonna.
Ett tips angående täppta näsan. Han blir täppt i näsan för att han ligger ganska plant med huvud och kropp på natten, dom små blodkärlen i näsan täppas ihop.
På dagen är han mer "rörlig" och blirr inte lika täppt. Om du låter honom ligga på tex en kudde så han kommer högt med huvud/kropp så blir han inte lika täppt.
Om han senare sover i vaggan så kan du lägga ett vikt badlakan under madrassen för att få upp honom i läge. Ett litet tips om du vill ha... annars raderar du det :)
Sen verkar han absolut vara bärbarn! Har du ingen docka du kan träna med sjalen i ?? Så du får in snitsen innan du lägger Milo Santino däri tex?
Och du.. samsovning är skönt! Jag lovar dig att du inte skulle sova så hårt så du inte skulle märka när han rör på sig, dessutom ligger man själv blixtstilla när man samsover med sin bebis. Det är inpräntat i hjärnan så länge man inte nyttjar alkohol el andra medel. Och det gör man ju inte.
Jag är så glad för er skull äntligen, och det riktigt lyser av era bloggar vad lyckliga ni är.
Ha det så bra och lycka till!
Vill tipsa om fyrkantssjalen (eller meitai-sjal eller kvadratsjal) som är en enklare variant (att använda) än långsjal.
Jag kom aldrig överens med långsjalen...men fyrkanten är bara bäst
sjalbarn.se
Hej Jonna,
Tänker vara orginell och upprepa det alla andra redan har sagt....
Tröttheten (den allra värsta) kommer att gå över, du kommer kunna börja sova igen. Fast inte som förr. Aldrig riktigt som du gjorde innan. Men du kommer klara dig.
Vi hade babynest (en hel-mjuk variant) mellan oss i sängen. Det funkade bra för alla parter. Efter ca 2 månader i babynest låg hon bara mellan oss, det gick bra det med. Jag kunde inte heller tro på "den där instinkten" som skulle förhindra att man lägger sig på barnet. Men det instinkten finns faktiskt, och man kan lita på den.
Vi hade köpt en ringsjal innan förlossningen. Vi förstod inte heller hur den skulle sitta. Sedan köpte vi en Looma Sino (mjuk trikåsjal) och fick instruktioner. Den använde jag varje dag de tre första månaderna - helt underbar.
Och de små liven är täppta i nästan (främst på natten) och nyser mycket (reagerar på alla partiklar) och har ont i magen nästan jämt t.o.m ca 3 månaders ålder. Helt normalt. (inte mindre synd om dem för det).
Och...du kommer att få in rutiner när du kommer kunna både ta hand om bebis, borsta tänderna och laga lite mat till dig själv...men det tar tid...igen, efter 3-4 månader kommer du känna en helt ny självsäkerhet. Du och bebisen kommer vara i en anslappnad symbios som kommer ge större utrymme till spontanitet för dig, och fler caffe latte på stan! :-)
Följer dig varje glad med ett stort (igenkännande) leende på läpparna!
Now, get some sleep!
Ja du, samsovning är nog regel nr 1när man får barn. Jag har inte kunnat lägga något av mina barn ifrån mig, de har velat känna min hud..länge..Jag har dock inget emot det, förutom att man var i koma av trötthet de första månaderna;-) Så är det Jonna, låt det bara vara, flyt med och tänk inte så mycket på hur du hade "bestämt" hur det skulle vara. För så blir det aldrig, man kan aldrig föreställa sig hur det är att ha ett nyfött barn hos sig. Barnet är beroende av en 24 timmar om dygnet. Han är ju så liiiiten. När han blir över ett halvår, DÅ är det dags att börja tänka över sovrutiner etc.
Man går på toaletten med barnet i famnen. Man lagar mat med barnet i famnen. Man äter med barnet i famnen. Man slumrar till med barnet i famnen..hihi..så enkelt är det.
Det finns ju bärsjalar så man kan ha bebis på ryggen. Som många mammor i andra länder har. Då kan man använda armarna mycker mer. När barnet blir tyngre blir det dessutom ganska tungt att bära på magen. Om man ska ha bebis på magen gäller hur som helst att ha en lång oelastisk sjal som knyts ordentligt.
Samsovning är inte farligt såvida inte någon av föräldrna har druckit alkohol, ätit starka mediciner eller har ciggrökrester i sin utandningsluft. Tvärtom! Det är tryggt och mysigt för båda stora och små. Och man har bättre koll på skruttarna.
Vi har legat och trängts två vuxna och två småskitar från det att den lilla var nyfödd och den stora var 1 år och 9 månader. Köp större säng om man inte kan sova för att man ligger FÖR trångt eller ställ en extra säng i samma höjd precis intill dubbelsängen. Lycka till!
Ulrika
vad underbart att ni äntligen fått ert lilla mirakel. :) själv längtar jag som en tok till den dagen då jag ska få äran att kalla mig mamma.
Jag tror väldigt få barnpsykologer och spädbarnsforskare skulle hålla med lotta och hennes mor om att bebisar "behöver skrika av sig" och att "de annars lär sig att styra dig med sitt skrik". Det där är ett väldigt gammalmodigt råd byggt på samma sorts missuppfattningar som att spädbarn inte skulle ha känslor och att spädbarn inte känner smärta. (ja för inte så länge sen trodde man det!) Det finns inget beräknande i ett spädbarns skrik. Det finns bara ett behov. Om babyn då får respons skapar det trygghet. Om bebisen inte får respons (eller får en respons som inte är respektfull) skapar det INTE trygghet. Det är ganska enkelt. Inte så att bebisen blir psykfall bara för att man inte är på plats på sekunden när den börjar skrika men på det stora hela så ska man såklart mata/trösta/hjälpa ett skrikande spädbarn. Ett spädbarn är i sig självt hjälplöst och vår instinkt att reagera på skriket är precis i sin ordning. Man ska inte försöka "uppfostra" ett spädbarn och tro att bebisen försöker "styra" oss eller är olydigt på nåt sätt. Jag får rysningar av sånt resonemang.
Här hemma samsover vi, fastän jag önskar att han kunde sova i egen säng. Man sover, men på ett helt nytt vis och vaknar vid minsta rörelse eller gny så det är verkligen ingen fara för bebisen...
Ta hjälp av någon som använt sjal mycket. Om det är en lång, elastisk sjal som mobywrap så är den fantastisk. Jag bakar och städar med bebis i sjal.
Prova anna cecilias amningsbehå. Supermjuk och bra.
Skicka en kommentar