måndag 18 maj 2009

sötaste

Tur sovgungan finns att montera upp vid behov (läs nu). Inte för att han längre somnar i den men han tystnar iaf. Oftast. Ligger och skrattar, gäspar och smågråter om vartannat.
En stund.
Min älskling.

25 kommentarer:

Anonym sa...

Helt bedårande bebis med busglimten i ögat... Hur himla söt kan man vara?!

Naisen blogi sa...

Komia poika! :)
Stilig kille! :)

Amanda sa...

Vilket underbart välskapt barn!

Linda sa...

Han är ljuvlig!!!

Kram!

Anonym sa...

Han är verkligen en liten guldklimp. Er guldklimp. Hoppas ni får sova gott inatt!

Anonym sa...

Milo eller Santino?
kom igen nu.......

Anonym sa...

Han är så himla sööööt!

Anonym sa...

Hej!

Har ni provat att lägga honom på mage med andningslarm? (eller utan)

MVH, Sara

Helene sa...

Nämen Gud vilket underbart leende! Man blir glad i hela kroppen av att se dig, Milo!

Anonym sa...

När min missnöjda lillan var ca 3månader började jag ta mig ut på små upptäcksfärder. Innan hade jag hållt mig mest hemam för jag blev så stressad av att vara borta OM hon skulle bli skrikig. Skämdes om hon skrek när jag gick i kvarteret med skrikande bebis i barnvagn, känd emig som en dålig mamma.
Att åka till ICA & handla sittandes i bärselen (senare uppallad sittandes i vagnen) var superspännande, eller en sväng in på Apoteket eller Biblioteket kunde räcka för det lilla livet. Se lite annat, få lite tid på dagen att gå. Hon som hemma kunde gnälla & vara ständigt missnöjd har ALDRIG jag säger verkligen ALDRIG liten som större gnällt eller skrikigt när vi varit ute på våra strapatser. Många gånger tror jag att hon helt enkelt haft tråkigt hemma.

När hon blev runt 6 månader började jag i både babysång & babysim & jag önskar jag börjat tidigare, det känns som det var då mitt humör & min ork & min lust vände. Att få träffa andra mammor i samma situation som inte brydde sig om spyfläckar på kläderna, osminkade trötta ögon, skrikande bebis eller bajsdoft. Jag blev enormt glad. visst tog det på mina krafter att ta mig dit & hem, fixa & dona men det GAV så mycket mer & efteråt hade jag nöjd, glad & SOVANDE bebis.

Stor KRAM & Lycka Till!

Schäfer sa...

Oj vad lik sin pappa han var på den bilden :-)
Otroligt hur det kan vara så egentligen!!!

Önskar Er en lugn natt med massa sömn...
Kramar

Anna sa...

Så söt :)

Maria sa...

Ni behöver styra upp hans sömn! Du är kanske trött på goda råd, men mitt förslag på hur ni gör kommer här (funkade för oss):

- Milo behöver sova ca 15 h per dygn.
- Gör ett schema för natt och dag. Lägg där in 3 sömnpass på dagen och nattsömn 11-12 h.
- Lägg sen in 5 fasta amningar + ett fast nattamning på bestämd tid.
- Sen ska ni hålla det schemat exakt!
- Håll Milo vaken på vakentiden.
- På sovtiderna lägger ni honom i sängen, buffar honom i rumpan, klappar honom och upprepar en ramsa t ex ”god natt söta Milo och sov så gott”.
- Upprepa tills han lugnar sig.
- Då lämnar ni honom för att han ska somna själv.
- Stegras hans gnäll/skrik – gå genast dit igen och upprepa buffandet och ramsan.
- När han lugnar sig, lämna. Stegras skriket, gå tillbaka.
- Håll på tills han sover (kan ta över timmen första gångerna men det blir bättre).

Det kommer att ta 4 dagar innan det blir bättre och en månad innan det sitter helt, håll ut! Det här är inspirerat av Anna W och hennes Sova hela natten, läs gärna boken! Det är inte 5-minuters-metoden, inte en skrikmetod även om dessa blandas ihop ibland.

Milo behöver sin sömn! Och ni med!

Kram och lycka till
Maria, numera med utvilad och glad son

Anonym sa...

Tag goda råd...om du vill...
eller med en nypa salt...
Stressande i sig...ibland...
:-)
hälsar
Mohikanen, 3 children.

Tudorienne sa...

Han är allt lik sin mamma!

Ingrid sa...

vilken liten gullunge!

Anonym sa...

Hej!
Å vad fin han är din lilla plutt. Jag känner mig bara lite tvungen att komma med lite råd trots att jag tillhör de som tycker att du ska göra precis som du känner är rätt för dig. När jag fick mitt andra barn, en liten kille så var han helt annorlunda mot sin syster. Han vaknade varannan timme varje natt och vrålskrek. Han sov max 20 min på hela dagen tots alla försök. Jag var helt slut och ammade honom som en galning. Man tror ju att mamma kärleken ska väga upp allt och allt ska man orka bara för att man älskar sitt barn så himla mkt men så är det inte!! Du älskar inte ditt barn mindre för att du inser att du måste tänka på dig själv också. DU som mamma måste få kraft, sömn och tid för dig själv för att orka. I alla fall detta insåg jag tillslut en kväll när jag grät i kapp med min son. Jag visste redan hur kvällen/natten skulle bli och satt där och grät av ren utmattning. Då bestämde jag mig. Jag måste tvinga mig till att ta tag i detta. Jag måste. För mig bestod det i att jag nattade min lille kille i vagnen eller sängen och stoppade om honom. sa något i stil med att nu är det natten nu ska bebisar sova. Puss puss och så gick jag. När vrålet kom så gick jag tillbaka. Puss puss nu ska bebis sova och gick igen. Så höll jag på till bebis somnade. Första kvällen tog det 1,5 timme. Jag satt och grät mellan varven men varje gång gick jag in och lugnt pussade på honom och nattade igen. Samma sak på dagen när jag såg att nu blev han trött och nu var det dags att sova. Var konsekvent..för din egen skull. Andra kvällen tog det 45 min. Tredje en 30 min. Sen plötsligt tog nattning 3 min. Jag tyckte detta var SÅÅÅ svårt men det var värt det. Min lille blev så nöjd och hittade sin sovrytm och ro. Igår firade vi 3 års kalas och han är naturligtvis världens finast kille för mig. Jag önskar dig all lycka till!! Många Många kramar från My.

Mamman sa...

Jonna gumman!!

Men sådan sötnos till kille ni har! Han ser så förbaskat oskyldig ut med det där leendet! Guud så söt han är!!!

Fast mig lurar han inte, har tre ungar så jag vet minsann hur dem kan manipulera omgivningen att tro att dem ints skulle kunna ge full hals.
Jonna, jag vill inte komma med en massa råd dem ser jag att du får hela tiden, tillslut kanske man inte orkar ta in längre. Men Milo's gråt kommer att ge sig, men när? Ja det går inte att säga, det är oftast så här med bebisar som du beskriver. Dem pendlar mellan skratt och gråt och tvärvägrar sova, men sen lossnar det bara.

Men du, du har gjort allt du kan och lite till för att Milo skall bli av med magont! KÄnn dig absolut inte som en dålig mamma, tvärtom!!
Träffar du andra mammor något så du kan utbyta erfarenheter lite om babyskrik, nattvak och magont?
Milo ser så välmående ut så du gör rätt! :-)

Kram från Mamman!

P.s till dig som tjatar om Milo's namn hela tiden, har inte Jonna gjort klart att hennes och Marcus son heter Milo?? Varför tjatar du hela tiden om pojkens namn? Läs istället och sluta upprepa dig som en goja.

Anna-K sa...

Jag blir så glad när jag ser dig Milo !

Anonym sa...

Milo du som är så söt skall vara lite tystare så mamma o pappa får sova o vila! Gulliga lilla GO! Underbar med så vackra ögon..Lägg dig på magen kram från tanten

Anonym sa...

Fattar att du kroknar ibland eller ofta. Kärleken till sitt barn är starkare än allt annat. Men frågan är hur länge du orkar hålla på så här innan du går in i väggen totalt. Man undrar vad det beror på att han så sällan är nöjd. Det verkar ju som om han inte kommer till ro ens när han är dötrött. Jag skulle inte nöja mig med kolikteorier om jag var du.

Anonym sa...

Ser ju världens goaste kille på bilden! Undrar så hur förra natten, dagen idag och nu kvällen varit! Har ju förstått att Marcus är kvar i Rom och att du är själv att vagga, vyssa, trösta, bära osv!

Lena sa...

Insämmer med signaturerna Maria och Anonym, ni måste strukturera upp hans tillvaro. Barnets skrik är en fråga: Hur ska man leva i den här världen? Det är ni som måste tala om för honom hur man lever, när man sover och när man är vaken osv. Han kan inte veta det, han har nyligen kommit hit medan ni har levt i över 30 år.
Lycka till!

Ann-Katrin sa...

Så'n liten go'bit! :-)

Anonym sa...

Herregud vilket vackert barn ni har. Bilden är helt underbar.

/Anne-Li