tisdag 12 maj 2009

rutiner

Anledning till att jag vill få till lite bättre rutiner kring nattning är helt enkelt för att jag är övertygad om att vi alla skulle må bättre och vara gladare av det. Sen är jag fullt medveten om att rutiner är som regler, till för att brytas och ändras, men det får man ta. Sen.
Rutinerna är inte det viktigaste i tillvaron men ändå något vi framöver ska försöka jobba för. Inga läskiga 5-minuters metoder men det finns nog andra sätt som kommer passa oss. Att älskade Milo (han heter ju som bekant Milo Santino Totti, men tilltalsnamnet är Milo, något vi var väldigt överrens om här hemma) vill vara nära, visst, och det är han ju mest hela tiden, vi vill ju ha honom där med, men här handlar det inte bara om det. Han somnar t ex aldrig bredvid oss i sängen, snarare skriker han tills man går upp och börjar bära, vilket tydligen är mer hans melodi. Vem gillar inte den melodin? Men där kommer vi till verkligheten, jag kan/orkar inte bära, inte Marcus heller, timmar i sträck, därav samarbetet kvällstid men när Marcus är iväg så är det inte kul. Semibär i soffan en skrikande bebis tills han finner ro och somnar. Nog måste det finnas enklare sätt?

Nu ska jag rusa. Vi får radiobesök. Mer om det sen.

Puss.

25 kommentarer:

Jessica sa...

Hej
Det finns såklart många enklare sätt. Ingen ska behöva bära tungt i timmar för att det "ska vara så", det är inte hälsosamt. Punkt.
Vår yngsta dotter är nu 13 mån och somnar i famnen fortfarande på kvällen, inte så att vi behöver bära henne och vagga men det är iallafall OPRAKTISKT.
Och ju tidigare du lär Milo rutiner som passar er föräldrar, ju bättre är det. När han blir äldre och förstår mer så blir det krångligare, jag lovar.
Men tyvärr så tror jag inte rutinen kan ändras utan att Milo blir arg. Såklart.
Och det är nog bara konsekvent handling som kan föändra rutinen.
Tänk noga efter HUR du skulle vilja natta honom just nu som skulle passa dig, sedan måste du ta steget att verkligen genomföra det också på det sätt som passar.
T ex om du vill att han somnar i famnen medan du sitter Stilla så måste du genomföra det med säkert en ledsen Milo en stund, men det är fakta att han kommer acceptera till slut och sedan somnar han av vana på detta sätt istället.
Men det kräver av dig.
Kanske han inte behöver somna ensam nu på direkten utan det kan du ta succesivt när han blir lite större. Ta steg för steg och va bestämd med dig själv. Alla vanor som är bra är ju tråkigt att förändra. även för oss vuxna ellerhur?
och Jonna.. Rutiner ÄR aoch O i barn och vuxnas liv, tänk på det!
Lycka till och hoppas ni får bttre sovställning snart allihopa :)

Hafen75 sa...

Det går säkert bra! Bara ni hittar en metod som passar er familj, så kommer det att gå bra. Självklart ska lilla Milo få lugn och ro och kunna somna själv, det mår alla bättre av, han också.

Kämpa på!

Kram!

Fia sa...

Har Milo börjat greppa sina leksaker än..? Vår lilla tjej blev mkt nöjdare när hon kunde ligga i babygymet eller på lekfilten och pilla med sina leksaker. Sängmobilen e' oxå en höjdare, och ibland ligger hon och kikar på den tills hon somnar. Men på kvällen, när hon ska sova för natten, e' det bara tutten (äkta vara och inte napp) som duger. Hon ska sutta tills hon somnar :)Hoppas att ni får in bra rutiner som funkar för er. Kram!

Anna sa...

Hej Jonna,
Apropå nattning på kvällen. Jag gjorde rutin av att ta sista kvällsamningen i ett så tyst och mörkt sovrum som möjligt, ungefär vid samma tid varje kväll. Gärna precis bredvid sonens säng. Och sedan när han somnat eller var bra trött vid bröstet, stoppade jag försiktigt in nappen för att byta tutten mot den. Satt kanske kvar ett litet tag så eller försökte att så försiktigt som möjligt lägga ner honom i hans säng direkt. Detta funkade jättebra för oss, men det bygger nog på att barnet kan komma till ro vid bröstet (eller flaskan). Min son var en lång-ammare, så han sussade ofta till vid bröstet. När han protesterade och inte ville sova försökte vi att inte ta upp honom direkt, och om vi till slut ändå var tvungna att göra det höll vi honom bara uppe ett kort tag för att sedan lägga igen (ibland kanske med samma amningsrutin som innan). Förstår din längtan efter kvälls-sov-rutiner. Det är verkligen guld när det funkar! Good luck!

Anonym sa...

Vår kille var också så. Tills han en dag helt plötsligt inte vaknade i vaggan, utan sov i den hela natten.
Men "problemet" med att han vill promeneras till sömn kvarstod.
Ibland kämpar vi fortfarande med det. Men vi tog faktiskt efter förfrågan hos BVC, till 5-minuters metoden. Fast vi gjorde den till vår egen.

Jag brukar lägga mig brevid honom i vår säng. Klappa honom i håret vilket han älskar. Sjunga lite tyst för honom. Tills han slumrar in. Då lägger jag honom i hans säng. vakanar han så får han gnälla en stund. sen går jag in, klappar och vyssjar. Och så ut igen. Första gången tog det lite tid. Men nu behöver jag inte lägga honom i vår säng längre. Utan i hans direkt. Så framsteg har skett.

Jag hör så tydligt på hans skrik vad det är han behöver. Och oftast så är det ju faktiskt bara "jag vill ha något bättre" skrik.
Och då får han ligga kvar. Då brukar det inte dröja länge innan han somnar.

barn är inte dumma. Lilla Milo vet ju om att ni bär på honom tills hans somnar. Och då är det klart att han vill ha det så.

Vi väntade tills vår son var 5 månader innan vi tilltog "5-minuters metoden".

Självklart vill man ge sina barn det bästa. Men i längden så mår ni nog bäst allihopa av att han kan sova i sin säng. Precis som du säger.

Mamma Mu sa...

Jag förstår dej! "Buff i rumpan" funkar här. Då ligger Hanna på mage eller på sidan i sängen och så buffar vi och sjunger eller "sch-ar". Sen går det ju som sagt upp o ner... Hoppas att det ordnar sej för er och att ni hittar ert alldeles egna sätt.

Tänker på er allihop. Ge också Marcus en kram från mej, har förstått att han har fått stänga av kommentarsfunktionen även på fobollsbloggen nu.

Kram Åsa

Anonym sa...

Helt klart är att alla skulle må bättre med lite bra nattningsrutiner. Men man får ju, som du också säger, inte bli statisk i rutinandet heller för då blir det fel åt det hållet. Successivt måste ni hitta ert sätt tillsammans med Milo för nattningen. Det är så olika från barn till barn och från föräldrar till föräldrar, så några generella regler tror jag är svårt att ”läsa sig till”. Det finns ju metoder för det mesta här i livet, men även såna ska man nog ta med en nypa salt och se om det går att modifiera till den egna lilla familjen. Vad jag förstår gillar Milo att bli buren, då är han ju också medelpunkten. Och här är ju faran/risken samtidigt som man inte vill att han ska vara ledsen när han ligger i sängen. Jag förutsätter att ni hängt upp kul saker över sängen som han kan kolla på och ”prata med”, har ni testat musik? Ja, det är inte lätt, men brukar egentligen lösa sig av sig självt så småningom, när han sedan börjar med välling kan han ju vid kvällsmålet äta det i sin säng med någon av er bredvid, så somnar han parallellt med att han äter, så var det för våra barn. Man orkar inte bära hur länge som helst, är man två som kan bytas om så är det väl ok, men när du sen är ensam när Marcus är på jobb så blir det ju dubbelt tungt. Jag är övertygad om att ni hittar ert sätt tillsammans för nattningsproceduren, tänk bara på att även små barn vänjer sig vissa rutiner och en sådan rutin kan ju vara att få bli buren tills man somnar ;-)

Annika M sa...

Usch. Låter inte kul alls, dessa kvällar. Men det var ett evigt bärande och tröstande kvällstid de första månaderna med bebis nr 1. Bebis nr 2 ville äta konstant från 18 till midnatt istället. Tyckte de typ 4 första månaderna var ett totalt kaos med allting. Sedan började det ordna till sig med alltnig (mindre magknip och kvällsskrik och så vidare....). Något jag insåg är att de små är individer redan från början och att de har en egen vilja redan från start :).

Jaana sa...

Hej på Er!Jag känner verkligen igen mig i ert jobb med Milo. Mitt första barn var så där, sov aldrig och skulle bäras- jag kunde gå ut med vagnen i en timme och han somnade och sov i 10 min. Jag höll på att bli helt galen. Men vi fick två barn till och då körde vi med barnvagnsmetoden. Ta in barnvagnen och bädda in honom så han känner att han ligger helt inbäddad. Kör vagnen över en tröskel fram och tillbaka tills han somnar. Det har fungerat för oss. Annars är varianten lägg honom i hans säng. Gör den trång och mysig, sitt bredvid och klappa på rumpan eller styk försiktigt på ryggen eller vad han gillar. Jag tror att bäbisarna vill ha det trångt och mysigt, som livmodern.
Allt går över till slut men det är jobbigt när det pågår. Lycka till.

Anonym sa...

Kommer ihåg den första tiden, vi hade tvillingar, båda ville vara nära när det var dags att sova. Det fungerade inte att ligga brevid i vår säng, de märkte med en gång om man försökte smyga upp. Tillslut bestämde vi köra bad, mat och sen ner i egna spjälsängen (utrustad med gungfötter), vaggvisa och sen släckt lampa. Jag hade fåtölj mellan sängarna (tvn på, utan ljud eller med hörlurar, eller en ljudbok i hörlurarna så att jag fick tiden att gå) och så var det bara att försiktigt vagga sängarna och ett litet ssh, ssh, shh, emellanåt. Det tog några kvällar innan de accepterade nyordningen, men vi var jättestrikta med samma rutin och exakt samma tid varje kväll... Lugnt och fint och bestämt.
Det var smärre bakslag då och då, men tillslut var de som små klockor, nattningen tog som mest 20 minuter efter det. Lycka till!

Nikki sa...

Ta det lugnt o hitta ERA rutiner. Klart att ni ska ha rutiner. O lille Milo måste ju kunna somna utan att bli buren.... han växer ju hela tiden tack o lov. Ni kommer att hitta något sätt som ni alla tre blir nöjda med.
Lycka till
Kram

Anonym sa...

Ja man vill gärna att rutinerna ska funka...mitt första barn var jag väldigt mycket så! Mitt tips är att slappna av och skita i alla metoder hit o dit! Gör det som funkar för er...! Vagnen kanske funkar om armarna är trötta???? Barn är så olika...och mammor o pappor. Skulle aldrig köra skrikmetoder. Jag vet att allt handlar om olika perioder. Rätt som det är så somnar han själv i sängen...just nu kanske han vill vara nära!! Skrik är kanske inget farligt men när det känns fel inom en ska man inte gå emot det! Alla dessa teorier gör mej galen. Kärlek, närhet, tålamod och skratt! Det är en bra metod! och snart är han femton!!!

Anonym sa...

Extra, extra!
Nimrod är Jens Lapidus! Han råkade
försäga sig på chatten!!
http://nimrodofobi.blogspot.com/

Anonym sa...

Jag önskar dig lycka till att hitta något sätt att ge er lugn och ro när det är dax att sova. Själv har jag svårt nog att få mig själv att sova. Provar just nu Pippi tekniken att säga till mig själv högt.
Gabriella som idag har en mentalt seg dag i sängen.

Frida sa...

Vi hade samma problem. Vaggade o vaggade i oändlighet varje kväll. Tillslut fick vi nog o började snegla åt 5-minutersmetoden. Vi körde nån slags lightvariant (mer 1-minutersmetoden)blandat med nåt som heter tassmetoden (googla för förklaring) och det funkade. Lyckan var total när dottern äntligen kunde somna av sig själv i sängen! Inget mer vaggande av bebis eller skakande av säng.

Kul att läsa din blogg, minns tillbaka till den tiden o börjar längta efter en ny liten bebis :)

Anonym sa...

...sitta på sängkanten och gunga upponerupponerupponer...slipper man gå iallafall=)

Anonym sa...

Ja det där är så svårt. Vår lille kille var precis likadan, vi bar och bar tills ryggarna pajade, bokstavligt talat så var rädd om er.

Jag tror att det är viktigt att vara lyhörd för att sitt barn vill vara nära, men man kan vara nära utan att bära. ;-)

Lycka till med sovrutiner.

/K

Anonym sa...

Förresten, prova att linda in honom i en filt eller liknande. Då kanske han känner sig omfamnad. Vi brukade lägga sonen i ett täcke som vi sedan rullade lite lätt på, då räckte det att rycka lite i ett hörn på täcket så vaggades han till sömns inlindad och trygg. Boken sömn utan gråt (eller möjligtvis sova utan gråt) var till stor hjälp.

/K

Anonym sa...

men Marcus sa Santino häromdagen senast, i "Efter tio".

Schäfer sa...

Du har säkert redan provat...men vagn - rulla vagn i lägenheten! Om du inte får upp den ni har i lägenheten kan det vara värt att köpa en innevagn och ha två - det var vår räddning när armarna och ryggen inte orkade mer...
Lycka till!

ylwa sa...

Somnar han om du lägger en stadig hand på honom och "vaggar" honom med den samtidigt som du ligger tätt intill? I kombination med vaggvisa eller dylikt om det behövs..

Frida Asklund sa...

Några tips:
Kolmörkt rum
Inget prat
dask på stjärten (inte aga)

vid ont i magen:
pumpa ur den första mjölken. Den är bara törstsläckare. Ge sedan den feta mjölken till lillen.
Alt. pumpa ur och samla alla slattar till sista målet på kvällen. När han är klar med tutten trycker du in lite extra. Jag lovar att lilla Milo kommer dåsa ihop och sova ett antal timmar längre än vanligt.

Sista tipset:
Inte så mycket oro och ack oj oj så jobbigt. Den här tiden går fort och du kommer knappt minnas den om ett par månader. Slappna av så ska du se att Milo gör det oxå.

Anonym sa...

Jag är 3-barnsmor som har sovit med barnen och ammat dem till sömns och nattat dem och gjort aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaallt och lite till...

Men med 3:an förändrades allt när jag var ensam hemma med barnen några dagar och stora tjejen blev magsjuk. 1-åringen fick ligga i sin spjälsäng och skrika i kortare perioder eftersom jag var tvungen att ta hand om kräk-tjejen. Det blev en sorts ofrivillig 5-minutersmetod och resultatet blev en 1-åring som somnar själv, är okänslig för ljud, älskar sin spjälsäng och är världens lättaste kvällsbarn.

Inget barn dör av skrik... Man vill ju bara lära barnen att känna sig trygga själv i sängen. Eller hur? Tittar man till dem då och då samt låter dörrar vara öppna så att de hör att man finns i närheten så känner de sig inte alls svikna. Hårddra inte någon metod utan försök att känna dig trygg i det som du vill lära Milo. Lycka till och tusen kramar ifrån nordligaste norr.

Marie sa...

Återigen vill jag tipsa dig om "Sova hela natten kuren". Vår tjej sover 12 timmar varje natt och skrattar när vi lägger henne i sängen. I övrigt har jag inga åsikter om Anna W och hennes metoder, men vi är nu en lycklig utsövd familj! :-) Kram på er från Marie

Linn sa...

Jag kan verkligen rekomendera "somna utan gråt" av Elizabeth Pantley. Där finns många råd och tips och man kan välja själv vad som passar just er och erat barn. Och det ingen hemsk 5-minutersmetod.