söndag 2 maj 2010

sakta men säkert

Aldrig har det uttrycket varit så välanvänt som nu. Det går. Sakta men säkert. Framåt. Fortfarande lever vi på skitigt golv på madrasser men snart ska en lunch ätas vid bordet på nya stolar som Marcus mammas Tomas (tusen tack!) skruvat ihop.
Oj nu hörde jag Var så goda. Måste rusa.

4 kommentarer:

Birgitta å för dagen Herr Envis sa...

Jonna! Det blir ett campingliv, när man flyttar. Men det blir såå fint sedan, må du tro.Ta det lugnt, ni är ju på plats och kan lite i sänder.
Kramar!

Om mig sa...

Oj ryser lite när jag läser om flytteriet...det är inte kul!! Men det är ju egentligen det när allt till slut kommer på plats. Lycka till och var rädd om dig/er!!
KRAM Susanne

Anonym sa...

Skönt att det går framåt. Skönt också kan jag tänka mig att ni fått lite hjälp igen. Bra med både föräldrar och svärföräldrar!
Hoppas lille Milo-boy är piggare nu och att ni snart får komma i ordning i nya lägenheten.
Kram Maggan1

Anonym sa...

bor katten också på hotell?