Bästa morsdagen ever var det igår! Förra året var iofs magiskt det med. Första gången med ett litet barn i min famn.
Ett levande.
Höll ju Dante där han låg i sin vita låda med rosa rosen på, den där söndagen 2006, men det var väl minst sagt inte så piggt även om det samtidigt på sitt lilla sätt var vackert mitt i all vemod.
Men i år.
Men i år.
Inte bara hade jag världens underbaraste Milo hos mig, jag har ett litet syskon i magen och på det fick jag tårta på sängen och blötaste pussarna av både den redan nämnde underbare älsklingen och hans pappa som hade fixat kalaset.
Tror nog ändå att själva tårtan gillades mest av Milo som inte riktigt kunde fatta sin lycka när det dök upp grädde och grejer i samma sekund som han vaknade och frukosten igår blir nog svår att toppa.
Senare tog vi igen oss på sofflocket framför de dansande teletubbiesarna. Milo i uppenbar sockerkoma :-)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Mina tankar igår (liksom idag) gick/går samtidigt till världens alla mammor. Överallt. Framförallt de som inte har det lätt. Och de är för många.
Speciellt tänker jag på Anna-Maria (du tappra mammasyster) som för en vecka sedan miste sin förstfödda och enda dotter till cancermonstret.
Jag tänker på lillebror som är kvar och saknar.
På pappan.
Mamman vill jag krama.
Jäkla värld! Gud och hela skiten! Inte en mening, inte något vett, ingenting finns det i att ta en liten flicka på 6 år ifrån hennes familj, vänner och den här världen. Det är bara så förgrymmat fel och orättvist.
Det hjälper inte alls just nu, men mina tankar har du A-M, och de varmaste önskningarna och förhoppningarna om en juni som visar er vidare mitt i det oändligt svåra.
Vackra lilla L***.
Jag tänder ett ljus för dig här nere.
I himlen lyser redan du.
6 kommentarer:
SÅ UNDERBARA bilder! Milo ser ut att veta kyssandets konst!
Du skriver, så man sitter med tårarna rullande på kinderna.
Varma kramar till er alla tre!
Fantastisk text om ditt Mors-dags-firande igår! Och vilka härliga bilder. Jag blev alldeles tagen och upprymd av att läsa det fina du skrev om dagen, Milo och Marcus.
Tog också allvarligt till mig infon om världens mammor men framför allt det du skriver om Anna-Maria. Allt mitt deltagande till den familjen! Och ett ljus för ytterligare en ängel i vår himmel, tyvärr alldeles för tidigt.
Tack Jonna för främst din glädje över Mors dag, men också för din tanke på A-M och den familjen.
Kram från Maggan1
Och mammorna i Palestina :(
Vi är många som lider med A-M + familj, sånt där SKA ju inte hända. Man ska inte överleva sina barn. Men ibland sker ju det ofattbara, och på nåt sätt måste man orka vidare. För resten av familjen om inte annat. Men rättvist är det inte. Inte det som skett för er heller, förvisso. Men någon försöker uppenbarligen kompensera med inte ett, utan två mirakel! Så ett försent grattis på morsdagen (FEL mors dag enligt mig som bor på Åland, haha. Men du kan ju passa på att fira båda, multinationell som du är!)
Oj vad prins Milo växer och nu har han tydligen sprungit av sig det lilla babyhull han hade. Ser rätt smal och lång ut och ögonen är ju helt bedårande. Hur lätt är det att motivera ett barn att äta vanlig frukost efter en sån där smakupplevelse. Min Gabriella som blir 5 i juni tycker att alla frukostar på något sätt kan innehålla tårta. Hon sade så på mors-dag i alla fall:-)
Härliga bilder som alltid & Milo har snart en syster/bror att pussa på och ni också. Det är stort!!!!
Kram
/Madeleine
Vilken härlig morgon att vakna till! Mmm, den tårtan såg verkligen god ut! Vilket mys!
Tack för att jag får läsa om ditt liv. Det är intressant!
Jag väntar också ett syskon till min pojke. Han blir 5 till hösten och jag har inte vågat få fler innan pga att min förlossning blev dramatisk och jag och barnet mådde inte bra. Men efter ett löfte om snitt så har jag samlat kraft och är nu i femte månaden. Så nån gång i början av okt ska den lille/lilla visa sig.
Kram och tack!
Carina
Skicka en kommentar